Kostnaderna i gotlandstrafiken har ökat mycket kraftigt
under de senaste åren. Det förhållandet att transportrådet
för statens räkning sade upp koncessionsavtalet med Rederi
AB Gotland (Gotlandsbolaget) fr o m den 1 januari 1988
och tecknade nytt avtal med ett rederi, som inte hade några
för ändamålet egna fartyg, har i hög grad bidragit till den
negativa kostnadsutvecklingen.
När det nya koncessionsrederiet, Nordström & Thulin
AB (N & T) inte fick tag i egna passagerarfartyg, uppstod
den mycket egendomliga situationen att man under två år
tvingades hyra fartyget ''m/s Visby'' av Gotlandsbolaget.
Detta skedde till en kostnad av 62 miljoner kronor, vilket
var inte mindre än 12 miljoner kronor mer än
Gotlandsbolaget hade begärt i sitt anbud till transportrådet.
Därigenom inleddes den kostnadsökning för
gotlandstrafiken som sedan dess bara har fortsatt.
I motsats till Gotlandsbolaget, som ombesörjt trafiken
till och från Gotland sedan år 1866, hade N & T inte heller
någon egen trafik- och bokningsorganisation för sjötrafiken
på Gotland. En sådan har man varit tvungen att bygga upp
efter det att man övertagit trafiken, vilket självfallet också
varit kostnadskrävande.
När avtalet med Gotlandsbolaget sades upp uppgavs
från transportrådets sida att det nya avtalet skulle bli
billigare för staten än det tidigare och att det s k
transportstödet under den kommande femårsperioden
skulle kunna begränsas till cirka 30 miljoner kronor om
året.
Vid transportrådets styrelsesammanträde den 16
december 1987 antecknades i protokollet bl a att ''trafiken
kommer att kräva ett statsbidrag av knappt 30 miljoner
kronor'' (se transportrådets styrelseprotokoll 1987-12-16, nr
1987:7).
Transportstödet har emellertid under varje därefter
följande år överstigit detta belopp med betydande
marginal.
Under budgetåret 1991/92 uppgick stödet till 69 miljoner
kronor. För budgetåret 1992/93 föreslås en ökning till inte
mindre än 140 miljoner kronor.
Samtidigt som denna kostnadsexplosion inträffat
fortsätter avtalet mellan staten och N & T att i alla väsentliga
delar vara hemligt. Inte ens Sveriges riksdag har någon
insyn i den trafik, som den anslår pengar till.
Hemligstämpeln innebär att riksdagens ledamöter inte ens
vet vilka krav staten har ställt på det rederi som har
ensamrätt på koncessionstrafiken till och från Gotland.
Detta är synnerligen otillfredsställande.
Man kan fråga sig om det är rimligt att Sveriges riksdag
överhuvudtaget fortsätter att anslå pengar till
gotlandstrafiken med mindre det offentliggörs hur dessa
pengar används. Riksdagens ledamöter borde givetvis ges
möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om behovet av
stöd till trafiken. Detta är inte genomförbart så länge
avtalet är hemligt.
Ett offentliggörande av avtalet skulle ge upplysning om
varför kostnaderna rusat i höjden så kraftigt efter
rederibytet.
Avtalet mellan staten och Nordström & Thulin AB har
tillkommit genom en mycket omdiskuterad s k offentlig
upphandling. Mot bakgrund av Sveriges agerande i
internationella sammanhang är det synnerligen
motsägelsefullt att avtalet alltjämt är hemligt. Sverige har
nämligen samtidigt inom ramen för såväl EG som GATT
försökt få till stånd en öppning inom andra länders
offentliga upphandling till förmån för svenska industrier
och näringar.
Det aktuella avtalet löper på tio år. Det är enligt min
mening rimligt att regeringen prövar möjligheterna att
skapa andra lösningar för gotlandstrafiken än vad som
anges i detta avtal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att koncessionsavtalet om linjesjötrafik på Gotland mellan
staten och Nordström & Thulin AB (N & T) omedelbart
måtte bli offentligt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att skapa nya
lösningar för Gotlandstrafiken.