Goda kommunikationer är en förutsättning för en bra regional utveckling. Detta är en självklarhet som naturligtvis även gäller för Bergslagen. Utvecklingen i Bergslagen kräver bättre infrastruktur. Regionen behöver också bättre anknytningar till de kommande snabbtågen från Stockholm mot Göteborg, Sundsvall och Falun.
Inom Bergslagen finns också ett behov av bra tågtrafik mellan de stora och små orterna. Förbättrade kommunikationer skulle öppna nya arbetsmarknader och utbildningsmöjligheter och skapa möjligheter för många orter att överleva och utvecklas. Viktigt för innevånarna i regionen är att snabbt och utan krångel kunna nå högskolorna i Örebro, Falun-Borlänge och Gävle- Sandviken.
Statens inköp av interregional tågtrafik har under flera år varit föremål för stora diskussioner, ofta med krav på ytterligare trafik med därtill följande kostnadsökningar. Tågtrafiken i Bergslagen bedrivs efter ett gammalt mönster och med rullande materiel som delvis är från 50-talet. Statens köp av trafik på järnvägsnätet i Bergslagen är nu nere på sådan nivå att den inte fyller kraven från dagens trafikanter.
En fortsatt trafikering av järnvägarna i Bergslagen på nuvarande sätt kommer inte att leda till en positiv utveckling för regionen. Lösningen ligger i stället i ett utvecklat järnvägsnät med snabbhet, komfort och bra turtäthet. Lösningen ligger också i ett nytt sätt att använda statens pengar. Genom den nuvarande upphandlingstiden på ett år vågar ingen ta ett långsiktigt ansvar för att utveckla nya lösningar. Den ettåriga upphandlingen leder istället till att den nuvarande ordningen permanentas för att på sikt urholkas på grund av stigande kostnader.
Kommunerna i Bergslagen har genom sin intresseorganisation Bergslaget därför arbetat fram ett förslag till en framtida tågtrafik i området. Förslaget bygger i korthet på att staten i stället för nuvarande trafikinköp satsar de tillgängliga medlen på nyinvesteringar i modern rullande materiel.
Förslaget till framtida tågtrafik i Bergslagen bygger också på att staten för sin del sluter ett flerårigt avtal med regionen, SJ eller länstrafikhuvudmännen. Något som med dagens upphandlingsregler inte är möjligt. Med en fem- eller tioårig garanti om statliga medel kan det bli möjligt att utveckla tågtrafiken och ge en helt annan och mer positiv utformning än idag.
På sikt skulle det också leda till att statens ekonomiska insats för tågtrafik i Bergslagen kan reduceras, för att till slut bortfalla. Genom en långsiktig statlig utvecklingsinsats kan regionen ta över det ekonomiska ansvaret.
Statens förhandlingsman för inköp av tågtrafik har också i sitt avtal med SJ inför kommande tidtabell (T92) fört fram liknande idéer. SJ har också fått i uppdrag att redovisa förslag till ett gemensamt trafikprogram för Bergslagen baserat på en långsiktig lösning med modern motorvagnsmateriel.
Kommunikationsministern har i årets budget framfört att en förändring av interregional tågtrafik är nödvändig. Vi delar den uppfattningen och föreslår därför att Bergslagen får bli ett försöksområde för en sådan tågtrafik.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Bergslagen i avvaktan på en avreglering av tågtrafiken får bli ett försöksområde för ny interregional tågtrafik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att kommittén för statens inköp av persontrafik på järnväg ges i uppdrag att inför T93 förhandla fram en gemensam lösning för hela Bergslagen tillsammans med SJ och berörda trafikhuvudmän,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphandlingen får avse längre period än ett år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resultatet av försöksverksamheten redovisas till riksdagen i god tid innan beslut om avreglering av tågtrafiken fattas.
Stockholm den 22 januari 1992 Maud Björnemalm (s) Berit Oscarsson (s) Iréne Vestlund (s) Karl Hagström (s)