De enskilda vägarna fyller en mycket viktig funktion i det svenska vägnätet, inte minst ur regionalpolitisk synpunkt.
Centerpartiet har under åren kritiserat de försämringar av bidragsgivningen till enskilda vägar som genomförts av de socialdemokratiska regeringarna.
De enskilda vägarna har inte bidrag som täcker väghållarnas kostnader och de enskilda delägarna måste göra betydande insatser till förmån för bl.a. allmänhet som inte bor efter dessa vägar. Det finns exempel på enskilda vägar som utnyttjas i stället för de allmänna vägarna därför att de senare har så låg standard.
I årets budgetproposition anför statsrådet att det efter ett ställningstagande till kommunalekonomiska kommitténs betänkande kan bli aktuellt med ändringar av anslaget. Jag tolkar det så att bidraget skulle ingå i den generella utjämning som skall komma kommunerna till del.
Kommunalekonomiska kommittén föreslår att bidraget till enskilda vägar inte skall inordnas i det generella statsbidraget. Vägverket har också avstyrkt att bidraget inordnas och anser att det även i fortsättningen skall vara specialdestinerat.
Ett inordnande av statsbidraget till enskilda vägar i det generella systemet skulle vara mycket olyckligt och riskerar att drabba en särskild grupp medborgare hårt. Risk finns att kommuner stöder en och samma väg med olika bidrag. En enskild väg kan passera mellan kommuner med olika belastningar vad gäller omfattning av enskilda vägar. Alternativt kommer så många statliga regler för bidrag till enskilda vägar att utfärdas så att ingen förenkling uppnås.
Enligt min uppfattning bör statsbidraget till enskilda vägar även i fortsättningen vara specialdestinerat vilket bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statsbidrag till enskilda vägar skall vara specialdestinerade.
Stockholm den 24 januari 1992 Bengt Kindbom (c)