Acceptera Norrland som en del av Sverige istället för en
koloni!
Hela Sverige skall leva -- även Norrland. Det är viktigare
att förena Norrland med Sverige med kommunikationer
som ligger i fas med den tekniska utvecklingen, än att ånyo
förena Sverige med Danmark via Öresundsbron. Södra
Norrland ligger idag i ''ingenmansland''. Det vill säga, det
är för nära att ta flyget samt för långt ifrån för att ta bilen.
Snabbtågsprojektet Stockholm--Sundsvall är en
infrastrukturell insats som på ett mycket påtagligt sätt skulle
förändra södra Norrlands utvecklingsbetingelser.
Näringslivet skulle stärkas och dagens avståndshandikapp
skulle minskas. Tillgängligheten till högre utbildning skulle
markant förbättras. (Gävleborgs län har idag de sämsta
utbildningsmöjligheterna i Sverige.)
Sysselsättningsmöjligheterna skulle förbättras. (Gävleborgs
län har idag landets högsta arbetslöshet.)
Enligt en utredning från banverket kan nuvarande trafik
med sex dagliga dubbelturer mellan Sundsvall och
Stockholm med en restid på 4 timmar och 45 minuter
förbättras betydligt. När föreslagna åtgärder vidtagits kan
restiden reduceras med cirka 40 %
till 3 timmar och dessutom kan turtätheten ökas med
interregional som regional trafik.
Dessutom är trafiken på ostkustbanan såväl företags-
som samhällsekonomiskt lönsam. Utvecklingspotentialen
för järnvägen är mycket stor.
Utsugningen av kolonin Norrland har nu pågått alltför
länge. Norrlands råvaruresurser skogen, vattenkraften,
malmen och naturen exploateras hänsynslöst. Numera
försvinner även alla arbetstillfällena.
Redan under oktober 1987 började arbetsgrupper och
ledningsgrupper arbeta för att södra Norrland ej skulle bli
eftersatt i sin infrastruktur. Under november 1987
uppvaktades dåvarande kommunikationsminister Sven
Hulterström rörande ostkustbanan. I januari 1988 skrevs
motioner av samtliga politiska partier i ärendet. I mars 1989
uppvaktades kommunikationsminister Georg Andersson. I
januari 1990 uppvaktades industriminister Rune Molin.
Banverkets mellersta region har utrett och sammanställt
lämpliga investeringsprojekt för sträckan Uppsala--
Sundsvall. För en investering runt 3 miljarder kronor skall
restiden Sundsvall--Stockholm ta cirka 3 timmar. SJ
bedömer att alla sträckor från Stockholm till regionala
centra (som exempelvis Sundsvall) på sikt är kommersiellt
lönsamma att trafikera med snabbtåg, förutsatt att den
sammanlagda restiden ej överstiger 3,5 timmar.
Betydliga samordningsvinster kan erhållas genom att
man samtidigt bygger ut den största ''flaskhalsen'' längs E 4,
nämligen sträckningen Söderhamn--Hudiksvall.
Detta olycksdrabbade vägavsnitt är en ytterligare
markering mellan kungariket Sverige och dess koloni
Norrland.
Med tanke på vad som tidigare sagts beträffande
regionens utbildningsnivå samt arbetslöshet är akuta
meningsfyllda arbetsmarknadsinsatser nödvändiga.
Denna insats är dessutom en investering och ej en
nödlösning på ett akut problem.
Eftersom det i dagarna talas om en eventuell
nedläggning av I 14 i Gävle, blir arbetsmarknaden i
Gävleborgs län ännu mer osäker. Ytterst få industrier samt
företag gör investeringar i någon högre grad på grund av
osäkerheten. Skulle, mot all förmodan, regeringen
förverkliga sitt beslut om nerläggning av I 14, kommer
arbetslösheten med påföljande ''spin off-effekt'' att göra
Gävleborgs län till en vit fläck på Sveriges karta som kräver
enorma belopp i arbetsmarknadsinsatser, vilket är ett stort
slöseri med skattepengar istället för att använda dem till
välplacerade investeringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att redan avsatta medel bör
omdisponeras och användas för ostkustbanans
utbyggnation för snabbtågsmöjligheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en omprioritering av redan
avsatta medel skall disponeras för en ombyggnad av E
4 mellan Söderhamn och Hudiksvall.
Stockholm den 23 januari 1992
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)