I Linköpings kommun har sedan 1985 yrkesgruppen
dagbarnvårdare, i likhet med andra yrkesgrupper,
medgivits rätt till kommunal barnomsorg för sina barn.
Detta har ordnats på så sätt att barnen skrivits in som
dagbarn i det egna familjedaghemmet.
Flera kommuner, bl.a. Uppsala, har därefter infört
samma system.
Lagligheten har fastställts genom rättslig prövning.
För att förhindra en spridning av modellen ändrade den
socialdemokratiska regeringen 1987
statsbidragsförordningen (1987:860) så att statsbidrag inte
utgår till denna form av barnomsorg.
Frågan har därefter vid flera tillfällen aktualiserats både
i frågor och motioner till riksdagen.
Trots att ett stort antal kommuner, även
socialdemokratiskt styrda, framfört önskemål om en
ändring av statsbidragsförordningen har den
socialdemokratiska regeringen hållit fast vid sin rigida
inställning.
I den nuvarande regeringens regeringsförklaring utlovas
dock en ändring. Där sägs att en omläggning av
familjepolitiken skall ske i flera steg och att:
I ett första och omedelbart steg tas existerande hinder för
fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av
barnomsorg bort. Barnomsorgsbidraget följer det val som
föräldrarna träffar. Statsbidrag kommer också att utgå, till
t.ex. då förskollärare startar eget och för dagbarnvårdares
egna barn. Genom dessa åtgärder skapas förutsättningar att
snabbare nå målet full behovstäckning inom barnomsorgen.
I proposition 1991/92:65 följdes detta upp genom
borttagandet av ett antal regler som förhindrat fri
etablering.
I budgetpropositionen tas ytterligare ett betydelsefullt
steg genom att hindren för dagbarnvårdare att tillsammans
i gemensamma lokaler driva verksamhet tas bort.
Vad gäller statsbidrag för dagbarnvårdarnas egna barn
har dock ännu inte lagts något förslag.
I proposition 1991/92:65 sade föredragande statsråd om
detta: ''Enligt min mening bör dagbarnvårdarnas egna barn
ge rätt till statsbidrag på samma villkor som gäller för andra
yrkesarbetandes barn'' men att ''i nuvarande
samhällsekonomiska läge är jag inte beredd att föreslå ett
genomförande av denna reform''.
Det kan antas att det är av samma anledning som något
förslag nu heller inte kan återfinnas i budgetpropositionen.
Det är således av ekonomiska skäl som regeringen valt
att göra detta avsteg från regeringsförklaringen.
Detta är beklagligt. Särskilt som regeringens
beräkningar av kostnaderna för ett genomförande bygger
på delvis felaktiga förutsättningar och inledningsvis
uppskattas till ett alldeles för högt belopp.
Enligt prop 1991/92:65 skulle kostnaderna för ett
genomförande redan från begynnelsen uppgå till ca 455 milj kr
per år. Den beräkningen avser emellertid statens
slutliga årskostnader om alla kommuner utnyttjar
möjligheten att genomföra modellen.
Även om så skulle ske blir det ändå fråga om ett ett
successivt genomförande på några års sikt.
För det första året skulle kostnaderna därför komma att
uppgå till högst några tiotals miljoner kronor.
Även denna barnomsorgsform är som andra avhängig av
i vilken takt kommunerna kan få fram egna resurser för att
finansiera barnomsorgsutbyggnaden. Då detta är helt
avgörande kommer de ökade statsbidragskostnaderna i
stort sett att falla ut vid samma tidpunkt oavsett beslutet tas
nu eller om något eller ett par år.
Om avsikten är att ändringen skall ske under
innevarande mandatperiod kan därför beslutet ur
kostnadssynpunkt lika gärna fattas i samband med årets
budget.
Några ökade anslag i budgeten för 1992/93 behövs inte.
De kostnader som kommer att uppstå under det första året
ryms inom barnomsorgsanslaget.
Om kommunalekonomiska kommitténs förslag till nytt
skatteutjämnings- och statsbidragssystem införs fr.o.m.
1993 kommer inte några merkostnader att uppstå någon
gång, förutsatt att de totala statsbidragen, som skall
fördelas till kommunerna i det nya systemet, beräknas
utifrån årets budget.
Statsbidragsförordningen 1987:860 bör därför i samband
med årets budgetbeslut ändras i enlighet med
regeringsförklaringen så att statsbidrag även utgår för
dagbarnvårdarnas egna barn från 1 juli
1992.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidrag för dagbarnvårdarnas
egna barn.