Motion till riksdagen
1991/92:T401
av Bengt Silfverstrand och Karin Wegestål (s)

Regler för användning av biltelefon


Det sägs visserligen att Caesar kunde diktera ett brev
samtidigt som han läste ett annat. I själva verket visar
emellertid ett stort antal vetenskapliga undersökningar att
människan under full koncentration bara kan göra antingen
det ena eller det andra. Vår hjärna är så konstruerad att den
koncentrerat och intensivt endast kan ta emot en
sinnesmodalitet i sänder. Man kan alltså inte enligt den
konstruktion vi lyder under samtidigt göra två saker
koncentrerat.
Antalet biltelefoner i vårt land har ökat lavinartat under
senare år och torde nu uppgå till ca. 400.000. Visserligen
finns det på marknaden också tillgång till sådana
biltelefoner, försedda med mikrofoner och högtalare, som
gör att bilföraren inte behöver lyfta någon lur vid
användningen av telefonen. Men erfarenheterna visar att
det fortfarande vanligaste förfaringssättet ändå är att alltför
många bilister kör bil med en hand och håller i biltelefonen
med den andra handen under pågående bilkörning. Polisen
runtom i landet kan också rapportera att sådan telefonering
inte sällan sker i bilar framförda på motorvägar i mycket
höga hastigheter.
Såväl internationella som svenska undersökningar visar
att användande av biltelefon under pågående bilkörning har
negativa effekter på förarens reaktionsförmåga med
försämrad trafiksäkerhet som följd. I en studie presenterad
av forskare vid Statens Väg- och trafikinstitut (VTI) vid en
internationell trafikkonferens i Göteborg i september 1991
slogs fast att reaktionstiden förlängs för den som använder
telefon i bilen. Vid 90 km/tim innebär det att bromssträckan
ökar med 10 meter. Och 10 meters förlängning kan vara
avgörande för om det inträffar en olycka eller inte, hävdar
forskningsledaren för projektet.
Slutsatsen blir att bilkörning under pågående
telefonering, där ena handen håller i ratten och den andra i
telefonluren, inte är förenligt med iakttagande av
tillfredsställande trafiksäkerhet. Förfarandet torde därför
stå i strid med grundregeln för vägtrafik i 5 § första stycket
VTK, där det klart står uttryckt att ''vägtrafikant skall iaktta
den omsorg och vaksamhet som till förekommande av
trafikolycka betingas av omständigheterna.''
På marknaden finns och efterfrågas mobiltelefoner och
högtalare som medger att fordonsföraren inte behöver hålla
i själva luren vid användningen av mobiltelefonen -- s.k.
handsfree-utrustning. Detta ger ett klart belägg för att det
är fullt möjligt att väsentligt förbättra trafiksäkerheten vid
telefonering i bil. För att komma till rätta med de problem
som ''enhandskörning'' innebär för trafiksäkerheten
föreslår vi att biltelefonering bara skall få ske med s.k.
handsfreesystem -- d.v.s. utrustning som innebär att någon
telefonlur aldrig behöver lyftas -- från och med den l juli
1993.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i
vägtrafikförordningen att telefonering under pågående
bilkörning enbart får ske med s.k. handsfree-utrustning från
och med den 1 juli 1993.

Stockholm den 14 januari 1992

Bengt Silfverstrand (s)

Karin Wegestål (s)