Många kommuner planerar en förnyelse av
kollektivtrafiken. Det handlar om satsningar på
miljövänligare bränslen, trådbussar, spårvagnar m.m.
Gemensam är ambitionen att minska utsläppen från
trafiken, framför allt i stadskärnorna.
I Norrköping är redan i dag spårvagnarna ett relativt
vanligt, populärt och miljövänligt inslag i stadsbilden. Den
spårbundna trafiken svarar för en knapp tredjedel av
kollektivtrafiken i staden. Det finns färdiga planer på en
utbyggnad av spårvägen, som om de genomförs leder till att
spårvägens andel ökar till ca 50 %
av all kollektivtrafik.
De positiva konsekvenserna för miljön är uppenbara.
Dessutom, vilket är viktigt mot bakgrund av dagens
arbetsmarknadsläge, bidrar utbyggnaden till att minska
arbetslösheten bland bygg- och anläggningsarbetare. Om
inköpet av spårvagnar görs inom landet blir effekterna för
sysselsättningen självfallet ännu större.
Spaden kan sättas i jorden omgående, men ledningen för
Norrköpings kommun tvekar. Anledningen är oron för
ekonomin. Totalt handlar det om en investering i
storleksordningen drygt 200 milj.kr.
Redan nu står det klart att staten bidrar med 40 milj.kr.
som avser banutbyggnaden. Pengarna utbetalas
dock först fr o m 1993.
Länsstyrelsen i Östergötland har vidare i den
prioriterade planen över statsbidrag till vissa investeringar i
kollektiv persontrafik tagit upp sammanlagt 48 milj.kr.
fördelade under en treårsperiod. Den förra
regeringen har med ett regleringsbrev gjort det möjligt för
Vägverket att kraftsamla dessa resurser till
spårvägsutbyggnaden i Norrköping. Statens sammanlagda
bidrag till spårvägsutbyggnaden kommer alltså att uppgå till
nära 100 milj.kr.
Det borde alltså vara möjligt att sätta spaden i
jorden omgående. Det finns dock två orsaker till
kommunledningens tveksamhet.
För det första måste kommunen förskottera medel till
banutbyggnaden. Detta i ett läge när kommunens ekonomi
redan är ansträngd. För det andra finns det en väntelista hos
Vägverket, som gör att Norrköping förmodligen måste
vänta några år innan kommunen får del av statsbidraget till
investeringen i nya spårvagnar, de 48 miljonerna.
Norrköpings
situationen lär inte vara unik. Risken finns
att flera för miljön och jobben viktiga projekt försenas på
grund av kommunernas osäkerhet om och oro för
finansieringen.
Det är alltså enligt vår mening väsentligt att regeringen
vidtar åtgärder för att stimulera övergången till
miljövänligare kollektivtrafik. En möjlighet är självfallet att
tillföra ytterligare medel. Även en relativt blygsam ökning
av ovan nämnda statsbidrag kan få stor betydelse för
sysselsättningen på enskilda orter. Regeringen kan också
göra det möjligt för ansvarig myndighet att tidigarelägga
utbetalningen av redan utlovade bidrag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
stimulansåtgärder för att möjliggöra en utbyggnad av
spårvägen i Norrköping m.fl. likartade satsningar.
Stockholm den 15 januari 1992
Lars Stjernkvist (s)
Maj-Inger Klingvall (s)