Varför har belastningsskadorna ökat så mycket under senare år? Varför har allt fler människor problem med kronisk trötthet, muskelvärk, huvudvärk, nedsatt immunförsvar med flera så kallade diffusa symtom? Beror allt på dålig arbetsmiljö eller finns det också andra orsaker som medverkar till detta? Kan det ha samband med den exponering för tungmetaller som vi utsätts för genom försurning och miljöförstöring och framförallt genom amalgamet i våra tänder? De ovan nämnda symtomen stämmer väl med symtomen för kvicksilverförgiftning.
Allt fler forskare och läkare anser att det finns ett samband. Varför görs då så lite för att klara ut sambanden? Har vi råd att låta bli?
Trots att debatten om kvicksilverförgiftning från amalgam har förts i så många år och att det tidigare kompakta motståndet från läkar- och tandläkarkåren nu håller på att luckras upp så finns det förvånansvärt lite fältundersökningar om patienternas hälsotillstånd före och efter en sanering av amalgamet. De rapporter om förbättrad hälsa efter en sanering som kommit har oftast avfärdats med att det är ''placeboeffekten'', det vill säga patienten har trott så starkt på behandlingen att hon/han blivit bättre bara av det. Men hur kan man då förklara att de patienter som först fått andra diagnoser och annan behandling som de också trott på inte blivit bättre förrän amalgamet sanerats?
Den studie som Försäkringskassan i Stockholm under ca två och ett halvt år gjort av de patienter som ansökt om ersättning för utbyte av sina amalgamfyllningar är därför intressant. Man fick 308 svar, 74 % var kvinnor och bland dessa var två tredjedelar i åldern 40 till 59 år. De patienter som bytt ut samtliga plomber uppgav förbättringar för alla symptom. Bland dem som bara delvis sanerat var förbättringarna mindre. En signifikant skillnad på 95 % på samtliga symptom. Och antalet sjukdagar minskade med 30! Efter två år har kostnaderna för saneringen betalat sig i färre sjukdagar. Försäkringskassan i Stockholm vill därför ha en förenkling av reglerna för att kunna hjälpa patienter som drabbats av kvicksilverförgiftning. Bättre hälsoläge, minskade sjukskrivningar och minskade administrationskostnader skulle minska samhällskostnaderna.
Amalgamet är den största källan till tungmetallbelastning hos människor. Ändå har det varit lättare att få förståelse för farorna med de utsläpp av kvicksilver som finns i den yttre miljön. Som jämförelse kan nämnas att kvicksilvertermometrar nu är förbjudna och att vi samlar batterier som innehåller 1 % kvicksilver men sätter in amalgamplomber som innehåller 50 % kvicksilver i munnen på människor.
I riksdagen har amalgamfrågan behandlats varje år. Detta har lett till att forskningsmedel anslagits, expertutredningar tillsatts, bättre villkor för patienterna har beslutats. Bland annat har riksdagen beslutat att det ska bli lättare att få sina plomber utbytta utan kostnad.
I Älvsborgs län har mindre än tio patienter fått kostnadsfri sanering. Då gjorde Riksförsäkringsverket och socialstyrelsen en utredning och hävdar nu att detta skett på för lösa grunder och att försäkringskassorna handlat i strid med rekommendationerna. Deras allmänna råd för amalgamsanering är så utformade att det är nästan omöjligt att uppfylla dem. Man lägger alltså ned tid och kraft på att förhindra att människor ska få en chans till bättre hälsa.
Detta är bara ett exempel av många på trögheten i den här frågan. Trots att allt fler forskare visar på sambandet amalgam och kvicksilverförgiftning och att många tandläkare inte använder amalgam alls står fortfarande åsikt mot åsikt. Forskare mot forskare. Patienters övertygelse mot den ledande läkar- och tandläkarexpertisen.
Under förra riksmötet föreslog vi att en parlamentarisk utredning skulle göra en ordentlig genomlysning av hela den här problematiken för att kunna lösa upp de knutar och motsättningar som nu skapar förvirring hos allmänheten genom dubbla budskap. I samband med regeringsskiftet blev den motionen som så många andra summariskt behandlad och hänvisades till socialdepartementet. Det är med besvikelse vi nu kan konstatera att det inte finns några förslag i denna fråga i budgetpropositionen.
Enligt vår uppfattning finns det redan nu tillräckligt underlag för att fatta en rad beslut:Avveckla amalgamet som tandlagningsmaterial. Alternativa material finns Upprätta produkt- och biverkningsregister för dentala materialLåt symptomen få större tyngd vid diagnos Förändra tandläkarutbildningen och vidareutbildningen av tandläkare -- mer om sanering och nya materialAnpassa tandvårdstaxan till de nya materialenSkärp kraven på avfallshanteringenFörbättra arbetsmiljön för tandvårdspersonalenGe information om metoder för sanering.
Vi tror också fortfarande att en utredning som skulle få i uppdrag att arbeta snabbt skulle vara ett bra sätt att komma vidare. Den bör få följande uppgifter:Översikt över aktuell forskningÖversikt över de patientundersökningar som gjorts i Sverige Sammanställning av slutsatser från myndigheter som Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och SocialstyrelsenSammanställning av amalgamanvändning och attityder till amalgam i andra länderStatistik över nuvarande amalgamanvändning i SverigeÖversyn av tandvårdstaxan och förslag till ändringar som krävs för arbeten med andra materialGenomgång av de alternativa material som finns och eventuella slutsatser om deras hållbarhet och effekterFörslag till vidareutbildning av redan yrkesverksamma tandläkare och utbildning av nya vid tandläkarhögskolornaGenomgång av de svårigheter patienterna upplever i SverigeUtarbetande av metoder för att diagnostisera och behandla patienterUtarbetande av en snabb avvecklingsplan för amalgametStudera vilket inflytande amalgamsanering har på specifika sjukdomstillstånd och syndrom, t ex fibromyalgi och belastningssjukdomar.
Denna utredning bör arbeta snabbt för att kunna lägga fram sina förslag inom ett år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omedelbara åtgärder för att förebygga och behandla kvicksilverförgiftning,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning angående kvicksilverförgiftning.
Stockholm den 24 januari 1992 Marianne Andersson (c) Bertil Fiskesjö (c) Gunhild Bolander (c)