Biltrafiken utgör ett av de största miljöproblemen i
Stockholmsregionen. Avgaserna från såväl bensin- som
dieseldrivna fordon skapar hot mot såväl människornas
hälsa som naturens. De utgör en viktig orsak till bl.a.
försurning och övergödning. Det finns en ökad sjuklighet i
astma, allergi och cancer i Stockholmsområdet.
Kulturföremål som bevarats genom århundraden håller på
att frätas sönder.
Av miljöskäl måste kvävedioxidutsläppen och
koldioxidutsläppen från biltrafiken reduceras mycket
kraftigt. Det är rimligt att biltrafiken reduceras kraftigast i
städerna där det finns underlag för att bygga upp en
fungerande kollektivtrafik.
I Sverige beräknas över 3 miljoner
invånare utsättas för bullernivåer över 55 dBA
vid bostäder, vilket är riktvärdet för god miljö. I
Stockholmsområdet bor inemot hundra tusen människor
vid gator med bullernivåer över 65 dBA.
Åtgärder måste sättas in för tystare fordon
samtidigt som statliga väganslag ska kunna utnyttjas också
för utbyggnad av bullervallar och bullerisolering.
De samhällsekonomiska kostnaderna för
storstadsbilismen är mycket höga. Den
samhällsekonomiska kostnaden per fordonskilometer har
beräknats vara fem gånger så hög i tätorter jämfört med
landsbygd p.g.a. trängsel, olyckor samt hälso- och
miljöeffekter. I cityområden beräknas kostnaden vara tio
gånger så hög som på landsbygden. Tätortstrafikens
obetalda samhällsekonomiska kostnader i Stockholms län
har beräknats till 5 miljarder kr per år av
Storstadstrafikkommittén (STORK).
Biltrafiken har vuxit mycket kraftigt under 80-talet.
Detta beror på att bilen är bekväm och spar tid. Allt fler
har genom stigande reallöner och lågt bensinpris fått råd att
köra bil. Om inga positiva alternativ och/eller styrmedel
sätts in kommer biltrafiken att fortsätta att växa i snabb takt
och kväva våra storstäder.
Bygg miljövänlig kollektivtrafik
En förutsättning för att kraftigt kunna reducera
biltrafiken i våra storstäder är att attraktiva resealternativ
byggs upp. Kollektivtrafikens terminaler måste utvecklas
med service och ombonade miljöer. Kollektivtrafiken måste
genomgå en omfattande upprustning och utbyggnad.
En fungerande kollektivtrafik är ett jämlikhetskrav och
målet måste vara att göra den resandes bekvämlighet och
restid så långt möjligt jämförbar med bilistens.
Kollektivtrafiken måste genomgå en omfattande
upprustning och utbyggnad.
Det är nödvändigt att det kollektiva trafikutbudet
präglas av komfort, turtäthet, enkelhet och snabbhet om
det skall bli ett realistiskt alternativ till bilen. Det kräver
bl.a. terminaler, byteshållplatser och infartsparkeringar i
lämpliga lägen, vilket på sikt ökar det kollektiva resandet. I
första hand bör en utbyggnad ske av järnväg och övrig
spårbunden trafik. Fortsatta investeringar i Stockholm såväl
vad gäller järnvägar som Arlandabanan, Mälarbanan, etc.
liksom en utbyggd spårvagnstrafik, kan minska
bilpendlandet betydligt.
Det är viktigt att de kollektiva trafiklinjerna inte ensidigt
inriktas mot centrum utan att det även finns goda
tvärförbindelser och ringlinjer.
Utbyggnaden av kollektivtrafiken kan bara till en
mindre del finansieras genom avgifter. Förutsättningarna
att finansiera utbyggnaden med kommunala skattemedel är
också begränsade. Nya finansieringsformer måste tas fram.
Det är rimligt att de som åker bil, utöver att betala för
väghållningen, även betalar kostnaderna för effekterna av
bilåkningen i form av samhällsekonomiska kostnader för
avgaser, buller, trängsel och olyckor. Detta kan bl.a. ske
genom områdesavgifter för biltrafiken i citykärnor.
Intäkterna bör kanaliseras till respektive
kollektivtrafikhuvudman för utbyggnad av modern
kollektivtrafik.
Det går inte att lösa våra storstadsregioners
trafikproblem genom satsningar på nya motorleder. Miljön
tål inte dagens trafik. Utsläppen måste minska kraftigt för
att vi skall kunna förhindra fortsatta skador på människor
och miljö. Staten har ansvaret för infrastrukturen även i
dessa regioner.
Ompröva Dennisuppgörelsen
Den s.k. Dennisuppgörelsen mellan
socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet innebär
investeringar under en 15-årsperiod på 28 miljarder.
Ungefär hälften av detta gäller kollektivtrafik och hälften
trafikleder. Denna skall utgöra underlag för en aviserad
proposition om statliga trafikinvesteringar i
Stockholmsregionen. Enligt vår uppfattning är det viktigt
att regering och riksdag klart markerar en miljöprofil för
trafiksatsningen. Det innebär en tydlig prioritering av
kollektivtrafiken och i synnerhet den spårbundna.
Väginvesteringar måste prövas noga, bl.a. av miljöhänsyn.
Omfattande väginvesteringar som kan leda till ökade
mängder bilavgaser måste också prövas mot ingångna
internationella miljöavtal och konventioner. Österleden
och Västerleden måste då avföras.
Under alla omständigheter återstår många problem
innan Dennisuppgörelsens vägprogram kan genomföras.
Partierna bakom uppgörelsen är oeniga om finansieringen.
Ekerö kommun har med bred politisk uppslutning sagt nej
till Västerleden. Miljöprövningen av vägprojekten kan
förväntas bli mycket komplicerad och planerna kommer att
mötas av ett starkt mostånd av en miljömedveten opinion.
Det finns rentav en risk att hela Dennispaketet
havererar eller skjuts långt fram i tiden på grund av dessa
svårigheter. Det vore olyckligt, eftersom en betydande
utbyggnad av kollektivtrafiken också ingår.
Den rimliga lösningen är att den planerade utbyggnaden
av kollektivtrafiken ges förtur, medan utbyggnaden av nya
motorleder får anstå. Det kan då komma att visa sig att den
förbättrade kollektivtrafiken gör trafiklederna onödiga.
Staten bör därför förklara sig beredd att omgående
medverka i finansiering av kollektivtrafikdelen av
Dennisuppgörelsen.
Dessutom bör vissa flaskhalsar i det befintliga vägnätet
byggas bort. Genom förbättringar av vägsträckningen
Norrköping--Strängnäs--Uppsala kan Stockholmsregionen
avlastas en hel del genomfartstrafik. En utflyttning av
färjetrafiken till Kapellskär och Nynäshamn är också ett sätt
att minska den tunga trafiken i den centrala delen av
Stockholmsregionen.
Miljövänliga fordon och drivmedel
Åtgärder för att begränsa biltrafiken i de centrala
delarna måste samtidigt kombineras med satsningar för att
utveckla och introducera miljövänliga fordon och
drivmedel. En väg att minska de förorenade utsläppen är en
övergång från användning av fossila bränslen till
miljövänligare drivmedel som t.ex. etanol. Genom de
uppgörelser centern medverkat i om jordbruks- och
energipolitiken har helt nya möjligheter skapats till
etanolförsörjning i Sverige.
Det är lättast att börja inom kollektivtrafiken. Vi anser
därför att en plan för kollektivtrafiken i Stockholm syftar till
en övergång från användning av fossila bränslen till etanol
eller andra likvärdiga biobränslen. Staten bör medverka till
detta genom att sätta igång ett stimulans- och
utvecklingsprogram i avsikt att bl.a. förbättra tekniken och
ge ekonomiska incitament. Målsättningen bör vara att
bussparken i Stockholmsregionen inom en femårsperiod
skall använda miljövänliga drivmedel.
Utveckla spårtaxi
Staten måste satsa kraftfullt på att stödja forskning och
utveckling av modern miljövänlig teknik för
Stockholmsregionens trafikförsörjning.
Staten bör stödja utveckling av system med spårtaxi för
Stockholmsregionens trafikförsörjning på 2000-talet.
Utvecklingen inom informationsteknologin har gjort det
möjligt och ekonomiskt att använda helautomatiska
förarlösa fordon i spårbunden trafik. Tekniken behöver
dock utvecklas. Den stora kostnaden och bristfaktorn för
konventionell kollektivtrafik är personalen. Ett
spårtaxisystem kan kraftigt reducera driftskostnaderna
genom helautomatiken. Ett spårtaxisystem bör bli ett
attraktivt projekt för svensk industri.
Hamnsamordning
Storstadsregionernas hamnar medför omfattande tung
trafik genom känslig stadsmiljö och känsliga
skärgårdsområden. Staten bör därför stimulera en
utflyttning av trafik till regionernas ytterhamnar. I
Stockholms län bör tung trafik kunna föras över från
Stockholms hamn till Kappelskär och Nynäshamn. I
samband härmed bör järnvägs- och vägförbindelserna till
Nynäshamn förbättras och en planering igångsättas för en
framtida järnvägsförbindelse till Norrtälje och Kapellskär.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av kollektivtrafiken i
Stockholmsregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsning av biltrafiken i
Stockholms innerstad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om övergång från fossila bränslen till
miljövänligare drivmedel som t.ex. etanol,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av spårtaxi för 2000-
talets kollektivtrafik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att möjliggöra
överflyttning av sjötrafik till Kapellskär och Nynäshamn.
Stockholm den 22 januari 1992
Pär Granstedt (c)
Christina Linderholm (c)
Lennart Daléus (c)