Skagerrak och Kattegatt är ett av världens mest trafikerade havsområden. 70 000 fartygspassagerare befar området per år, vilket motsvarar ett fartyg var 8:e minut. En stor del av det som transporteras är petroleumprodukter och kemikalier till industrier och raffinaderier på västkusten. Den alldeles övervägande delen av sjöfarten i regionen har seriösa rederier som ägare. Tyvärr gäller denna iakttagelse inte över hela linjen. De stora oljepåslagen utefter Bohuskusten är väl kända. Oljeutsläppet 1987 kostade de svenska skattebetalarna 100 mkr. Det fartyg man då trodde var skyldig till utsläppet har inte kunnat fällas i brist på hållbara bevis.
Utöver de stora oljepåslagen förekommer mindre, som inte väcker så stor uppmärksamhet, men som visar att framförallt tankfartyg passar på att göra sig av med smutsprodukter ute i Kattegatt och Skagerrak. Svårigheterna att identifiera syndarna är stora, bl a beroende på att man inte behöver följa några särskilda farleder för oljefraktare ute till havs. Fanns bestämda farleder och vissa givna positioner, som fartygen fick rapportera från, skulle ingen våga släppa ut olja.
Problemet kan inte lösas på annat sätt än att strandstaterna, i detta fall Danmark, Norge och Sverige, proklamerar Skagerrak och Kattegatt som innanhav. Därmed får regeringarna möjlighet att utfärda restriktioner, i detta fall att fartyg med farligt gods skall följa bestämda farleder. Frihetsingreppet måste motiveras med omsorg om den marina miljön.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att klargöra förutsättningarna för att i samverkan med berörda stater proklamera Skagerrak och Kattegatt som innanhav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om givna farleder för tanktonnage.
Stockholm den 21 januari 1992 Kenth Skårvik (fp)