Under det gångna året har ett antal uppmärksammade rymningar skett av grova våldsbrottslingar, som varit intagna för psykiatrisk vård. Det senast uppmärksammade fallet är en dubbelmördare, dömd till psykiatrisk vård, som rymde för sjunde gången på tre år från en rehabiliteringsstuga inne på sjukhusområdet.
Brottslingen ansågs så farlig för allmänheten att många tidningar valde att publicera hans namn och bild. Polisen och läkarna varnade också allmänheten för brottslingen som kan bli mycket farlig om han är drogpåverkad.
Antalet uppmärksammade rymningar av brottslingar dömda till psykiatrisk vård tenderar att öka. Det ökande knark- och drogmissbruket bland dessa brottslingar har naturligtvis stor betydelse för rymningarna. Det tycks vara anmärkningsvärt lätt att rymma från dessa anstalter och vårdinrättningar långt innan någon verklig återanpassning- rehabilitering till samhället skett av denna kategori brottslingar.
Detta faktum undergräver allmänhetens tro på möjligheterna att återanpassa dessa människor till en normal tillvaro i samhället. Därför är det angeläget att i behandlingen av denna trots allt lilla grupp av grova brottslingar som dömts till psykiatrisk vård, prioritera allmänhetens skydd. Det skulle t.ex. innebära att så länge den dömde inte är fri från drogmissbruk bör stor restriktivitet råda beträffande permissioner.
Dessutom bör en ordenlig utvärdering göras av den vård/återpassning som sker av nämnda kategori brottslingar. Hur många är återfallen? Hur många återanpassas? Är de nuvarande vårdformerna verkningsfulla?
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den psykiatriska vården av grova brottslingar.
Stockholm den 27 januari 1992 Sten-Ove Sundström (s) Åke Selberg (s) Leif Marklund (s)