Det råder inga tvivel om att svenska barn och ungdomar
huvudsakligen lever i goda omständigheter. Sveriges
framväxt till ett rikt välfärdsland har också gynnat barnen
och tillåter dem leva ett ur många andra länders synvinkel
avundsvärt liv. Tillsammans med barn i övriga Norden hör
de svenska till de barn i världen som har den största chansen
att överleva och utvecklas till friska vuxna. Dagens barn och
ungdomar växer upp i ett välorganiserat samhälle där deras
familjers centrala behov är tillgodosedda.
Mitt i denna ljusa bild av barnens situation i Sverige finns
dock mörka partier. Allt fler barns och ungdomars familjer
splittras. En del av barnen utsätts för misshandel och
övergrepp. Andra försummas, mobbas och förtrycks och
några tar t.o.m. livet av sig. Invandrarbarn och särskilt
flyktingbarn är utsatta grupper med ofta betydande
psykiska problem. Under barndomens snabba
utvecklingsfaser är barn särskilt sårbara. Fysiska och
psykologiska episoder som då inträffar kan ge mer
djupgående och långvariga skador än om de inträffar hos en
vuxen. Barn är därför i behov av särskild uppmärksamhet
och omsorg.
Barn och ungdomar saknar självbestämmanderätt och
rösträtt. De har svårt att tydliggöra sina intressen och
behov. Dessa förhållanden gör att barnperspektivet på
samhällslivet ofta får träda tillbaka för de vuxnas intressen.
Barnen och ungdomarna har få egna organisationer som
tillvaratar deras intressen.
Även om barn och ungdomar uttrycker sina åsikter och
blir hörda möts de sällan med samma respekt som vuxna.
Svårast är dock situationen för de mest utsatta barnen och
ungdomarna. Deras problem upptäcks många gånger för
sent och när svåra psykosociala störningar redan uppstått.
Det återstår således mycket som kan förbättras för
barnen och ungdomarna också i Sverige. Tidigare här i
riksdagen har många motionerat om en statlig
barnombudsamannatjänst. I december 1990 tillsatte
regeringen en utredning med uppdrag att närmare utreda
förutsättningarna för en statlig barnombudsman.
Utredningen överlämnade betänkandet SOU 1991:70,
Ombudsman för barn och ungdom. I betänkandet lämnas
förslag till en lag om ombudsman för barn och ungdom.
Lagen har till ändamål att ta till vara och främja barns och
ungdomars rättigheter, behov och intressen i samhället.
Regeringen föreslås utse en ombudsman för barn och
ungdom som skall verka för att lagens ändamål uppfylls.
Det är viktigt att utredningen inte läggs åt sidan utan
regeringen snarast utser en barnombudsman.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av barnombudsman.
Stockholm den 17 januari 1992
Kaj Larsson (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Åke Selberg (s)