Regeringens direktiv till läroplanskommittén är tydlig och klar när det gäller bestämningen av skolans ideologiska grund. ''Skolans verksamhet är inte och skall inte vara värderingsmässigt neutral. Den bör liksom tidigare bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart och integritet och allas lika värde vilka genom kristen etik och västerländsk humanism, har en djup förankring i vårt land. Detta är värderingar som de flesta människor i Sverige, utifrån olika utgångspunkter och kulturell bakgrund, kan acceptera.'' Även om inte barnomsorgen omfattas av dessa direktiv, så vore det naturligt och önskvärt att vi fick en klart uttalad kristen grund även för barnomsorgen.
I det nu gällande ''Pedagogiskt program för förskolan'' anges bl.a. målet vara att ge barnen ''bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar''. Detta skall ske genom att barnen ''får inblick i seder och traditioner, som markerar livets olika skeden, få samtala om och bearbeta frågor kring tros- och livsfrågor, regler och normer för mänsklig samlevnad...''
Den sociala omvärldsorienteringen i barnomsorgen bör inte utesluta någon del av verkligheten. Samtidigt kan vi konstatera att den sedan sextiotalet etablerade principen om objektivitet i livsåskådningsfrågor för skolan också präglat barnomsorgen. Det har många gånger medfört ett undvikande av religionen som verklighetskomponent för individ, familj och samhälle. Många vetenskapliga studier har också visat att barn saknar förståelse för en religiös verklighetsuppfattning.
Nuvarande mål och anvisningar för barnomsorgen tycks ha samma förtjänster och brister som kännetecknar läroplanen för skolan. De pekar på väsentliga humanistiska värden som skall prägla barnomsorgs- och skolmiljön men dessa mål verkar samtidigt vara svåra att omsätta i det praktiska handlandet. Objektivitetskravet verkar oförenligt med ansvaret för att barnen får del av hela verkligheten.
De nya direktiven angående skolans läroplan verkar vilja råda bot på denna brist. En nödvändig förutsättning för att den klart uttalade ideologiska grundsynen skall få verklig genomslagskraft i skolan är att den också blir grunden inom barnomsorgen.
De kristna värderingarna kan göras levande för barnen genom sånger, samtal, tal, lek och drama.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnomsorgen skall bygga på kristna och humanistiska grundvärderingar.
Stockholm den 27 januari 1992 Ingrid Näslund (kds)