I regeringens proposition 1991/92:100 föreslås
inriktningen för kommande investeringsplanering i
infrastruktur. I förslaget pekar man på att det är viktigt med
en helhetssyn vid bedömningen av
infrastrukturinvesteringar, vilket är en vällovlig ansats.
Regeringen föreslår att produktivitetsdelegationens
bedömningar skall användas som underlag för
investeringsprioriteringar. Detta är olämpligt eftersom
utredningen inte belyser helheten. Det är som delegationen
pekar på mycket väsentligt att infrastrukturens betydelse
för ekonomisk tillväxt belyses och att man vidareutvecklar
metoderna för urvalskriterier. Produktivitetsaspekterna
behöver dock vägas samman med regionalpolitiska aspekter
och ett brett spektrum av miljöaspekter. En väl utformad
och balanserad regionalpolitik kommer att vara av stor
betydelse för att skapa långsiktiga
konkurrensförutsättningar för norra Sverige, Bergslagen
och sydöstra Sverige och för att skona storstadsregionerna
från alltför hårt expansionstryck med åtföljande
överhettningsprobem.
Ökad transportstandard som medger samspel mellan
kommuner i ett nätverk och till dess omvärld ger
förutsättningar för att tillvarata de väsentliga resurser och
värden som finns utanför storstadsregionerna.
Förutom god boende- och rekreationsmiljö samt en
betydande arbetskraftspotential, så har såväl skogslänen
som sydöstra Sverige en betydelsefull roll för Sveriges
export. Likaledes är förädlingsvärdet per sysselsatt i flera av
dessa kommuner relativt högt. Det torde vara dessa
regioner, i synnerhet i ett internationellt perspektiv, som
har betydande utvecklingsmöjligheter. Att inte tillvarata
dessa resurser genom goda infrastrukturella förutsättningar
utan istället omlokalisera människor och verksamheter till
storstadsregionerna medför så stora kostnader i nya
infrastrukturinvesteringar att det ställer orimliga krav på
effektivitetshöjning i näringslivet. Denna helhetsbild har
inte behandlats av produktivitetsdelegationen, vilket ej
heller varit deras uppdrag. Därför kan ej delegationens
slutbetänkande utgöra underlag för prioriteringar av
infrastrukturinvesteringar.
Vid en noggrann granskning av
produktivitetsdelegationens expertrapport nr 9,
infrastruktur och produktivitet, framkommer att
metoderna och resultaten är mycket begränsade. Modeller
av de slag som ligger till grund för delegationens analyser
behandlar endast ett begränsat antal faktorer, bl a bortser
man helt från trängseleffekter såsom sociala och
miljömässiga konsekvenser till följd av stark koncentration
till storstadsregionerna. Modellerna är i ett alltför
inledande utvecklingsstadium för att kunna utgöra ett
nyanserat beslutsunderlag. Följaktligen blir slutsatserna i
rapporten tämligen obevisade hypoteser om att det alltid är
fördelaktigast att koncentrera till storstadsregionerna.
Att på dessa redovisade grunder endast prioritera
utbyggnad av vägar och järnvägar i anslutning till
storstadsregionerna och samtidigt begränsa insatserna till
mer upprätthållande karaktär i övriga Sverige är att
försämra förutsättningarna för svensk ekonomisk tillväxt.
Produktivitetsdelegationens slutsatser kan också
äventyra den norrländska industrins möjligheter att
konkurrera med väl fungerande transportlösningar. Den
totala nettoexporten av skogsprodukter från den
norrländska skogsindustrin är i dag cirka 20 miljarder
kronor eller 16 716 kronor per norrlänning. Därför är det
mycket viktigt att de satsningar som statsmakterna har
aviserat när det gäller infrastruktur också kommer Norrland
till del. Att följa produktivitetsdelegationens förslag kan
därför spoliera den norrländska industrins möjligheter att
konkurrera på den internationella marknaden och därmed
undandras betydande nettoexportintäkter till Sverige.
Med hänvisning till ovanstående bör Riksdagen som sin
mening ge regeringen tillkänna att kommande
investeringsplanering på infrastrukturområdet
kompletteras med en analys av regionala
utvecklingsmöjligheter och effekter. Dessa kompletterande
faktorer bör belysas innan de infrastrukturella
investeringsprioriteringarna fastlägges.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en helhetssyn på de faktorer som
skall ligga till grund för investeringsplaneringen av
infrastrukturen.