Inledning
Storstädernas miljöproblem blir allt värre. Den bensindrivna bilen förorenar luften, likväl som den skapar ett trafikkaos genom sin mångfald särskilt i rusningstid. Detta är klart kännbart även i svenska städer.
Utveckling
Världen över pågår forskning och försök med att hitta alternativa persontransportsystem. Utbyggd kollektivtrafik och elfordon är några exempel. Man arbetar också med attitydförändringar och försöker få folk att ställa bilen hemma, för alternativa transportsätt. Ett av dessa är cykeln, för vilken många speciella banor och filer i trafiken byggs.
Inom Sverige pågår många utvecklingsprojekt för att hitta nya och miljövänliga lösningar till persontransport i urban miljö. Detta sker speciellt inom den eldrivna fordonstekniken. I många fall stöter man där på problem i den svenska lagstiftningen. I Sverige, till skillnad från flera andra europeiska länder, klassas cykel med hjälpmotor som moped, hur motorn än är konstruerad. Detta innebär att den måste vara utrustad med två separata bromssystem, vara typbesiktigad och trafikförsäkrad. Dessa krav, som är svåra att förena med något som i grunden är en cykel, och byråkratin runt besiktning och försäkring, gör att vi i dag inte ser några sådana fordon i vår stadsmiljö. Alla projekt och nytänkande som kan leda till att ett minskat antal människor tar bilen, särskilt i tätorterna, måste på fullt allvar övervägas. Att låta cyklar, som är utrustade med elektrisk hjälpmotor av en viss begränsad effekt och maxhastighet, få fortsätta att vara cyklar, är ett bidrag till den utvecklingen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i vägtrafikkungörelsen att fordon som huvudsakligen är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning, men är utrustad med en elektrisk hjälpmotor på viss maximal effekt och kan framföras med viss maximal hastighet, skall klassas som cykel.
Stockholm den 24 januari 1992 Dan Eriksson (nyd) i Stockholm