Under senare år har ett stort antal flyktingar från en rad
olika länder kommit till Sverige. Inte så få av dessa har
upplevelser av tortyr i en eller annan form. Antingen har
de själva utsatts för tortyr eller har någon i den närmaste
familjekretsen drabbats. Hur vanligt detta är varierar
mycket beroende på varifrån flyktingarna kommer. Enligt
vissa undersökningar uppges mellan 20 och 25 procent
av vuxna flyktingar ha sådana upplevelser.
Allt fler fall av tortyrskadade barn och ungdomar har
rapporterats. Kvinnor utsätts ofta också för grova sexuella
kränkningar i samband med tortyr.
Tortyr skadar både kroppen och psyket. Den påverkar
framtida sociala relationer såväl inom som utom familjen.
Vissa skadeverkningar kan vara livslånga och ingen kan fly
undan minnena av det ohyggliga som har hänt.
Erfarenheten visar att kvinnor och barn sällan berättar
spontant om sådana upplevelser. Här krävs en särskild
metodik för att få veta vad som verkligen har hänt. Sådan
metodik har utvecklats och prövas på flera håll i vårt land.
Men resurserna är alltjämt alltför begränsade både i fråga
om kartläggning av tortyrskador och behandling av dessa.
Barnläkaren Lars H Gustafsson och psykologen Agneta
Lindkvist, som har lång praktisk erfarenhet från arbete med
flyktingar både i Sverige och utomlands, har i en
uppmärksammad artikel i DN allvarligt varnat för
konsekvenserna av försummelser på detta område.
-- Vi bäddar för problem om vi inte ger krigs- och
tortyrskadade flyktingbarn hjälp. Om vi inte ger dessa
möjlighet att bearbeta sina skador, bäddar vi för
kriminalitet, missbruk och psykisk sjuklighet, skriver de.
Vi har all anledning att ta deras varning på största allvar.
Flyktingbarn kommer från kaotiska förhållanden. De bär
på upplevelser av krig, brutalt våld och djup misär.
Familjerna är ofta splittrade. Någon av
familjemedlemmarna är ibland lämnad kvar i hemlandet
under ovissa omständigheter. Inte sällan kommer barn
ensamma, antingen därför att föräldrar saknas eller att de
inte ansett sig kunna följa med till det nya landet.
Gustafsson/Lindkvist menar att en grundregel i allt
katastrofarbete är att det första mottagandet är av
avgörande betydelse. Det är mycket svårt att reparera
misstag som begås då. Därför skall de mest erfarna
hjälparbetarna finnas längst fram i
mottagningsorganisationen, anser de.
Det betyder att stora resurser måste sättas in vid gränsen
och på förläggningarna. God sjukvård, bra barnomsorg och
utbildning i ett tidigt skede är en investering som kommer
att löna sig på sikt.
Dessa synpunkter måste beaktas vid diskussionen om
hur vårt flyktingmottagande skall organiseras. Det finns
alltså starka skäl för en omfördelning av resurserna i
flyktingmottagandet så att insatserna under den första tiden
ökar. Samtidigt måste väntetiderna för behandling av
asylansökan göras så korta som möjligt.
Större uppmärksamhet måste ägnas åt förekomsten av
tortyrskador. Detta är särskilt viktigt beträffande barnen.
Idag förekommer ingen systematisk dokumentation av
tortyrskador och behandlingsresurserna är mycket
begränsade. En viktig verksamhet bedrivs visserligen vid
särskilda rehabiliteringscentra i Stockholm, Malmö,
Göteborg, Linköping och Skövde, men den är helt
otillräcklig för att täcka de stora behov som finns. Därför
är det bara ett litet antal av dem som utsatts för tortyr som
kommer under behandling.
Bemötandet av flyktingfamiljer inom t.ex. socialtjänsten
och sjukvården koncentreras vanligtvis till de vuxna och de
behov och problem som de redovisar. Det innebär tyvärr
ofta att barnens behov inte uppmärksammas. Ett första steg
mot en förbättring på detta område är därför att man
verkligen lär sig se barnen -- både de barn som utsatts för
tortyr och de vars familjemedlemmar drabbats av dessa
grymheter. Barnens behov måste vägas in i de insatser som
planeras för familjen. Därvid är det nödvändigt att ha
tillgång till kompetent personal som kan bedöma vilka
speciella insatser som behövs för barnen. I Rädda Barnens
projekt ''Barn i krig'' har man arbetat fram principer för
allmänt omhändertagande av barn i krigssituationer som i
hög grad torde vara tillämpliga för tortyrskadade barn i vårt
land. Socialstyrelsen presenterade under förra året en
rapport ang. flyktingbarn i Sverige.
Medical Foundation for the Care of Victims of Torture i
London har utarbetat riktlinjer för diagnostik,
dokumentation och korttidsbehandling av asylsökande med
tortyrskador. Där har man också tagit fram underlag för den
medicinska undersökningen.
Med ledning av de erfarenheter som vunnits i Sverige
och andra länder bör det vara möjligt att bygga upp en
verksamhet som bättre än i dag kan möta de problem som
tortyrskadade barn brottas med. Det är då inte säkert att
den mest effektiva insatsen är att bygga ytterligare
rehabiliteringskliniker av den modell som redan finns i
Stockholm m.fl. orter. Bl.a. med hänsyn till den spridda
flyktingmottagning vi har till ett mycket stort antal platser
är det nödvändigt att finna andra former.
Vi anser det angeläget att ett åtgärdsprogram nu
utarbetas för att kartlägga och på tidigt stadium ge adekvat
behandling av tortyrskadade barn. Detta arbete bör utföras
skyndsamt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för tortyrskadade
flyktingbarn.
Stockholm den 27 januari 1992
Georg Andersson (s)
Maud Björnemalm (s)
Berit Löfstedt (s)
Berndt Ekholm (s)