För att nå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling präglad av social rättvisa och regional balans måste ansvar för infrastrukturinvesteringar tas på politisk nivå.
Revisorernas rapport visar med all önskvärd tydlighet att bristen på klar politisk styrning lett till att inte ens de begränsade mål som riksdagen hittills beslutat om uppnåtts. Vänsterpartiet bifaller därför revisorernas förslag om tillkännagivande till regeringen.
Vi vill därutöver anföra följande:
Den inom den politiska sfären starka betoningen på ökad tillväxt och internationell handel, såväl i Sverige som i och till landets viktigaste handelspartners, förutsätter framtida billiga transporter.
Den kraftigt ökade trafiken i EG-området har medfört avsevärda miljöproblem och trafikträngsel vilket ger upphov till förluster i tid och energi. Ska dessa problem lösas fordras ännu större investeringar i trafikens infrastruktur. Ska en ur miljösynpunkt hållbar utveckling nås i detta befolkningstäta område är det också nödvändigt att samhällets (skattebetalarnas) ökade kostnader för miljöskador, olyckor och ohälsa (s.k. externa kostnader) belastar transporterna. Även ''värdet'' av det mänskliga lidande som hundratusentals olyckor på vägarna orsakar måste tas med i dessa beräkningar.
Ökade transportkostnader kommer att leda till ökad konkurrenskraft för lokal och regional produktion och en långsammare ökning av det totala transportbehovet. Behovet att styra över transporter till sjöfart och järnväg kommer sannolikt att till och med medföra minskat behov av vägtransporter.
Den snabba utvecklingen på telekommunikations- och datateknikområdet ger möjligheter till videokonferenser, telefonmöten, affärsuppgörelser via datorer, telemarketing osv. Denna utveckling leder till att behovet av ökade persontransporter inte är självklart.
En ekonomisk tillväxt som spränger livets ekologiska ramar är inte möjlig i längden. Det är idag omöjligt att sätta ett exakt pris eller med en formel ange hur framtida generationer kommer att värdesätta oförstörd natur, friskt grundvatten, frihet från miljörelaterade sjukdomar, men likväl måste försök göras att väga in miljöhoten i ett samhällsekonomiskt övervägande.
En utredning som syftar till att finna metoder för att stimulera minskad användning av person- och godstransporter bör göras.
Den framtida samordningen av investeringar i transporternas infrastruktur måste utgå från vilka transporter som är samhällsekonomiskt nödvändiga. De transportsätt som är mest resursbevarande och skonsamma mot miljön måste ges prioritet.
Efter allt politiskt arbete som utförts för att åstadkomma naturresurslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen samt planoch bygglagen är det oacceptabelt att inte samtliga verk fullt ut har dessa lagar som underlag i sin planering.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att underlag för prövning av olika projekt enligt ovan nämnda lagar alltid ska tas fram parallellt med övrigt underlag. Det är otillfredsställande att revisorerna inte särskilt markerat detta krav i sitt förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning som syftar till att finna vägar för att minska behovet av person- och godstransporter bör tillsättas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlag för prövning enligt naturresurslagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och plan- och bygglagen alltid skall tas fram parallellt med övrigt underlag vid de statliga verkens investeringsplanering.
Stockholm den 15 april 1992 Bengt Hurtig (v)