Av budgetpropositionen 1991/92:100 bilaga 7 framgår att Vägverket nu utvecklar en vägtrafikmodell för att maximera nyttan av trafikinvesteringar på nationell nivå. Detta innebär ett delvis nytt sätt att prioritera, mellan olika väginvesteringar, som delvis strider mot det traditionella länsvisa synsätt som hittills präglat trafikpolitiken.
Riksdagen gjorde i sitt trafikpolitiska beslut, våren 1991, en klar markering i beslutet om hur de extra 20 miljarderna kronor skulle användas. Det förutsattes att alla delar av landet skulle få del av de totala investeringsmedel som fanns till förfogande. Kompensation skulle utgå inom ramen för de framtida ordinarie medlen.
Det är positivt att Vägverket utvecklar modeller som förbättrar verkets förmåga att göra riktiga prioriteringar mellan olika investeringar. Det är felaktigt att ha maximal ekonomisk tillväxt som enda utgångspunkt för nyinvesteringar. Andra värden som miljöbelastning, regional balans m.m. bör vägas in i den helhetssyn som måste prägla vägpolitiken.
Goda kommunikationer och effektiva transporter är nyckelfaktorer för en dynamisk utveckling av våra regioner. Detta har entydigt påvisats i de transportvisioner som tagits fram av bland annat länsstyrelsen i Örebro och Västmanlands län.
Örebro län har för närvarande en av de högsta arbetslöshetstalen i landet. För att bryta den trenden och få igång en positiv utveckling i regionen krävs att området har god tillgänglighet. Europavägarna E3 och E18 samt riksvägarna 49, 50, 60 och 63 har en avgörande betydelse i detta avseende.
De ovannämnda vägarna har i dag en alltför låg standard i förhållande till den stora trafikmängden.
Örebro län med sitt strategiska läge, befolkningsmässigt ''Sveriges mittpunkt'', där järnvägar, Europa- och riksvägar korsar varandra skulle kunna utvecklas till ett transportcentrum för landet.
De båda Europavägarna som går igenom länet är en viktig del av förbindelsen med Mälardalsregionen och Stockholm respektive Göteborg.
De båda Europavägarna E3 och E18 har också strategisk betydelse i det nationella perspektivet. De knyter samman tre av Nordens större städer -- Stockholm, Oslo, Göteborg -- och har en sträckning som betjänar flera miljoner människor. Utefter dessa vägar finns flera av landets större industriföretag som Swedish Ordnance, Volvo, EESAB m.fl.
Örebro län har genom sitt strategiska läge naturliga kommunikationsförutsättningar som bättre borde avspeglas i det övergripande nationella vägnätets uppbyggnad och standard.
Genom en prioritering av väganslaget till upprustning av riksvägarna samt utbyggnad av Europavägarna E3 och E18 till motorvägsstandard inom Örebro län skulle stora samhällsvinster kunna nås genom att den kraftiga kantringen och koncentrationen mot storstadsregionerna minskas, samtidigt som uppbyggt samhällskapital och befintliga resurser bättre utnyttjas i det mellansvenska inlandet.
Från nationell synvinkel är det också utomordentligt väsentligt att stärka näringslivets utveckling i området. De större industriföretagen som finns inom Örebro län har stora exportandelar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förbättrad vägstandard av Europa och riksvägarna inom Örebro län.
Stockholm den 21 januari 1992 Hans Karlsson (s) Maud Björnemalm (s) Sture Ericson (s) Håkan Strömberg (s) Inger Lundberg (s)