Motion till riksdagen
1991/92:T22
av Bengt Hurtig (v)

med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1991/92:18 angående samordnad investeringsplanering för transporter


För att nå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling
präglad av social rättvisa och regional balans måste ansvar
för infrastrukturinvesteringar tas på politisk nivå.
Revisorernas rapport visar med all önskvärd tydlighet
att bristen på klar politisk styrning lett till att inte ens de
begränsade mål som riksdagen hittills beslutat om uppnåtts.
Vänsterpartiet bifaller därför revisorernas förslag om
tillkännagivande till regeringen.
Vi vill därutöver anföra följande:
Den inom den politiska sfären starka betoningen på
ökad tillväxt och internationell handel, såväl i Sverige som
i och till landets viktigaste handelspartners, förutsätter
framtida billiga transporter.
Den kraftigt ökade trafiken i EG-området har medfört
avsevärda miljöproblem och trafikträngsel vilket ger
upphov till förluster i tid och energi. Ska dessa problem
lösas fordras ännu större investeringar i trafikens
infrastruktur. Ska en ur miljösynpunkt hållbar utveckling
nås i detta befolkningstäta område är det också nödvändigt
att samhällets (skattebetalarnas) ökade kostnader för
miljöskador, olyckor och ohälsa (s.k. externa kostnader)
belastar transporterna. Även ''värdet'' av det mänskliga
lidande som hundratusentals olyckor på vägarna orsakar
måste tas med i dessa beräkningar.
Ökade transportkostnader kommer att leda till ökad
konkurrenskraft för lokal och regional produktion och en
långsammare ökning av det totala transportbehovet.
Behovet att styra över transporter till sjöfart och järnväg
kommer sannolikt att till och med medföra minskat behov
av vägtransporter.
Den snabba utvecklingen på telekommunikations- och
datateknikområdet ger möjligheter till videokonferenser,
telefonmöten, affärsuppgörelser via datorer, telemarketing
osv. Denna utveckling leder till att behovet av ökade
persontransporter inte är självklart.
En ekonomisk tillväxt som spränger livets ekologiska
ramar är inte möjlig i längden. Det är idag omöjligt att sätta
ett exakt pris eller med en formel ange hur framtida
generationer kommer att värdesätta oförstörd natur, friskt
grundvatten, frihet från miljörelaterade sjukdomar, men
likväl måste försök göras att väga in miljöhoten i ett
samhällsekonomiskt övervägande.
En utredning som syftar till att finna metoder för att
stimulera minskad användning av person- och
godstransporter bör göras.
Den framtida samordningen av investeringar i
transporternas infrastruktur måste utgå från vilka
transporter som är samhällsekonomiskt nödvändiga. De
transportsätt som är mest resursbevarande och skonsamma
mot miljön måste ges prioritet.
Efter allt politiskt arbete som utförts för att åstadkomma
naturresurslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen samt
planoch bygglagen är det oacceptabelt att inte samtliga verk
fullt ut har dessa lagar som underlag i sin planering.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att underlag för
prövning av olika projekt enligt ovan nämnda lagar alltid
ska tas fram parallellt med övrigt underlag. Det är
otillfredsställande att revisorerna inte särskilt markerat
detta krav i sitt förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en utredning som syftar till att finna vägar för att minska
behovet av person- och godstransporter bör tillsättas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att underlag för prövning enligt
naturresurslagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och
plan- och bygglagen alltid skall tas fram parallellt med
övrigt underlag vid de statliga verkens
investeringsplanering.

Stockholm den 15 april 1992

Bengt Hurtig (v)