I det moderna samhället är det nödvändigt att människor
har möjlighet att förflytta sig på ett snabbt och effektivt sätt.
Alla är vi trafikanter med de möjligheter och risker detta
innebär.
Årligen dödas mellan 700 och 800 människor i trafiken.
1990 sjönk dock antalet dödsolyckor i trafiken till 684
personer. Preliminära siffror visar att antalet dödsolyckor
under 1991 uppgick till 648, vilket är en minskning sedan
föregående år med 5%. Antalet skadade uppgår till över 20
000 personer varje år. Det är givetvis bra att olyckorna
minskar men siffrorna är ändå mycket höga. Ytterligare
satsningar måste göras för att minska antalet olyckor.
Inga siffror i världen kan spegla de tragedier som följer
i trafikolyckornas spår. Verkligheten bakom en oansenlig
tidningsnotis kan rymma skador som orsakar död och
livslånga handikapp med oerhörda lidanden. En stor del av
trafikens offer är unga människor. Inte sällan kan man i
efterhand konstatera att olyckan hade kunnat undvikas.
Därför är information om trafikens dolda faror och
attityderna till medtrafikanterna av central betydelse.
De som vistas i våra större städer har kunnat märka hur
trafiken har brutaliserats. Den som är gammal eller
handikappad vågar sig ofta inte alls ut i storstadstrafiken.
De oskyddade trafikanternas situation är skrämmande.
Under 1989 dödades 46 personer vid övergångsställe. Detta
är en situation vi inte kan acceptera.
Hur vi kan förhindra trafikskador
Trafiksäkerhet är ytterst en fråga om varje enskild
människas kunskaper, omdöme och ansvarstagande. Men
även den skickligaste bilförare kan falla offer för en annans
rattfylleri och den försiktigaste gångtrafikant kan råka ut för
en vettlös rödljuskörning.
Vi har dåliga kunskaper beträffande ett stort antal av
trafikens riskfaktorer. Därför behöver vi en
haverikommission för vägtrafikolyckor som sammanställer
erfarenheter från inträffade olyckor och föreslår åtgärder
för att öka säkerheten. Den försöksverksamhet med
haveriundersökningar som trafiksäkerhetsverket nu
inleder, bl.a. efter initiativ av folkpartiet liberalerna, är en
lovande start på ett sådant arbete.
Rikspolisstyrelsen har under en tid prövat ett stort antal
åtgärder för att bättre utnyttja polisen i
trafikövervakningen. Det arbetet utgår från en analys av
vilka åtgärder som är mest motiverade i olika trafikmiljöer.
Ofta kan det räcka med att polisen syns ute på våra vägar
för att lugna trafiken. Under förutsättning att säkerheten
för den enskilde polisen kan garanteras genom
radiokontakt och möjlighet till förstärkning, bör det räcka
med en polis i varje bil i stället för två. För att frigöra fler
poliser till trafikövervakning bör administrativ personal
sättas in för arbetsuppgifter som inte kräver polisutbildning.
Folkpartiet liberalerna har under ett antal år arbetat för
att ge kommunerna ökade möjligheter till egen
trafikövervakning. I Stockholm och Göteborg skulle man
kunna ha egna ''bobbies'' eller gatupoliser. En utredning
pågår för närvarande om detta.
Hastighetsövervakning ska koncentreras till sträckor
som varit särskilt olycksdrabbade. Det ger bättre effekt och
trafikanter har förståelse för den prioriteringen.
För att visa att hastighetsöverträdelser, rödljuskörningar
och andra regelbrott är oacceptabla måste böterna höjas
ytterligare.
Vägarna
Resurser bör under de närmaste åren koncentreras till
att åtgärda de allra farligste inslagen i trafikmiljön.
Kringfartsleder runt de större städerna avlastar
stadskärnorna från trafik vilket skapar både ökad säkerhet
och bättre miljö. Omkörningsfiler, planskilda korsningar,
rondeller och separerade cykelbanor kan också ha stor
betydelse för säkerheten.
Problemen är naturligtvis av olika karaktär i olika delar
av landet och varje region bör analysera vilka prioriteringar
som är mest angelägna.
I vissa områden har viltolyckorna en tendens att öka till
antalet. Det är viktigt att åtgärder vidtas för att vända denna
utveckling.
Även i trafiksäkerhetsarbetet måste den tekniska
utvecklingen tas till vara. Detta gäller såväl
trafikövervakning som fordonsutveckling.
Mobiltelefoner blir alltmer vanliga. Inte sällan
förekommer det att bilförare talar i mobiltelefon i samband
med körning. Detta stjäl förarens uppmärksamhet på ett
farligt sätt. Information om detta problem måste ges av
myndighet som ansvarar för trafiksäkerhet. Användningen
av s k Handfree-telefoner bör stimuleras.
Hänsyn och respekt mellan olika trafikanter är en
nödvändighet. I vårt land där det under vinterhalvåret är
mörkt under stor del av dygnet är det angeläget att
människor använder reflexer. Gångtrafikanter, skidåkare,
ryttare, joggare etc måste tänka på att synas i trafiken.
Idrottsorganisationerna måste stimuleras att ta fram
lämpliga reflexer och uppmana sina medlemmar att synas i
trafiken.
Rattonykterhet
Alkohol och trafik hör inte ihop. Efter åratal av liberal
opinionsbildning fattade riksdagen förra året beslut om en
principiell nollgräns i trafiken. En pågående studie vid
trafiksäkerhetsverket visar att ungefär 30 procent av alla
trafikdödade motorfordonsförare varit alkoholpåverkade
vid olyckstillfället.
Ju högre alkoholhalt en bilförare har i blodet desto
större är risken för olyckor. Att sätta sig bakom ratten med
alkohol i kroppen är ett uttryck för likgiltighet inför andra
människors rätt till liv och säkerhet. Folkpartiet liberalerna
har under lång tid arbetat för lägre promillegränser. Vi är
positiva till de förberedande åtgärder regeringen vidtagit
för att ändra nuvarande regler.
De som döms för grovt rattfylleri bör vanligtvis få en
frihetsberövande påföljd. Samtidigt är det viktigt att
påföljden kombineras med insatser för att hjälpa den
dömde att komma till rätta med sina alkoholproblem.
Ungefär en tredjedel av de kända
trafiknykterhetsbrottslingarna begår brotten på nytt.
Om det rör sig om återfallsbrott är det naturligtvis
särskilt angeläget att den dömde får behandling för att på
allvar bryta beteendet. Enbart omskrivningar av lagar och
paragrafer löser inte alla problem.
Tyvärr är en relativt stor del av de fotgängare och
cyklister som dödas och skadas i trafiken också påverkade
av alkohol. Detta är ytterligare exempel på vilket personligt
lidande och vilka samhällsekonomiska kostnader som
alkoholkonsumtionen medför.
Körkort
En bilförares felbeteenden är en signal om att han kan
vara en dålig bilförare, han brister i den kompetens och
lämplighet som krävs av en bilförare. Forskning inom detta
område visar att förare som ertappas med ett felbeteende
har ett allmänt dåligt trafikuppträdande.
Under våren 1991 lade körkortskommittén KÖRKORT
2000 fram ett antal förslag. Några av förslagen måste ses
som mycket intressanta och borde leda till förändringar i
lagstiftningen. Ingen som begått trafikbrott skall kunna få
tillbaka sitt körkort utan att genomgå erforderliga teorioch
förarprov.
Den som gör sig skyldig till ett mindre allvarligt
trafikbrott eller förseelse ska få körkortet ''spärrat'' under
en tid av sex månader. Därefter ska föraren kunna återfå
körkortet efter godkänt förarprov.
Utbildning och information
Nyblivna bilförare är involverade i sex gånger så många
olyckor som vuxna och erfarna bilförare. Därför anser vi att
det är väl motiverat att se över formerna för
körkortsutbildningen. Obligatoriska kurser i teori och
mörkerkörning borde införas.
Äldre bilförare bör på olika sätt stimuleras till
vidareutbildning. Den myndighet som ansvarar för
trafiksäkerhet bör i samarbete med studieförbunden ta fram
kursmaterial för studiecirklar riktade till äldre bilförare.
Barn måste tidigt lära sig trafikens faror och hur de kan
undvikas. I förskola och skola bör barnen få tillräcklig
kunskap om hur man ska uppträda i trafiken och öva sig att
handla rätt i olika situationer.
Information om alkoholens påverkan på bilförare måste
intensifieras. Särskilt viktigt är detta beträffande ungdomar,
den nya generationens bilförare. Redan i dag förekommer
information på bl.a. gymnasieskolor och regementen, där
man verkligen når ut till en viktig målgrupp. Detta måste
uppmuntras och vidareutvecklas. Idag finns föreningar för
människor som själva har erfarenher av trafikolyckor eller
har någon anhörig som drabbats. Dessa föreningar måste
stimuleras. De har en viktig funktion när det gäller
upplysning och attitydförändring eftersom de kan dela med
sig av egna erfarenheter på ett engagerat sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av vägtrafikkungörelserna att bötesbeloppet höjs
vid hastighetsöverträdelser,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av vägtrafikkungörelserna att bötesbeloppet höjs
vid överträdelse av skyldigheten att stanna vid rött ljus,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förnyelse av körkort,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alkohol och trafik,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om trafiksäkerhet.
Stockholm den 24 januari 1992
Barbro Westerholm (fp)
Christer Lindblom (fp)