Utbildning, forskning och en väl utbyggd infrastruktur med goda vägar och järnvägar är av utomordentlig betydelse för en regions utveckling. Västsverige, strategiskt välbeläget mellan Norge, Danmark och kontinenten, behöver en bra infrastruktur som en viktig förutsättning för en bättre framtid med full sysselsättning, differentierat näringsliv och bostadsval i närheten av fungerande transportleder.
Trots att resandet i Sverige, oavsett transportsätt, varit föremål för avgiftsbeläggning av olika slag, har det totalt sett ökat hela tiden. Idag reser varje svensk i genomsnitt 40 km om dagen. Prognosen för år 2020 pekar på 50 km om dagen.
Det är tacknämligt att övertonerna i den trafikpolitiska debatten nu är på retur. De flesta verkar vara överens om att olika trafikformer kompletterar varann. Ett uttryck härför är att Bohuslänets riksdagsledamöter gemensamt agerar för en utbyggnad av Bohusbanan och anslutning till det norska statsbanenätet, samtidigt som det råder en bred samsyn om behovet av upprustning av Europaväg 6 genom Bohuslän.
Som representant för folkpartiet liberalernas väljare i Bohuslän har jag i riksdagen och i andra sammanhang talat för vikten av att Europavägen genom Bohuslän byggs färdig i sin helhet. Efter hösten 1991, sedan etappen St Höga-- Lyckorna färdigställts, nödgas såväl vägmyndigheter som politiker konstatera att pengar saknas till fortsatt utbyggnad. I första hand är det delen Lyckorna/Ljungskile-- Forshälla--Sunninge--Torp som är aktuell. Budgetpropositionen innehåller inte några satsningar för denna del av E6, men jag litar till att regeringen återkommer härom senare under riksdagsåret.
I ett sammanhang som detta vill jag ytterligare något motivera varför E6 bör byggas klar genom Bohuslän. Utöver framförda skäl i motionens inledning, så tillkommer flera. Ett är att E6 är en kontinental led, det är också Norges naturliga vägförbindelse med kontinenten. En bild av vägens betydelse för folk och näringsliv ger tullstatistiken för Svinesunds tullstation besked om. Under 1991 hade 86 214 lastbilar med sig 1,4 milj.
ton gods från Norge till Sverige. Totalt registrerade svenska tullen 114 715 lastade och olastade ekipage. 2,2 milj. personbilar rullar från Norge till Sverige varje år.
Trafiken från och till Norge befar en Europaväg som i dess sträckning riksgränsen -- Uddevalla har en kvalitet och standard som på vissa avsnitt är sämre än många länsvägar. Trafikintensiteten, inte minst under sommaren, och den växlande vägstandarden leder till ett stort antal olyckor, och vissa vägavsnitt toppar landets olycksstatistik. Det är klarlagt att det överslagsmässigt inträffar en olycka var femte timme. Under åren 1980--88 kostade olyckorna Bohuslänet fyra miljarder kronor, 247 dödade, 1 800 svårt skadade och 2000 lindrigt skadade. Det inträffar mer än dubbelt så många olyckor på denna del av E6 som på övriga Europavägar. De flesta olyckorna inträffar under sommarhalvåret.
Finansieringsfrågorna vid väg/järnvägsutbyggnader har under senare år fått en ny dimension, genom möjligheter att ta ut väg/passageavgifter. Riksdagen har i tidigare sammanhang uttalat sin anslutning härtill. Jag ser vägtullar som en sista utväg, om det är en förutsättning för att ett projekt överhuvudtaget kan komma till stånd.
Det är förståeligt om en stor opinion menar att de 40 miljarder kronor som bilisterna/trafikutövare idag levererar in till statskassan i form av avgifter och skatter räcker som tribut till det allmänna, särskilt som endast 15 miljarder går tillbaka till trafiken.
När det gäller Europavägens dragning förbi Uddevalla, har vägmyndigheter, länsstyrelse och Uddevalla kommun utgått från en bro över Sunninge sund. Jag ansluter mig till detta förslag, men om ingreppen i miljö och natur blir mindre med en tunnel och kostnaderna likvärdiga eller mindre, bör vägmyndigheten överväga tunnelalternativet.
Det som f n framstår som mest angeläget är att få loss pengar till delsträckorna Lyckorna--Ljungskile norr där vägverket räknat med att starta bygget under våren 1992, för en kostnad av 300 milj.kr. Projektet omfattar i stort sett delen genom Ljungskile samhälle, där f
ö vägen är nedsänkt i passagen över Ljungskileviken.
Utbyggnad och modernisering av vägnätet är i hög grad en förutsättning för utveckling av hela länet. Delar av Bohusläns vägnät är i akut behov av underhåll och upprustning. Bohuslän bör därför få ökad andel av de medel till vägnätet som regeringen aviserar.
Ett annat skäl till satsning på kommunikationer och i detta fall Europaväg 6 är den lågkonjunktur som sätter sin prägel på även denna del av landet. Göteborgs och Bohus län är en av de regioner som är värst drabbade av arbetslöshet; i särskild grad gäller detta Uddevalla och norra länsdelen, där enstaka kommuner har upp till 7 % arbetslösa. Att bygga vägar och satsa på övrig infrastruktur genererar många jobb i närområdet. För staten och skattebetalarna är det en god affär att göra investeringar av detta slag under en lågkonjunktur med möjligheter att pressa priser och göra förmånliga upphandlingar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av Europaväg
6 genom Bohuslän till motorvägsstandard fram till riksgränsen Sverige/Norge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snar igångsättning av delprojekt genom Ljungskile samhälle och att medel beviljas härför,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggstart för etapp
2 Ljungskile norr--Sunningesund--Torp, innebärande bro eller tunnel vid passagen av Byfjorden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det sysselsättningspolitiska läget i Bohuslänet.
Stockholm den 21 januari 1992 Kenth Skårvik (fp)