med anledning av förs. 1990/91:17 Riksdagens revisorers förslag angående den svenska hälso- och sjukvården
Det är vänsterpartiets uppfattning att vi i Sverige har en
sjukvård som präglas av stor medicinsk kompetens och hög
kvalitet. Detta är viktigt att understryka eftersom man av
debatten kan få intrycket att sjukvården är en sektor i förfall
där inkompetensen breder ut sig.
De brister som finns inom sjukvården är av
administrativ, organisatorisk och ekonomisk art. En orsak
till de ekonomiska problemen är de sparkrav som
landstingen haft under de senaste 10 åren och där
skattevägen har stängts för att få in pengar. I stället försöker
man nu genom ständiga omorganisationer lösa problemen,
omorganisationer som ofta görs högt upp i administrationen
och där människor i basfunktioner har mycket lite att säga
till om. Ett annat sätt är att införa ensidiga köp- och
säljsystem.
Riksdagens revisorer föreslår nu en ny satsning på
primärvården. De vill göra detta genom omprioriteringar
från den slutna vården till primärvården så att man där får
fler läkare. Vänsterpartiet ställer sig undrande till att lösa
personalproblemet på detta sätt.
Vi anser att det ska vara en självklarhet att varje
människa snabbt ska ha tillgång till en vårdcentral där
han/hon kan få en första sjukvårdande kontakt.
Vi vill påpeka att de stela organisationsformer som
karaktäriserat primärvården nu har brutits upp och den är
nu mycket mera användartillvänd än i början av 1980-talet.
Vårdcentraler runt om i landet svarar på ett helt annat sätt
än tidigare upp till patienternas behov. Bl.a. har en
anpassning av öppettiderna skett och på en del håll görs
även hembesök. De ytterligare förändringar som behövs
inom primärvården måste göras lokalt på den enskilda
vårdcentralen och där bör inte riksdagen styra
förändringsarbetet.
Vi tror att vägen för att lösa personalproblem inom
primärvården är att öka utbildningen av läkare som har en
specialinriktning på primärvård. Vi kan tänka oss att
allmänläkaren får en egen medicinsk specialitet.
Debatten om samhällets sjukvård har alltså knappast
gällt primärvården utan den har gällt olika operationsköer,
brister i hemsjukvården etc. Analogt med detta borde
därför även revisorernas förslag ha handlat om hur
riksdagen ska kunna avhjälpa dessa brister. Tvärtom kan
revisorernas förslag till omprioritering inom den slutna
sjukvården medföra ytterligare oöverskådliga problem.
Så till revisorernas förslag om en omfattande inriktning
av införandet av ett allmänt köp- och säljsystem inom
sjukvården.
Vänsterpartiet vänder sig mot att alla av riksdagen
beslutade verksamhetsidéer och projekt som tagits fram har
en ''köp/säljprofil''. Ur patientens synvinkel är detta
ointressant. Det första patienten vill veta är om han har rätt
till sjukvård. Därefter vill han ha reda på om sjukvården är
bra eller dålig. Vänsterpartiet vill därför utveckla
kvalitetskontroller och metoder för kvalitetssäkring inom
sjukvården.
Det saknas i dag modeller för hur sådana ska se ut.
Därefter kan det för varje undersökning, varje behandling,
varje operativt ingrepp etc. ges en kvalitetssäkring som då
kan variera mellan olika vårdställen. Vi menar att det skulle
vara lättare att acceptera olika ekonomiska styrsystem om
det fanns kontrollstationer så att patienterna garanteras en
adekvat behandling. Detta skulle innebära att man på varje
arbetsplats som sysslade med sjukvårdande insatser skulle
ha arbetsbeskrivningar över vilka åtgärder som lämpligen
ska sättas in vid en viss diagnos. Det ska också finnas en
kontroll så att detta fungerar fortlöpande. Vänsterpartiet
vill ge socialstyrelsen i uppdrag att ge rekommendationer
till sådana modeller.
Dalamodellen som nu är 10 månader gammal har, trots
att den inte har fått någon utvärdering, kommit att stå som
sjukvårdsmodell för andra projekt, små som stora.
Det finns exempel från dalamodellen där man till
överdrift styrt över patienter till primärvården. Kvinnor i
norra Dalarna hindras från att besöka Mora lasaretts
gynekologiska mottagning för att genomgå undersökningar.
De hänvisas till primärvården. Det är tveksamt om detta är
samhällsekonomiskt och humanistiskt försvarbart.
Vänsterpartiet anser att med kvalitetssäkring skulle
sådana negativa effekter av den marknadsekonomiska
anpassningen av sjukvården kunna minskas.
Vänsterpartiet har i många år framfört kravet på en
patientombudsman och i detta sammanhang vill vi också
framhålla patienternas dåliga rättssäkerhet och integritet.
Vi anser också att socialstyrelsen får allt sämre möjligheter
att utöva sin tillsyn över sjukvården och vänsterpartiet vill
ha en översyn av hur tillsynen kan effektiviseras.
I revisorernas förslag finns en tro på att organisatoriska
förändringar löser alla problem. Så är det givetvis inte. I en
framtida sjukvård är det samarbete och samverkan mellan
landstingen och kommunerna i en region som kan utveckla
verksamheten. Vi tror också att en decentralisering med
fördel kan göras utan att den enbart ska behöva ha en
marknadsekonomisk profil. Med den totala inriktning som
projekten nu får är vi tveksamma till om de får något värde
för den framtida sjukvården.
Vi delar inte uppfattningen att alla verksamhetsidéer som
nu tas fram måste ha en marknadsekonomisk köp/säljprofil.
Det måste finnas en rad olika sätt att lösa ekonomiska,
organisatoriska eller personella problem. Värderar man,
som nu, bara att sänka sjukvårdens kostnader kan detta ge
enorma bakslag. Det kan bli fråga om en ödeläggande
utarmning av fungerande system i stället för utveckling.
Vänsterpartiet är positivt till en försöksverksamhet där
primärvården sköts av kommunerna. Men vad vi efterlyser
är att det görs en bred uppföljning av nu pågående projekt
och att man även startar projekt som inte enbart är ensidigt
inriktade på köp- och säljfilosofin. Det kan vara projekt
inriktade mot större inflytande för dem som använder
sjukvården, för större personalinflytande och projekt som
kan belysa olika samverkansformer. Först då menar vi att
man kan få ett ordentligt beslutsunderlag för ett
ställningstagande om den framtida sjukvården. Vi anser
också att ansvaret för och utvärderandet ska ligga utanför
sjukvårdssektorn. Med detta tillägg är vi i princip överens
med revisorerna om behovet av uppföljning och
utvärdering inom sjukvården.
Vi kan tänka oss att ett försök görs med ett
hus/familjeläkarsystem. Detta får då inte hindra det fria
valet av läkare och sjukhus, vilket vi ser som något positivt.
Vi går därför emot förslaget om att byten endast skulle få
göras en gång under året. Vi anser att detta kan hota
valfriheten.
Slutligen tar vi avstånd från förslaget att det är
primärvården som ska betraktas som beställare av vård. Vi
anser att den rollen, inom nuvarande system, ska innehas av
patienten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
får i uppgift att utarbeta råd och anvisningar för
kvalitetskontroller och kvalitetssäkring inom sjukvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
socialstyrelsens möjligheter att sköta tillsynen av
sjukvården så att patienternas rättssäkerhet och integritet
skyddas,
3. att riksdagen hos regeringen begär att ytterligare
sjukvårdsprojekt genomförs i enlighet med vad som i
motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en snar
utvärdering av pågående projektverksamhet inom
sjukvården med den inriktning som anges i motionen.
Stockholm den 7 oktober 1991
Gudrun Schyman (v)
Annika Åhnberg (v)
Berith Eriksson (v)