Inom områdena för vägtrafik, järnväg, sjöfart och
luftfart finns arbetsuppgifter av två slag för myndigheter och
verk, dels att sköta den direkta myndighetsutövningen
främst i form av utgivning av föreskrifter om bl.a. säkerhet
och miljö, dels att upprätthålla infrastrukturnätet. Jag utgår
då från att verken inte driver trafik på nätet. Följande
resonemang torde också huvudsakligen vara tillämpligt
inom teleområdet.
Det finns starka principiella skäl till att skapa tydliga
gränser mellan myndighetsfunktionen och funktionen att
upprätthålla nätet. Detta fanns med i bilden när riksdagen
fattade sitt principbeslut våren 1991 att separera
luftfartsinspektionen från luftfartsverket. Man ansåg då att
befintliga gränser inom verket inte var tillräckliga. Å andra
sidan är det inte effektivt att ha alltför många små separata
myndigheter. Detta torde vara ett av skälen till regeringens
direktiv (dir 1990:86) angående det framtida
trafiksäkerhetsarbetet. Med successivt ökande förvåning
har jag sett hur detta arbete verkar leda till att vägverket
tar över trafiksäkerhetsverkets myndighetsuppgifter som ju
bl.a. innebär att besluta om tvingande föreskrifter som
gäller alla väghållare, däribland vägverket. För vägtrafiken
gör man alltså ungefär tvärtom mot inom luftfarten.
Betänkandet SOU 1991:79 från
trafiksäkerhetsutredningen remissbehandlas för
närvarande och det är därför självfallet för tidigt att nu låsa
sig för något visst förslag. Jag anser att det är en brist i
direktiven att man inte bett utredningsmannen att studera
möjligheten att till en ny föreskrivande myndighet
sammanföra luftfartsinspektionen, sjöfartsinspektionen,
järnvägsinspektionen och trafiksäkerhetsverket samt
möjligen även haverikommissionen och telenämnden.
Det skulle också kunna övervägas att sammanföra de
olika verken som upprätthåller infrastrukturnätet till ett
enda verk. Det finns förvisso fördelar med att sammanföra
banverkets och vägverkets funktioner så att planering och
arbete med infrastrukturen samordnas. Även i en
samordning med flyg, sjöfart och tele finns fördelar.
Under de närmaste åren kan man vänta sig att
utvecklingen inom de föreskrivande myndigheterna
kommer att karaktäriseras av en internationell anpassning
till utvecklingen inom Europa. För infrastrukturverken
torde de närmaste åren karaktäriseras av bolagisering av
delar, upphandling av entreprenörer och därmed en
minskning av egenregiverksamheten. Efter dessa ganska
omfattande förändringar borde det vara lämpligt att låta
verksamheten gå över i nya organisatoriska former både
vad gäller myndighetsutövningen och upprätthållandet av
nätet.
Min slutsats av ovanstående resonemang är att man
under de närmaste två åren bör göra en översyn av
myndighetsstrukturen inom transportområdet i dess helhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en förändring av den
organisatoriska strukturen av myndigheter och statliga verk
inom transportområdet.
Stockholm den 21 januari 1992
Lennart Fremling (fp)