Många faktorer är avgörande om en säker trafik skall
upprätthållas och antalet olyckor minimeras. Det stora
antalet förare som kör i berusat tillstånd är fortfarande allt
för högt. Många av dem har inte fått den hjälp de behövt för
att avstå från drogkonsumtion i samband med trafik.
I betänkandet Snabbare körkortsingripande m.m. (SOU
1987:43) föreslogs, mot bakgrund av att en stor del av dem
som döms för trafiknykterhetsbrott är alkoholberoende,
krav på att dessa efter ett sådant brott skall visa att han/hon
inte missbrukar alkohol vid ansökan om förnyat
körkortstillstånd. I prop. 1988/89:134 föreslogs att ''den som
söker körkortstillstånd efter att ha dömts för rattfylleri
måste för att få tillståndet genom särskild utredning visa att
han uppfyller körkortslagens krav på ett nyktert
levnadssätt''. Utredningens förslag godtogs i allt väsentligt.
Trafiksäkerhetsverket, som fr.o.m. den 1 januari 1990
övertagit socialstyrelsens ansvar för de trafikmedicinska
frågorna, meddelade i särskilda föreskrifter att gränsen för
den vidgade lämplighetsprövningen inledningsvis borde
sättas vid 0,8 promille. TSV menade att alkoholhalten i
blodet vid provningstillfället inte står i någon given relation
till personens alkoholberoende. Slumpen spelar i sådana
sammanhang stor roll, men sätts gränsen vid 1,5 promille
kommer urvalet att bli alltför snävt. Trots detta valde
dåvarande regeringen att sätta gränsen vid 1,5 promille.
En rad undersökningar visar att trafiknykterhetsbrott
har sin grund i ett uttalat alkoholberoende. Vid en studie av
trafikonyktra i Uppsala län under perioden 1985--1988 (ca
1600 fall) bekräftades vad man konstaterat i tidigare
undersökningar: 27 % saknade körkort vid brottet och 47
% hade tidigare dömts för samma brott. Fem år efter
trafiknykterhetsbrottet saknade 40 % fortfarande körkort.
Det sistnämnda, menade man i utredningens
sammanfattande diskussion, var ett uttryck för att man inte
kommit till rätta med sin alkoholkonsumtion och därmed ej
bedömts lämplig som körkortshavare.
I dag görs personundersökningar endast på hälften av
alla som åtalas för grovt rattfylleri. Det rationella vore att
domstolarna i princip alltid förordnade om
personundersökning i mål om grovt rattfylleri eftersom
alkoholproblem i princip alltid föreligger vid höga
promillehalter. Om en person efter konsumtion av alkohol
når en blodalkoholkoncentration överstigande 1 promille
vid varje dryckestillfälle, är detta enligt de flesta av världens
alkoholforskare en klar indikation på alkoholproblem.
I svenska undersökningar har man konstaterat att
återfallsfrekvensen bland fängelsedömda rattfyllerister är
så hög som 65%. Detta konstaterande borde i princip
omöjliggöra användandet av villkorlig dom.
Det system som i dag finns för att nå bakgrundsorsaken
vid en mycket stor andel av trafiknykterhetsbrotten --
alkoholberoendet -- är mycket otillfredsställande. Dels
beror detta på bristande kunskaper hos domstolarna att se
alkoholproblem, dels beror det på rättssystemet i sig som i
dag inte stipulerar personundersökningar för att förbättra
beslutsunderlaget i domstolarna. Dessutom har
domstolarna mycket olika inställning när det gäller att
skaffa personutredning i mål om rattfylleri.
I alltför många fall får därför den dömde en villkorlig
dom -- trots att återfallsfrekvensen är upp till 65 % -- eller
ett frihetsberövande straff utan någon uppföljning, vård
eller rehabilitering. Detta innebär att vederbörande efter en
tid åter finns i trafiken med fortsatt alkoholberoende och
utgörande samma trafikfara.
Därför är det angeläget med ett relevant
rehabiliteringsprogram som ges till denna stora grupp
trafikanter som uppträder i trafiken. Utan en särskild insats
med skärpta regler är de fortfarande en stor olycksrisk där
människors liv och hälsa sätts i fara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkta gränsvärden för den
vidgade lämplighetsprövningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att personer med hög alkoholkonsumtion eller andra
problem som kan äventyra trafiksäkerheten erbjuds ett
aktivt rehabiliteringsprogram.1