Obligatoriskt aktivt samtycke för transplantationer
Den från den 1 januari 1988 gällande lagen om kriterier
för bestämmande av människans död, fastställer ''att
människan är död när hjärnans samtliga funktioner totalt
och oåterkalleligt har fallit bort''. Som konsekvens av denna
lag har det blivit möjligt att för transplantation ta levande
och fungerande organ från en människa som enligt gällande
lag är död om hon exempelvis drabbats av total
hjärninfarkt.
Den hjärndöde vårdas på vårdavdelning, blodomloppet
fungerar, kroppen är varm, genom konstgjord andning
tillförs syre och olika organ bedöms som friska. Genom
transplantation kan de komma andra människor tillgodo.
Det tidigare dödsbegreppet, grundat på upphörd
andning och upphörd hjärtverksamhet, d v s oåterkalleligt
cirkulationsstillestånd, var och är fortfarande medicinskt
sett betydligt lättare att fastställa än det nuvarande. Det är
också ett ur psykologisk, juridisk och folklig synpunkt väl
förankrat begrepp. Det nya dödsbegreppet ställer oss inför
komplicerade frågeställningar och svåra etiska
ställningstaganden.
Det nya dödsbegreppet innebär problem som tidigare
inte existerade. Som exempel kan nämnas frågan om vilka
kriterier som skall gälla för att avlägsna organ för
transplantation. En annan fråga är hur organ skall kunna
avlägsnas utan att den enskildes integritet och suveräna vilja
åsidosätts.
I Sverige gällde före den 1 januari 1988 principen om
''presumerat samtycke'' dvs ''samtycke förmodas föreligga,
om den avlidne under sin livstid inte motsatt sig
transplantationsingrepp och det inte heller med hänsyn till
exempelvis hans livsåskådning, finns anledning att anta att
ett sådant ingrepp skulle strida mot hans uppfattning''.
Genom ändringar i transplantationslagen skulle principen
''presumerat ickesamtycke'' gälla då organ tas från avlidna.
Enligt huvudregeln för denna princip förutsättsatt den
avlidne under sin livstid, skriftligen samtyckt till
ingreppetatt om inte något skriftligt samtycke finns, får
ingrepp likväl göras om den avlidne under sin livstid uttalat
sig för det, eller det av andra skäl finns grundad anledning
att anta, att ingrepp skulle överensstämma med den
avlidnes uppfattningatt om det råder oklarhet om den
avlidnes uppfattning får ingrepp ske, om den avlidnes nära
anhöriga medger dettaom nära anhöriga saknas eller de
anhöriga är oeniga, får ingrepp inte göras.
Vid tillämpning av principen ''presumerat icke
samtycke'' löper man stora risker att förgripa sig på den
enskildes integritet och suveräna vilja. Dessutom utsätter
man de anhöriga för ohyggliga psykiska påfrestningar och
moraliska dilemmman.
Det första villkoret i principen presumerat samtycke,
som innebär att den avlidne under sin livstid skriftligen
samtyckt till ingreppet, är den enda och absoluta
förutsättningen för ingrepp, som sker i enlighet med den
hjärndödes vilja. De efterlevande anhöriga har inte något
inflytande över det beslutet.
Denna samtyckesprincip kallas för ''obligatoriskt aktivt
samtycke''. I denna princip respekteras den enskildes
självbestämmanderätt över sin kropp. Principen innebär
också att de anhöriga i den svåra och krisartade situation de
befinner sig i, inte behöver fatta beslut om organdonation
från anhörig som drabbats av total hjärninfarkt.
En människa kan under sin livstid vara angelägen om att
hennes kropp efter en total hjärninfarkt inte kommer att
utsättas för ingrepp. Detta kan inte garanteras om inte
hennes vilja gäller i denna fråga. Om hon inte med säkerhet
kan garanteras skydd mot ingrepp efter hjärndöd kan detta
vara en källa till oro och ett hot mot hennes psykiska och
fysiska hälsa och integritet. Transplantationskirurgin
behöver organ. Ett aktivt donationsförfarande innebär stor
respekt för individens mänskliga integritet och är ett positivt
och frivilligt sätt att hantera problemen med
transplantationer.
En sådan positiv möjlighet till organdonation medför att
ett register över frivilliga organdonatorer kan upprättas.
Det kan också vara lämpligt att donator bär på sig
donationsbevis, ett donationskort.
De donationskort som nu finns tillgängliga på apoteken
för den som önskar ett sådant, är inte tillräckliga för att var
och en skall ta ställning till frågan om han/hon vill bli
organdonator. En fyllig information om transplantationer
och organdonationer kan lämnas till alla elever i exempelvis
gymnasieskolans sista årskurs. Informationen kan senare
följas upp med ett personligt brev med svarskort
myndighetsdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid transplantation enbart
principen om obligatoriskt aktivt samtycke skall gälla,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om donationskort.
Stockholm den 27 januari 1992
Margareta Viklund (kds)