Infrastrukturen för transporter inom Sverige samt från
och till landet har i det rådande konjukturläget fått en ökad
uppmärksamhet. Stora satsningar på vägar och järnvägar är
beslutade och ytterligare planeras bl a för att förbättra
sysselsättningsläget. Motivet är gott.
Men man kan ha principiella invändningar mot att
dagens konjukturläge tas till intäkt för utbyggnad av en
infrastruktur, som skall bestå i många årtionden och som
kommer att påverka transporternas uppläggning under
mycket lång tid.
Från Ny Demokratis sida instämmer vi i den syn på
kommunikationssektorn, som kommer till uttryck i
budgetpropositionen. Kommunikationer har central
betydelse för svensk ekonomi. Utbyggnaden av
infrastrukturen har också betydelse för främjandet av
näringslivets utveckling. Vidare instämmer vi i att arbetet
med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste drivas
vidare på ett kraftfullt sätt.
När satsningar på infrastrukturen hittills debatterats har
emellertid sjöfartens potential inte beaktats. Här finns
nämligen en infrastruktur redan utbyggd och sjöfarten har
möjligheter att ta hand om stora mängder tillkommande
gods. Det är av vikt att detta finns med i bilden när den
framtida infrastrukturen diskuteras och beslutas.
Vi förbiser ofta att en givmild natur försett oss med en
alldeles gratis infrastruktur och att Archimedes förklarade
varför och hur den kan användas. Havet, vattnet, behöver
mycket litet av investeringar och underhåll för att klara av
att bära hur mycket gods som helst.
Vi måste ge denna fantastiska resurs samma vikt vid
planeringsbordet som andra transportalternativ -- vi har
inte råd till annat.
Forskningsföretaget MariTerm har utrett den s k
Ostkustpendeln, ett nytt grepp för effektiva sjötransporter.
Utredningen var inte odelat positiv. En av stötestenarna
konstaterades vara de höga hamn- och
terminalkostnaderna. Dessa kan inte kompenseras av en
sofistikerad uppläggning i övrigt. Nu pågår ett intensivt
arbete på att lösa dessa organisatoriska problem i hamnarna
och det finns därmed goda förutsättningar att sjöfarten blir
ett starkare alternativ i det svenska transportväsendet.
I såväl regeringsförklaringen som budgetpropositionen
läggs stor tyngd vid miljöhänsynen. Man talar när det gäller
transporterna bl a om vikten att minska utsläppen och öka
bränsleeffektiviteten. I det sammanhanget bör framhållas
att ett modernt kustfartyg endast använder 2 %
av den energi som behövs för att flytta gods på
landsvägen. Ett sådant fartyg tar samma last som tio
normala godståg.
Sjötransport är alltså både energisnål och miljövänlig.
Det är dessutom det överlägset billigaste alternativet.
Effektiviteten är heller inte dålig; sjötransport sker i
genomsnitt med samma hastighet som godstransporter när
det gäller Europa-destinationer och med halva
tåghastigheten när det gäller transporter i Sverige.
I miljösammanhanget bör också pekas på sjöfartens
fördelar när det gäller transport av farligt gods. Dessa
transporter sker ute till havs i en lugn, ostressad miljö med
små olycksrisker. Om något trots allt skulle hända blir
effekterna därute små jämfört med om olyckan skulle ha
skett med långtradare eller järnvägståg i ett tättbebyggt
område.
Planeringen av utbyggnad av infrastrukturen måste som
första syfte vara ekonomisk, dvs. effekten av satsade
skattepengar och signaler från marknaden, miljömässig,
servicemässig.
Vi föreslår en sammaslagning av Sjöfartverket,
Vägverket och Banverket till ett nytt organ, eventuellt
benämnt Transportverket. Därmed skulle i en och samma
planering alla transportalternativ beaktas. Det blir lättare
att finna optimala lösningar för framtidens
transportväsende, det blir bättre, det blir billigare och alla
skattebetalare blir nöjda.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
sammanslagning av Sjöfartsverket, Vägverket och
Banverket till ett verk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att investering i infrastrukturen
bör göras med beaktande av sjöfartens fördelar när det
gäller resurssnåla och miljövänliga transporter.
Stockholm den 22 januari 1992
Kenneth Attefors (nyd)