Diskussionen om vägtrafiken och bilismens kostnader
för den enskilde och samhället har varit intensiv under
senare tid. Dessa frågor har också behandlats i samband
med den stora skattereformen. En rad förändringar har
genomförts som medfört ökade kostnader för såväl
kollektivtrafiken som privatbilismen.
Förändringarna har motiverats av kraven på ökad
likformighet och neutralitet i beskattningen av olika
transportmedel och energislag. Förändringarna har också
motiverats av miljöskäl och av fiskala skäl.
I diskussionen om bilismens kostnader för den enskilde
har meningarna varit starkt delade. Det gäller bland annat
effekterna för kollektivtrafiken kontra privatbilismen
liksom effekterna för olika grupper och regioner av olika
skatters och avgifters inverkan. Ett annat exempel är
klassificeringen från miljösynpunkt av olika drivmedel i
olika skatteklasser.
Riksdagen beslöt i december 1990 att höja reseavdraget
för arbetsresor på grund av de under senare tid inträffade
kostnaderna. Det var en bra åtgärd.
Med det geografiskt spridda boende som finns i t.ex.
Norrbottens inland är det svårt att skapa en effektiv
kollektivtrafik. I storstadsområdena möjliggör det stora
befolkningsunderlaget betydligt bättre förutsättningar för
en väl utvecklad kollektivtrafik. Det är därför särskilt
angeläget att kostnaderna för privatbilismen i glesbygd kan
hållas på en rimlig nivå -- detta för att stimulera
utvecklingen i glesbygden. En sådan åtgärd är att
fordonsägarna i Norrlands inland har en reducerad
fordonsskatt. Den minskade kostnaden motsvarar dock
numera endast en tankning av en medelstor bil.
En möjlig väg att åstadkomma en förbättring för de
glesbygdsboendes del i detta avseende kan vara en
differentiering av bensinskatten. Följande exempel visar ett
sätt att lösa detta utan att minska statens intäkter från
drivmedelsbeskattningen.
I början av 1989 fanns ca 95 000
personbilar i trafik ägda av personer och företag
inom stödområde 1. Detta motsvarar ca 2,6 procent av det
totala antalet personbilar i trafik.
En teoretisk beräkning av kostnaden för staten av en
punktskattesänkning av bensinskatten med 1 kr/liter
i detta område kan ta sin utgångspunkt i den
statistik som SCB redovisar om bränsleleveranser till olika
kommuner inom stödområde 1.
Med anledning av denna statistik kan mängden
motorbensin som 1989 levererades beräknas till 195 000
kubikmeter. Detta innebär att ett
punktskattebortfall i det aktuella området skulle kosta
statskassan ca 200 miljoner
kronor per år.
Denna kostnad är marginell om den fördelas på den
stora fordonspark som trafikerar exempelvis
storstadsområdena.
Vi anser att vägtrafiken och bilismen är en av framtidens
viktigaste frågor. Oavsett om vi är privatbilister eller
kollektivtrafikanter, oavsett om vi är näringsidkare eller
konsumenter, har vi ett starkt intresse av hur de framtida
kommunikationernas förutsättningar och utveckling ter sig
för såväl den enskilde som för samhället i stort.
Av ovan redovisade skäl anser vi det angeläget att nu
göra en samlad översyn av dessa frågor. Särskilt angeläget
är det att bedöma de fördelningspolitiska effekterna för den
enskilde och för olika regioner av nuvarande
beskattningsregler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samlad
samhällsekonomisk och fördelningspolitisk översyn av
vägtrafikens och bilismens kostnader, särskilt avseende
glesbygdsbilismen.
Stockholm den 22 januari 1992
Sten-Ove Sundström (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)