En av grundförutsättningarna för en gynnsam
ekonomisk utveckling är att olika delar av landet erbjuds en
likvärdig trafikförsörjning. Eftersom trafiksystem och
trafikförsörjning i princip är en statlig angelägenhet finns
det ett ansvar för riksdag och regering att skapa
förutsättningar för en väl fungerande trafik på vägar,
järnvägar, till sjöss och i luften.
Särskilda problem är förknippade med trafiken till och
från Gotland. Någon principiell skillnad rörande behovet av
goda kommunikationer mellan Gotland och landet i övrigt
föreligger emellertid inte.
Detta förhållande synes regeringen vara medveten om
genom att i årets budgetproposition kraftigt öka stödet till
färjetrafiken till och från Gotland. Anslagshöjningen till
140 miljoner kronor är att hälsa med tillfredsställelse från
såväl den bofasta befolkningens, näringslivets som
turistnäringens sida.
Det primära i detta sammanhang är att en god
trafikförsörjning säkerställs för Gotlandsresenärerna.
Genom att endast ett bolag har rätt att trafikera sträckan
inskränks valmöjligheterna för resenärerna. Alternativa
rutter eller rederier står inte till buds. Konkurrensen är
obefintlig.
På detta sätt låses strukturerna fast och
resandeströmmarna utvecklas inte efter efterfrågan, utan
synes utgå från att antalet resenärer och val av färdväg en
gång för alla är given.
Så behöver det inte vara. I takt med att avregleringar
genomförs och omfattar allt fler områden i samhället, och
när alternativa lösningar nu tillåts komma fram, då måste
ett omtänkande ske även på trafikområdet.
Sådana tankegångar kommer glädjande nog till uttryck i
kommunikationsministerns uttalande på sidan 93 i bilaga 7,
Budgetpropositionen. Han säger där:
Enligt min mening bör fri konkurrens eftersträvas även
i färjetrafiken till och från Gotland. Nuvarande avtal med
Nordström & Thulin AB löper t.o.m. 1997. Möjligheten att
släppa konkurrensen fri är sålunda begränsad under denna
avtalsperiod. Däremot bör det finnas möjligheter att tillåta
viss konkurrerande trafik inom ramen för nuvarande avtal
bl.a. med tanke på utvecklingen i Baltikum som kan leda till
nya intressanta förbindelser där Gotland kan få ett centralt
läge. Detta är, enligt min mening, en fråga för sjöfartsverket
i den pågående översynen av färjetrafiken.
Vi anser att sjöfartsverket i denna översyn bör generöst
behandla de ansökningar som kan komma in rörande
kompletterande trafik på Gotland. I sydöstra Sverige skulle
exempelvis trafik kunna upprättas mellan såväl Öland och
Gotland som mellan Västervik och Gotland. Särskilt
sommartid skulle en sådan trafik erbjuda alternativa
resvägar och påtagligt öka antalet passagerare. För Ölands
räkning skulle detta leda till fler turister som efter en
vistelse på ön väljer att ta färjan över till Gotland.
I detta sammanhang är det viktigt att det statliga stödet
till Gotlandstrafiken inte ensidigt låses till den nuvarande
koncessionshavaren, utan kan komma andra bolag till del
som fram till avtalstidens utgång upprätthåller trafik.
Efter 1997 är det angeläget att konkurrensen blir fri, och
att flera färjebolag kan ges rätten och friheten att trafikera
Gotland.
Även om koncessionen för det nuvarande bolaget släpps
innebär inte detta att statens övergripande ansvar för
trafikförsörjningen till Gotland upphör. Formerna för detta
får vidare övervägas.
Det är inte statens eller riksdagens uppgift att bestämma
på vilket sätt, från vilka hamnar eller med vilka bolag som
Gotlandstrafiken skall bedrivas. Statens uppgift är att
undanröja hinder, upphäva monopolet och öppna för fri
konkurrens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sjöfartsverket i sin översyn av
färjetrafiken tillämpar en generös bedömning vid
ansökningar från andra färjebolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de färjebolag som jämsides
med Nordström & Thulin AB fram till 1997 får trafikera
Gotland också får del av det statliga transportstödet för
Gotland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Gotlandstrafiken efter
avtalstidens utgång 1997 inriktas på fri konkurrens.
Stockholm den 20 januari 1992
Bertil Danielsson (m)
Leif Carlson (m)