Väl fungerande kommunikationer är av avgörande
betydelse för ekonomisk utveckling, sysselsättning och god
livskvalitet. I regioner med långa avstånd och
glesbebyggelse är detta förhållande särskilt framträdande.
Därför krävs särskilda insatser i de s.k. skogslänen för att
tillgodose behoven av snabba, säkra och så billiga
kommunikationer som möjligt.
Utvecklingen inom industrin går mot allt högre
förädlingsgrad i varuproduktionen. Såväl varu- som
tjänstesektorn är i dag beroende av väl utbyggda tele- och
datakommunikationer. Enskilda och företag är beroende av
snabb postbefordran och betalningsförmedling.
Sammantaget ställer detta krav på hög kvalitet i fråga om
transporter och kommunikationssystem i hela landet.
Europaintegrationen och krav på ökad tillväxt i
ekonomin tvingar fram en ökad konkurrens inom praktiskt
taget alla sektorer. Detta gäller i hög grad inom
kommunikationsområdet. För att geografiska områden
med stora avstånd till de stora nationella centra skall kunna
hävda sig i denna utveckling måste de förses med en väl
utbyggd och fungerande infrastruktur. Men omvänt gäller
att de befolkningstäta regionerna i många avseenden är
beroende av mer perifiera delar av landet. All kunskap
finns inte i storstadsområdena. För råvarutransporter och
den industriella utvecklingen krävs goda kommunikationer
mellan alla delar av landet. Detta gäller också inom fritids-
och turistsektorn -- för att nämna några exempel.
Vi vill också betona att insatserna inom
kommunikationsområdet måste göras utifrån ett
systemtänkande. Landets vägar utgör ett nätverk. Insatser
på ett vägavsnitt har ofta stor betydelse för vägtransporter
inom ett stort geografiskt område. Det är därför viktigt att
bygga bort flaskhalsar. Ett bra exempel är ny bro över
Ångermanälven. Det s.k. Vedaprojektet medför att
avståndet mellan övre Norrland och övriga Sverige
förkortas med drygt 8 km. Därtill kommer att tunga
transporter kan framföras längs väg E 4 till och från övre
Norrland. Därför är detta vägprojekt viktigt också för
Västerbotten och Norrbotten trots att det ligger i
Västernorrland.
Men för att vägsystemet skall fungera väl måste också de
mindre vägarna medge en hygglig framkomlighet året runt.
Därför är det angeläget att fullfölja bärighetsprogrammet.
Inte bara broar måste förstärkas, utan också vägpartier som
nu ibland är avstängda flera månader p.g.a. tjälskador.
Systemsynen innebär också att transportslagen skall
kunna samverka så att största möjliga samhällsnytta
uppstår.
De statliga verken inom kommunikationsområdet
bedriver en omfattande verksamhet med ett stort antal
anställda. Verkens sätt att organisera sin verksamhet har
stor regionalpolitisk betydelse. Vi motsätter oss inte
rationaliseringar, men regeringen måste tillse att en
samordning och en helhetssyn präglar detta arbete så att en
regional balans kan upprätthållas.
Mot denna allmänna bakgrund vill vi framföra ett antal
synpunkter och förslag beträffande kommunikationer i de
sju skogslänen.
1 Vägar a)
Riksdagen har våren 1991 ställt sig bakom förslag som
innebär stora satsningar på Europavägarna E 3,
E 4
och E 6.
På regeringens förslag reserverades 500 milj.kr.
för en extra insats till bärighetsprogrammet.
Samtidigt uttalade riksdagen att en större del av ordinarie
anslag i framtiden borde kunna anslås till de mindre vägarna
bl.a. i skogslänen. Det är viktigt att regering och vägverk
respekterar detta uttalande.
Fördelningen av de 500 milj.kr. bör ske så snart som
möjligt. Därvid bör i första hand skogsnäringens behov av
säkra transportvägar beaktas. Regeringen bör för riksdagen
redovisa hur fördelningen av dessa medel gjorts.
b) Vägverket har utarbetat förslag till en stomvägsplan i
vilken strategiska stråk utpekas. Det är naturligt att
Europavägarna i första hand hänförs till denna plan och ges
genomgående hög standard. Detta bör dock gälla samtliga
Europavägar i landet således även E 79,
E 75
och E 18
i skogslänen.
Vi vill därtill särskilt framhålla riksväg 45.
Genom beslut av den socialdemokratiska regeringen
fick denna väg i maj 1991 enhetlig numrering från Göteborg
till Karesuando. Avsikten med detta var bl.a. att därmed
förstärka denna vägs betydelse för turismen i landets västra
regioner.
Riksväg 45 har också stor betydelse för den tunga
landsvägstrafiken i området. Den kan i detta avseende
liksom i fråga om turismen sägas ha stor strategisk
betydelse. Den bör därför ges en genomgående hög
standard. Därmed kan statsmakterna också markera sin
vilja att skapa utvecklingsmöjligheter inte bara i
kustremsan utan också i inlandet.
c) Som tidigare framhållits är det ytterst angeläget att en
ny bro över Ångermanälven kommer till stånd. Den
socialdemokratiska regeringen reserverade genom beslut i
augusti 1991 medel för detta projekt inom ramen för det
särskilda infrastrukturanslaget. Det ankommer nu på
regering och vägverk att snabbt genomföra projektering
och nödvändig miljöprövning så att ett genomförande kan
komma till stånd.
2 Järnvägar a)
Den socialdemokratiska regeringen anvisade under
1991 80 milj.kr.
för investeringar på inlandsbanan. Avsikten var
att därmed inleda ett femårigt upprustningsprogram för att
långsiktigt säkerställa godstrafiken på inlandsbanan.
Motsvarande belopp bör därför anvisas under de närmaste
fyra åren. Detta är ett minimum av statlig insats för att
turisttrafik på inlandsbanan skall kunna bedrivas.
Regeringen bör beakta detta vid fördelning av medel i
regleringsbrev för budgetåret 1992/93.
b) Norra stambanan och stambanan genom övre
Norrland är ett av de viktigaste godstrafikstråken i landet.
De spelar också en stor roll för persontrafiken.
Viktiga upprustningsarbeten har påbörjats för att öka
kapaciteten i denna järnvägstrafik. Genom ny sträckning av
spåren på vissa avsnitt, kurvrätning och byggande av
dubbelspår kan volymerna öka och restiderna förkortas
väsentligt.
Vi anser det vara angeläget att ytterligare medel ur
infrastrukturanslaget anvisas för dessa ändamål.
c) Genom beslut av den socialdemokratiska regeringen i
september 1991 har arbeten för snabbtågsanpassning av
ostkustbanan till Sundsvall kunnat inledas. En
förhandlingsman tillsattes för att åstadkomma en rimlig
fördelning av kostnaderna mellan staten och övriga
intressenter i detta projekt.
Regeringen bör nu tillse att beslut snarast kan fattas och
att projektet så snart som möjligt kan förverkligas. Genom
att samordna upprustning av E 4:an på sträckan
Hudiksvall--Söderhamn med utbyggnad av ostkustbanan
bör kostnadsbesparingar kunna ske. Denna möjlighet bör
tas till vara.
d) Banverket har nyligen presenterat en förstudie
beträffande byggande av en ny järnväg Kramfors--
Örnsköldsvik--Umeå. Projektet går under benämningen
Botniabanan.
Banverket anser att projektet är samhällsekonomiskt
lönsamt, men har inte ansett att det ryms inom de ramar för
nyinvesteringar som hittills angetts -- trots att dessa har ökat
från 10 miljarder till nära 30 miljarder. Botniabanan
beräknas kosta ca sju miljarder kronor.
Genom engagemang från bl.a. kommunerna pågår
studier beträffande förutsättningen för en kustjärnväg upp
till Luleå, eventuellt Haparanda. Idéerna om en järnväg
längs Norrlandskusten som diskuterats under flera
decennier är intressant. Vi anser det vara angeläget att
förutsättningarna för ett genomförande ingående prövas.
Det av banverket redovisade projektet är emellertid för
begränsat. För att uppnå syftet, nämligen etablerande av en
snabbtågförbindelse mellan städerna utefter
Norrlandskusten, måste banan byggas upp till Luleå,
alternativt Haparanda.
Vi anser således att en mera fullständig kustjärnväg bör
utredas. Det är emellertid, enligt vår mening, angeläget att
ett sådant utredningsarbete inte i någon mening hämmar
satsningarna på stambanan genom övre Norrland, andra
järnvägsprojekt eller vägprojekt i skogslänen.
3 Flyg
Inget transportmedel kan som flyget kompensera för
långa avstånd. Därför är ett väl utvecklat flygtrafiksystem
av största betydelse i skogslänen.
Sveriges flygtrafik är uppbyggd med Arlanda som
gemensamt nav. Täta flygförbindelser mellan olika orter i
landet kräver därför goda start- och landningsmöjligheter
på Arlanda. Byggande av en tredje landningsbana på
Arlanda är således av strategisk betydelse för utveckling av
flygtrafiken som ett effektivt regionalpolitiskt instrument.
En avreglering av flyget har inletts genom att Linjeflyg
och SAS numera tillåts konkurrera. Regeringen har
aviserat en fortsatt avreglering. Vi anser att en förutsättning
för en sådan utveckling måste vara att garantier skapas för
bibehållande av de trafiksvaga linjerna. För närvarande
sker en korssubventionering inom ramen för Linjeflygs och
SAS trafiktillstånd på så sätt att trafikstarka linjer
medverkar till kostnadstäckning av svagare linjer. Vid en fri
konkurrens på alla linjer bortfaller förutsättningarna för en
sådan subventionering. Regeringen måste därför tillse att
de trafiksvaga men regionalpolitiskt viktiga linjerna kan
upprätthållas med andra stödåtgärder innan en fri
konkurrens införs.
Vi anser vidare att statsbidraget om 15 milj.kr. till de
mindre flygplatserna successivt bör räknas upp. I ett första
steg bör anslaget öka till 20 milj.kr.
4 Sjöfart
För tunga och volymmässigt stora transporter är
sjötransporter av stor betydelse. För skogslänen, som i så
stor utsträckning är beroende av skogs- och gruvnäringen,
är därför väl fungerande sjöfart synnerligen viktig. Vi vill i
detta sammanhang särskilt framhålla sjöfarten utefter
Norrlandskusten och Vänertrafiken.
Även sjöfarten måste ingå i den systemsyn som vi
inledningsvis betonat bör prägla trafikplaneringen. Detta
bör särskilt beaktas i det utredningsarbete som aviseras i
budgetpropositionen angående kanaltransporterna i
anslutning till Vänersjöfarten.
Vi föreslår vidare att en utredning beträffande
kustsjöfarten och hamnverksamheten på Norrlandskusten
kommer till stånd. Utredningens syfte bör vara att stimulera
ett så effektivt utnyttjande av den samlade
hamnkapaciteten som möjligt.
För sjöfarten i Norrlandshamnarna krävs en väl
fungerande isbrytningsverksamhet. För närvarande finns
god isbrytningskapacitet. Det är emellertid svårbegripligt
varför den skall vara stationerad i Stockholm. Den
operativa verksamhet isbrytarna utför sker normalt nästan
uteslutande norr om Stockholm. Av rent rationella skäl,
men också av regionalpolitiska skäl, menar vi att
isbrytarflottan bör stationeras i en av Norrlandshamnarna.
Vi föreslår att en kartläggning av bästa alternativ till
nuvarande förläggning sker skyndsamt.
5 Post och Tele
Sverige har ett väl utbyggt telesystem och en väl
fungerande postdistribution. Det hävdas med visst fog att
Sverige i dessa hänseenden är världsbäst. Detta gäller såväl
i fråga om servicegrad som prisbildning.
Vi anser att det inte minst av regionalpolitiska skäl är
viktigt att slå vakt om de fördelar som goda post- och
telekommunikationer erbjuder i hela landet. Härvidlag
spelar taxesättningen en viktig roll. Postens enhetstaxa för
normalbrev måste bibehållas. Teletaxan bör ytterligare
utvecklas i syfte att skapa ett rundare Sverige. I dessa
avseenden bygger taxesättningen på en viktig
solidaritetsprincip. Kostnaden för utnyttjande av post- och
teleservice skall inte vara beroende av var i landet man bor.
Likvärdig service till lika kostnad är en viktig princip som vi
anser bör gälla i fråga om post och tele.
Diskussionen om ägande- och organisationsform
beträffande post- och televerken inger oss emellertid stor
oro. För såväl tele- som postverken planeras nu att
affärsverksformen skall ersättas av en bolagisering. I
samband därmed har också förslag rests om utförsäljning
och privatisering. En sådan utveckling vore, enligt vår
mening, mycket olycklig. Vi tror inte att det är möjligt att
upprätthålla nuvarande servicenivå i mera avlägsna delar av
landet i ett postverk eller televerk som styrs av privata
ägares avkastnings- och lönsamhetskrav. Vi befarar på goda
grunder att glesbygden skulle drabbas hårt av en sådan
utveckling. Därför motsätter vi oss en privatisering av post-
och televerken.
Regering och riksdag måste slå vakt om de mål i fråga
om regional och social service som gäller för post- och
telekommunikationer. Dessa får inte genom ändrad
organisationsform försvagas.
Nu ställs krav från olika håll på en fri konkurrens inom
dessa områden. Vi motsätter oss inte konkurrens, men det
måste då vara en konkurrens på lika villkor. Vi menar
exempelvis att företeelsen City Mail i Stockholm inte
uppfyller det kravet. Dess verksamhet utgör ett hot mot den
solidaritetsprincip som hittills gällt inom postdistributionen.
City Mail opererar endast på det mest lönsamma området
av brevdistributionen medan postverket har uppdraget att
täcka också de glesaste glesbygder. Detta är inte lika villkor.
En regionalpolitik värd namnet inom denna sektor kan inte
stillatigande acceptera detta förhållande. Monopolet på
detta område får inte överges utan att regeringen vidtagit
andra åtgärder -- exempelvis koncessionsavgifter -- som gör
det ekonomiskt möjligt att upprätthålla en postservice på
likvärdig nivå i hela landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen
beträffande vägar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen
beträffande järnvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen
beträffande flyg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen
beträffande sjöfart,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen
beträffande post- väsende,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen
beträffande telekommunikationer.
Stockholm den 21 januari 1992
Georg Andersson (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Bo Holmberg (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Axel Andersson (s)
Leo Persson (s)
Jarl Lander (s)