Samhället har åtagit sig att i stor utsträckning svara för
skjutsning av barn till och från skolan. Detta sker med hjälp
av taxi resp. olika bussbolag. I konsekvens med att
samhället iklätt sig denna förpliktelse ur servicesynpunkt
borde då rent automatiskt också följa skyldigheten att tillse
att transporterna utföres med iakttagande av strikta
trafiksäkerhetskrav. Så tycks dock tyvärr inte vara fallet.
Enligt uppgift åker ungefär 200.000 av de totalt 300.000
elever, som dagligen får skoltransport, med ordinarie
bussar. Vad gäller skolskjutsar med taxi tycks det inte råda
minsta tvekan om att samtliga barn skall beredas sittplats.
I fråga om busstransporterna, däremot, utsättes barn inte
sällan för onödigt stora risker genom att de inte kan beredas
sittplats utan i stor utsträckning tvingas färdas stående.
Erfarenheterna visar att flera busstransportörer låter ett
mycket stort antal barn, utöver dem som kan beredas
sittplatser, färdas stående långa sträckor.
Det råder en allmän uppfattning om att ett sådant
transportsätt inte skall tillåtas. Redan 1988 togs frågan om
en översyn av bestämmelserna om skolskjutsning upp i en
rapport av en arbetsgrupp inom Trafiksäkerhetsverket
(TSV). Trafikutskottet har i flera år förutsatt att förslag i
frågan skulle föreläggas riksdagen. I betänkande
1991/92:TU2 gick utskottet ett steg längre och underströk
med skärpa ''att det är angeläget att alla barn erbjuds
sittplatser vid skolskjutsning i buss''. Trots utskottets goda
föresatser lyser emellertid fortfarande ett förslag om
skärpta regler med sin frånvaro.
Detta talar entydigt för att riksdagen utan ytterligare
dröjsmål måste begära förslag om sådana strängare regler
från regeringen. Barns säkerhet vid skolskjutsning är en
fråga som måste tillmätas allra största vikt och
utgångspunkten måste vara att alla barn skall kunna
erbjudas sittplats vid skolskjutsning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för
säkrare skoltransporter i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 16 januari 1992
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)