Regeringens proposition 1991/92:130 bygger vidare på trafikutskottets betänkande om statens inköp av olönsam järnvägstrafik. Både betänkandet och propositionen öppnar vägar för en bättre persontrafik på järnvägar utanför stomnätet helt i linje med det arbete som t.ex. bedrivits i Bergslagen.
Regionens förslag till framtida tågtrafik i Bergslagen har nu goda chanser att kunna förverkligas genom att upphandlingen föreslås kunna ske för tider upp till fem år. Detta är en förutsättning för att en utveckling skall kunna ske och ligger helt i linje med tidigare motion i denna fråga.
Positivt är också att den ekonomiska ramen anges så att alla inblandade parter får klarhet i vilka regler som gäller. Propositionen kan bli den öppning som behövs för att gå från ord till handling för att förnya järnvägsresandet i Sverige.
På en punkt vill vi dock föreslå ett tillägg. Det gäller tanken om förnyelse av den rullande materielen som är en absolut förutsättning för att inte hela idén skall förfuskas. Propositionen föreslår att statens upphandlare inför T93 skall pröva denna fråga, men då kan det tyvärr vara försent. Nya motorvagnar har lång leveranstid. Därför vore det lämpligt att redan nu använda utvecklingspengarna i upphandlingen för T92 till inköp i någon form av nya fordon. Detta skulle innebära att förnyelsen kan ske snabbare och att dessutom sysselsättning vid fordonstillverkningen i Örnsköldsvik skulle åstadkommas. Det senare är inte minst viktigt i rådande arbetsmarknadsläge.
Statens upphandlare av järnvägstrafik bör få i uppdrag att snarast genomföra förhandlingar med berörda parter och med årets utvecklingsmedel som grund inleda den förnyelse av den rullande materielen som är nödvändig för en bra framtida järnvägstrafik i bl.a. Bergslagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingar om den rullande materielen.
Stockholm den 1 april 1992 Maud Björnemalm (s) Berit Oscarsson (s) Iréne Vestlund (s) Karl Hagström (s)