I mars 1991 beslöt regeringen om en utredning angående
stödet till Vänersjöfarten. I september presenterade
utredningsmannen sina förslag angående Vänersjöfartens
framtid.
Vänersjöfarten har enligt utredningen stor betydelse för
transportförsörjningen i regionen. En nedläggning av
trafiken skulle få konsekvenser för bl.a. miljö och
trafiksäkerhet. Vänersjöfartens omfattning och betydelse i
kombination med konsekvenserna av en överflyttning till
landtransporter motiverar enligt utredningen att trafiken
bör finnas kvar.
Samtidigt framhåller utredningen att konkurrenskraften
måste öka och kostnaderna sänkas om Vänersjöfarten skall
bestå. Utredningen redovisar två huvudförslag:
Hamnarna i Vänern föreslås gå samman i ett bolag,
''Vänerhamn AB''. Härigenom kan resurserna utnyttjas
bättre och kostnaderna sänkas. Möjligheterna att utveckla
nya transportupplägg ökar och marknadsföringen blir
slagkraftigare.Avgiftssystemet bör ändras, bl.a. så att
Trollhätte kanalverk självt får besluta om avgifter för
utrikes gods. Härigenom blir avgiftssystemet mer
marknadsanpassat och incitament skapas för ökad trafik
och högre intäkter.
I årets budgetproposition framläggs inga förslag på
grundval av utredningens förslag. Tvärtom synes man nu
inom regeringen förbereda åtgärder som syftar till en
avveckling av Vänersjöfarten. Bl.a. anmäls i
budgetpropositionen att kommunikationsministern avser
att tillsätta en ny utredning som skall undersöka alternativ
till dagens sjötransporter.
Enligt vår mening är ett sådant förfarande mycket
olyckligt. Det innebär att i stället för förslag som utvecklar
sjöfarten skapar man nu ytterligare osäkerhet om
Vänersjöfartens framtid.
Sjöfarten är det miljömässigt bästa transportalternativet
i regionen. Om Vänersjöfartens godsvolymer i stället skulle
transporteras på land skulle enligt utredningen utsläppen av
kväveoxider, kolväten och koldioxid fördubblas. Den helt
övervägande delen av transporterna skulle enligt
utredningen flyttas över till landsväg. Bl.a. bedömer
utredningen att en miljon ton oljeprodukter -- d.v.s. stora
mängder farligt gods -- skulle köras på landsvägen.
Vänersjöfarten transporterar årligen runt 3,5 miljoner
ton gods. Det är ansenliga volymer -- enligt utredningen
väsentligt mer än SJ:s totala godsvolymer i Vänerregionen.
Den har vidare stor betydelse för den exportinriktade och
starkt konkurrensutsatta skogsindustrin i främst norra
Vänerregionen och för jordbruket/jordbruksindustrin i
Skaraborgs län. Vänersjöfarten har vidare en central roll för
oljetransporterna till främst Värmland och stora delar av
Bergslagsregionen.
En fortsatt Vänersjöfart är också motiverad med hänsyn
till utvecklingen i Europa. Enligt utredningen kan man
räkna med betydande problem för det svenska näringslivets
transporter till och genom Tyskland under 90-talet. Detta
gäller främst vägarna. Utredningen pekar också på att de
inre vattenvägarna i Europa kan få ökad betydelse som
transportleder. Det kan enligt utredningen finnas
utvecklingsmöjligheter beträffande en sammankoppling av
kanaltrafik och kustsjöfart.
Vi vill också framhålla att en rad utvecklingsaktiviteter
f.n. pågår angående Vänersjöfarten, bl.a. som följd av
utredningen. En särskild utredningsman har sedan i höstas
i nära samverkan med hamnintressenterna arbetat med
frågan om samordning av hamn- och stuveriverksamheten i
Vänern. Förslag kommer att presenteras inom kort.
Aktiviteter pågår även vad gäller marknader och
transportupplägg. Det gemensamma syftet för dessa
ansträngningar är att pressa kostnaderna och öka sjöfartens
konkurrenskraft.
Sammantaget vill vi understryka Vänersjöfartens stora
betydelse för regionens transportförsörjning. I stället för att
avisera åtgärder som framstår som förberedelser för en
avveckling borde regeringen enligt vår mening ha lagt fram
förslag med syftet att utveckla trafiken, på grundval av den
genomförda utredningens förslag.
Genomförs det föreslagna avgiftssystemet och de
besparingar som utredningen föreslagit kan statens
kostnader sänkas med ca 20 procent, samtidigt som
förutsättningar skapas för att de utvecklingskrafter som nu
är i gång i regionen skall ge resultat. Enligt vår uppfattning
måste inriktningen vara att utveckla -- inte avveckla -- ett
fungerande miljövänligt transportsystem med stora
godsvolymer i en av landets tunga industriregioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av Vänersjöfarten.
Stockholm den 24 januari 1992
Stig Bertilsson (m)
Arne Andersson (m)
Göthe Knutson (m)
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Ivar Virgin (m)