Användningen av tobak i världen har ökat med nära tre
fjärdedelar under de senaste tjugo åren. I Sverige ligger
andelen rökare i befolkningen sedan 1980-talets mitt på
omkring 27 procent dagligrökare bland vuxna. Inom
gruppen har en förskjutning skett från omfattande rökning
bland högutbildade till en rökdominans i dag bland
lågutbildade. Unga lågutbildade kvinnor är i dag den grupp
som röker mest (60 procent). Under 1980-talet blev andelen
rökare bland gravida kvinnor och småbarnsmammor större
än någonsin tidigare. Det finns tecken på att rökningen åter
börjat öka bland skolungdom efter många års minskning.
Tobak den största hälsorisken
Tobaksrökningen är i dag den helt dominerande enskilda
orsaken till sjukdom och för tidig död i vårt land. Betydande
resurser inom sjukvården används för att behandla och
lindra konsekvenserna av tobaksbruket.
Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att minst
3 miljoner människor i världen årligen dör till följd av
tobaksbruk. I länder där rökning sedan länge varit en
väletablerad vana kan 90 procent av alla fall av lungcancer,
80 procent av fallen med kronisk bronkit och emfysem och
20--25 procent av fallen med kranskärlssjukdom och
slaganfall hänföras till tobaksbruk.
I Sverige räknar man med att omkring 10 000 svenskar
årligen dör i tobaksrelaterade sjukdomar, främst hjärt--
kärlsjukdom och lungcancer. Bland män ökar inte längre
dödligheten i lungcancer utan ligger sedan 1970-talets mitt
på mellan 40 och 45 dödsfall per 100 000 invånare och år.
Bland kvinnor har däremot dödligheten ökat från ca 10 per
100 000 invånare och år 1975 till närmare 18 per 100 000 vid
1980-talets slut. Rökningen beräknas förorsaka 60 dödsfall
per år bland foster och nyfödda. Till detta kommer att
plötslig spädbarnsdöd är sex gånger högre bland barn till
storrökande mödrar än bland barn till icke-rökare.
Alarmerande är också socialstyrelsens cancerregisters
statistik som visar att antalet lungcancerfall bland kvinnor,
inte minst bland unga kvinnor, ökat med 10 procent från
1986 till 1987. Ökningstakten beräknas hålla i sig under 90-
talet.
Redan för 200 år sedan väcktes de första misstankarna
om att rökning kunde ge upphov till lungcancer men först
på 1950-talet började vetenskapliga undersökningar
presenteras som visade en ökad sjuklighet och förekomst av
för tidig död bland rökare utan annan förklaring än
tobaksbruket.
Vi vet i dag att rökning inte bara förorsakar lungcancer
utan även andra cancerformer. Rökningen ökar också
risken för hjärt--kärlsjukdom, kroniska lungsjukdomar och
magsår. Rökning ger upphov till allergier, benskörhet,
ryggont och inverkar negativt på smak, lukt och tänder.
Rökning påskyndar kvinnors åldrande. De kommer
tidigare i menopaus, får rynkigare hud och blir tidigare
gråhåriga. Efter menopausen får rökande kvinnor svagare
benstomme och råkar därför lättare ut för benbrott.
Kvinnor som röker löper vidare större risk för
blodproppssjukdom om de använder p-piller. Risken ökar
med åldern.
Rökningen påverkar också graviditeten. Kvinnor som
röker har svårare för att bli gravida och råkar oftare ut för
missfall. Nyfödda barn till rökande kvinnor har som tidigare
nämnts lägre överlevnadsfrekvens och de barn som
överlever uppvisar högre sjuklighet bl.a. i cancer.
Rökningen ökar sjukfrånvaron, påskyndar åldrandet
och förkortar livet. En person som röker 20 cigaretter om
dagen, förkortar i genomsnitt sitt liv med fem år. Den som
slutar röka minskar däremot snabbt risken för sjukdom och
löper efter tio år ungefär samma risk som en person som
aldrig rökt. Att sluta röka är därmed den bästa insats man
själv kan göra för att förbättra sin hälsa.
Även passiv rökning är skadlig. Riskerna för barn har
redan nämnts. Till detta skall läggas att barn till rökande
föräldrar oftare insjuknar i sjukdomar i andningsorganen
och fall av lungcancer till följd av passiv rökning.
Tobaksbruket måste minska
Världshälsoorganisationen (WHO) har konstaterat att
en minskning av tobaksbruket i i-länderna skulle betyda
mer för människors hälsa än någon annan åtgärd. Vid
Världshälsomötet 1986 slog WHO fast att tobaksrökning
och tobaksbruk i alla dess former är oförenligt med målet i
Europaprogrammet ''Hälsa för alla år 2000''. I detta mål
anger WHO att år 1995 skall högst 20 procent av
befolkningen vara rökare. Inom varje land skall
tobakskonsumtionen ha minskat med minst 50 procent.
Sverige har ställt sig bakom WHO:s beslut att under de
närmaste åren genomföra en samordnad insats mot
tobaken.
Mot bakgrund av tobakens stora hot mot folkhälsan
måste åtgärder som begränsar tobakskonsumtionen ges hög
prioritet. Det är både en hälsofråga och en
arbetsmiljöfråga. Om Sverige skall kunna uppnå de mål
som WHO satt upp, är det nödvändigt att regering och
riksdag visar hur allvarligt de ser på tobaksproblemet i vårt
land, och utan ytterligare dröjsmål beslutar om konkreta
åtgärder för att minska tobaksbruket.
Samhället har hittills inte visat tillräcklig kraft och vilja
för att förhindra rökdebut hos unga eller att hjälpa vuxna
sluta röka. Den senaste tobaksutredningen, tillsatt 1988,
kom i mars 1990 med förslag till åtgärder.
Remissbehandling har skett och proposition aviserades till
våren 1991. Det kom en proposition om ett folkhälsoinstitut
(prop. 1990/91:175) i vilken föreslogs att institutet skulle
ansvara för ett tobaksprogram med uppgift att vara
kunskapsbank, att följa utvecklingen nationellt och
internationellt, att sprida kunskap och metoder för
hälsoupplysning samt vara opinionsbildare. Någon lag kom
däremot inte utan i propositionen angavs:
För att så långt som möjligt tillgodose allmänhetens
behov att få andas luft som är fri från tobaksrök och för att
underlätta för barn och ungdom att förbli rökfria bör vissa
restriktioner avseende tobaksbruk och tobaksprodukter
läggas fast i lag. Det gäller bl.a. att vissa miljöer skall vara
rökfria, förbud mot reklam för tobaksvaror och möjlighet
att föreskriva vissa gränsvärden för skadliga ämnen.
Vi anser det synnerligen angeläget att regeringen följer
upp folkhälsopropositionen och återkommer till riksdagen
med förslag till åtgärder. Alltför stora mänskliga och
ekonomiska värden står på spel för att dröjsmål skall kunna
godtas.
EG
Inom den europeiska gemenskapen läggs det mycket
stor vikt vid bekämpningen av tobaken och dess
skadeverkningar. Sedan 1986 finns en särskild kommission
inom EG bestående av ländernas ledande cancerforskare
som arbetar i kampen mot cancer. Sverige har på grund av
det stora kunnande som finns i vårt land på
cancerforskningens område erbjudits och accepterat ett
fullvärdigt deltagande i EG-kommissionens
handlingsprogram mot cancer. Regeringen har tillsatt en
ledningsgrupp för det svenska engagemanget.
Kommissionen har lagt fram ett mycket ambitiöst
handlingsprogram med titeln ''Europe against cancer'' som
bland annat innehåller 14 långtgående åtgärdsförslag för att
begränsa tobaksbruket.
EG:s ministerråd har utfärdat en rekommendation till
medlemsländerna om införandet av ett konsumentprisindex
där alkohol och tobak räknats ifrån. Motivet bakom
rekommendationen är enligt uppgift att prispolitik i
konsumtionsdämpande syfte skall kunna bedrivas utan att
detta skall behöva lyfta bokförd inflation i länderna.
Inom EG finns idag ett förslag mot såväl direkt som
indirekt tobaksreklam, som kan betraktas som ett
totalförbud. Förslaget har varit uppe i rådet och remitterats
till parlamentet för omröstning. Denna omröstning har
uppskjutits en månad och kommer att äga rum i mitten av
februari efter att ha behandlats av Legal Affairs
Committee.
Snusfrågan har tilldragit sig stort intresse inom EG. Det
finns ett EG-förslag om att alla tobaksprodukter som
används för oralt bruk, utom cigaretter och tuggtobak, skall
förbjudas. Förslaget behandlades av rådet i november förra
året och har nu skickats till parlamentet för en andra
läsning. Formellt beslut väntas i början av 1992.
Inom de EG-länder där användning av snus inte tidigare
förekommit finns ett motstånd mot att introducera snus på
marknaden. Vi anser att detta bör respekteras. Det är också
i enlighet med en överenskommelse mellan WHO:s
medlemsstater, bland vilka Sverige ingår, att inte medverka
till spridning av tobak och tobaksvanor till nya marknader.
Nikotinet i tobaken är vanebildande i vilken form det än
tillförs.
Åtgärder mot tobaksbruk
Tobaksproblemet måste angripas på flera sätt.
Tjärhalten måste minskas i tobaken. Sverige saknar
lagstiftning som begränsar halten av skadliga beståndsdelar
i tobaken. Vi borde följa EG där man från och med 1993
accepterar en tjärhalt på maximalt 15 mg per cigarett. Från
och med 1998 sänks gränsen ytterligare till 12 mg.
Rökfria miljöer är ett annat krav. Ett rökförbud i lokaler
där flera vistas är också ett stöd för rökarna. De flesta vill
sluta och ett förbud minskar tillfällena för tobaksrökning.
Stat, landsting och kommuner bör dessutom utnyttja
möjligheterna att ställa krav på tillgång till rökfria lokaler
i samband med finansiering av olika anläggningar, och vid
bidrag till drift- och hyreskostnader till organisationslivet.
Pris- och skattepolitiken måste spela en betydande roll i
ett trovärdigt hälsopolitiskt program mot tobak.
Regelbundna prishöjningar på tobaksvaror är ett av de
viktigaste instrumenten för att minska
tobakskonsumtionen. I Sverige har prisökningen för tobak
dock varit betydligt långsammare än för baslivsmedel.
Tobak har därmed blivit relativt sett billigare. Till detta
kommer att tobak räknas in i konsumentprisindex vilket
försvårar prishöjning eftersom en sådan då blir
inflationsdrivande. Vi borde i Sverige följa EG:s
rekommendation att utesluta tobak ur konsumentprisindex.
Kraftfulla insatser krävs för att förhindra nyrekrytering
av tobaksbrukare bland barn och ungdom. Särskilt viktigt
är det att förmå unga kvinnor att inte börja röka med tanke
på de speciella riskerna i samband med graviditet och
barnafödande.
I dag finns mycket begränsade resurser för att informera
om tobakens skadeverkningar. Staten tar in omkring l 000
gånger så mycket i tobaksskatt som den satsar på att
informera om de skadliga effekterna av tobak.
Socialstyrelsen föreslog redan 1984 att en särskild avgift på
tobak skulle införas för att finansiera informationsarbetet.
En avgift på 2,5 öre per cigarett skulle i dag inbringa
omkring 300 miljoner kronor årligen som kunde användas i
tobaksarbetet inom ungdoms- och idrottsorganisationer och
landstingens förebyggande verksamhet etc. Vi anser att en
sådan avgift bör införas. Med ett system där tobaksvaror ej
ingår i underlaget för konsumentprisindex påverkas ju inte
inflationsnivån.
Majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder. Många
studier visar att tobaksrökning medför större risker ju
tidigare rökdebuten sker. Det är därför angeläget att
senarelägga tobaksdebuten. I t.ex. Norge, Finland,
Storbritannien och Irland är minimiåldern för inköp av
tobak 16 år. Ett liknande lagförslag planeras inom EG. Vi
tycker att en åldersgräns bör införas också i Sverige och att
den bör kopplas till andra åldersgränser, t.ex. när man
lämnar grundskolan. En sådan åldersgräns skulle också
vara ett stöd för de ungdomar som i dag av grupptrycket
tvingas börja röka.
Rökslutarhjälp måste göras lättillgänglig för alla som
önskar upphöra med sitt tobaksbruk.
Ett totalt reklamförbud är en annan nödvändig åtgärd
för att minska tobaksbruket. Tobaksreklamen håller myten
levande om tobaken som en harmlös produkt och en del av
vår tillvaro. Reklamen framställer också cigaretter som
högklassiga, testade och godkända produkter. Genom att
staten tillåter marknadsföring av denna produkt är det svårt
för konsumenten att inse att var fjärde tobaksrökare dör i
förtid genom att använda produkten på precis det sätt som
producenten (oftast staten) rekommenderar i
marknadsföringen. Vi har svårt att se vilken annan produkt
med ett ohälsoregister som tobakens som skulle få
marknadsföras på detta sätt.
Ett reklamförbud måste även omfatta smygreklam,
eftersom erfarenheten visat att tobaksbolagen i länder med
reklamrestriktioner i stället marknadsför sitt varumärke på
kläder, vid sportevenemang etc. Därmed kringgås syftet
med reklamförbud.
Att vi inte är ensamma om att vilja införa reklamförbud
framgår av det arbete som pågår inom EG. Totalt förbud
mot tobaksreklam finns idag i Italien, Portugal och
Frankrike. Det kan också nämnas att en
opinionsundersökning pekar på att ca 70 procent av
invånarna i EG-länderna är för ett reklamförbud.
Rökförbud i vissa lokaler och åldersgräns för inköp av
tobak innebär vissa begränsningar i individens frihet.
Denna frihet kan dock samtidigt innebära ofrihet för andra.
Icke-rökaren tvingas inandas tobaksrök, icke-rökande
ungdomar utsätts för grupptryck från rökande jämnåriga
etc. Det är en myt att rökning hör ihop med den enskildes
frihet och egen vilja. Tvärtom saknas ofta den fria viljan när
det gäller tobaksbruk inte minst med tanke på nikotinets
beroendeskapande egenskaper. Individen börjar röka på
grund av grupptryck, social miljö etc. och därefter är det
beroendet som styr individens rökvanor.
I Sverige ligger vi tyvärr efter, inte före, många av de
ledande industriländerna när det gäller att nå WHO-målen.
Förebyggande av tobaksskador är en viktig framtidsfråga.
Av såväl mänskliga som ekonomiska skäl måste vi nu satsa
rejält för att minska tobaksbruket. Det handlar om att sätta
stopp för tobaksreklam, genomföra förbud mot rökning på
arbetsplatser och offentliga platser, höja
tobaksbeskattningen och lägga på en avgift på cigaretterna
för hälsoupplysning samt införa åldersgräns för
tobaksinköp.
Regeringen bör snarast återkomma med en proposition
till riksdagen om åtgärder mot tobaksbruk i
överensstämmelse med de förslag vi lämnat i denna motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en åldersgräns på l6 år för inköp
av tobaksvaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler
där icke-rökare vistas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avgift på 2,5 öre per cigarett
för att bekosta information om tobakens
skadeverkningar,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om exkludering av tobakspriser i
prisindex,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reklamförbud inkl. förbud mot
smygreklam för tobaksvaror,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per
cigarett fr.o.m. 1993 och 12 mg fr.o.m. 1998,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en tobaksproposition våren 1992.
Stockholm den 24 januari 1992
Barbro Westerholm (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Ulla Orring (fp)
Elisabeth Fleetwood (m)
Karin Falkmer (m)
Inger René (m)
Karin Israelsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Margareta Viklund (kds)
Fanny Rizell (kds)
Margareta Winberg (s)
Kristina Svensson (s)
Maj Britt Theorin (s)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU
2 Yrkande 4 hänvisat till FiU