Bergslagsdiagonalen är en tänkt ny stamväg mellan
Norrlandskusten och Sydvästsverige. Den avses gå från
E4:an söder om Hudiksvall till Falun/Borlänge för att sedan
fortsätta via nuvarande riksväg 60 till Örebro.
Den viktigaste förutsättningen för Bergslagsdiagonalen
är att en ny väg med hög standard byggs mellan E4 och
Falun. Det är naturligtvis därför denna del av vägprojektet
är mest ifrågasatt och tveksam. Det finns tre
huvudalternativ till vägdragning, delvis genom obruten
natur- och kulturmark, delvis i form av upprustade
länsvägar.
Kostnaden för att bygga denna felande länk är cirka en
halv miljard kronor, beroende på val av alternativ och
vägstandard. Pengar som idag inte finns avsatta i någon
budget.
Det råder i dag stor konkurrens om väganslagens
fördelning. Många angelägna projekt får stå åt sidan på
grund av storsatsningar på koncentrationsområden.
Bergslagsdiagonalen är ett sådant projekt som kommer att
innebära ytterligare koncentration.
Planerna på Bergslagsdiagonalen bör omedelbart läggas
ned. Det är ett utslag av koncentrationstänkande som inte
har med regional balans att göra. Dessutom är denna typ
av ''stråk'' mycket miljöförstörande, vilket i sig självt borde
föranleda att projektet skrinläggs.
Risken är att denna typ av ''visioner'' snedvrider ett helt
läns eller en regions framtidssatsningar. I Dalarna krävs en
allsidig satsning på kommunikationer. Därför behövs
satsningar på andra tvärtransportvägar eller nord-
sydgående vägstråk än Bergslagsdiagonalen, inte minst väg
68. Därför bör riksdagen uttala att några ekonomiska
resurser till Bergslagsdiagonalen inte kan komma ifråga
från statens sida.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att några statliga resurser till
Bergslagsdiagonalen inte kan komma i fråga.
Stockholm den 25 januari 1992
Lars-Ove Hagberg (v)
Bertil Måbrink (v)