1974 års abortlag lämnar den gravida kvinnan ensam
med beslutet om hon vill föda sitt barn eller abortera det.
Det råder delade meningar om denna lag som
kategoriskt avvisar andras synpunkter att vägas in i beslutet:
faderns -- som ju är lika mycket förälder som kvinnan --, det
ofödda barnets -- med dess anspråk på rätt till sitt liv -- och
samhällets -- med dess ansvar att upprätthålla rättssäkerhet
och allas lika människovärde.
Däremot torde det råda en bred, närmast total, enighet
om att varje oönskad graviditet som leder till en abort i
någon mening är en tragedi, något som måste förebyggas.
Här har samhället hittills inriktat sitt abortförebyggande
arbete på att genom preventivmedelsrådgivning i görligaste
mån undvika oönskade graviditeter. Samhällets signal har
varit tydlig: ''Bli inte gravid, om du inte önskar det.''
Misslyckas man med familjeplaneringen och blir
oplanerat gravid, lämnas kvinnan ensam med sitt
livsavgörande beslut. Samhällets signal är nu otydlig: ''Det
får du välja själv'', vilket i praktiken ofta innebär ''Det får
du klara upp själv''.
Om nu kvinnan verkligen ska lämnas helt ensam med
bördan att själv besluta om abort eller ej, måste det vara
samhällets oavvisliga plikt att göra allt för att kvinnan ska
orka föda sitt barn, ska se det möjligt att ta emot sitt barn.
Samhällets signal måste vara entydig: ''Valet är ditt, men
det är önskvärt att du föder, och allt ska göras för att hjälpa
dig att kunna se det möjligt att föda.''
Åtgärder som måste sättas in för att stödja den gravida
kvinnan är t ex: att mödrahälsovården ska utgå från att
graviditeten är något positivt för föräldrarna, och att den
ska fullföljas, att barnmorskan som möter kvinnan på
mödravårdscentralen ska ha instruktionen att stödja och
råda till att föda, att kvinnan både i personligt samtal och
genom broschyr ska informeras om det stöd samhället vill
erbjuda om hon väljer att föda barnet, att ingen ska behöva
anföra brist på lämplig bostad, studiesituation eller
studiemedel som skäl för sin abort, att ensamstående
mödrar ska kunna erbjudas stödfamilj före och efter
födelsen.
För att ett effektivt socialt stödprogram ska kunna tas
fram behövs ett bättre underlag om varför kvinnor väljer
abort. Den senaste svenska undersökningen om motiven för
abort genomfördes faktiskt för mer än 10 år sedan, 1981, av
1980 års abortkommitté, då man intervjuade 3.800 kvinnor.
Bland de anförda skälen märks t ex de socioekonomiska (14
%), ''dålig ekonomi, arbetslös, ensamförsörjare''. Däremot
ställdes inte frågan vilket stöd kvinnan hade önskat för att
inte välja abort. Det är hög tid för en ny undersökning som
klarlägger varför kvinnor väljer abort, och vilket stöd de
hade önskat för att kunna orka föda sitt barn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förnyad undersökning av
varför kvinnor väljer abort, i avsikt att klarlägga hur
samhället bäst kan stödja kvinnor att välja att föda barnet.
Stockholm den 27 januari 1992
Tuve Skånberg (kds)
Harald Bergström (kds)