Frågor rörande eventuella skadeverkningar av amalgam
i tandlagningsmaterial har debatterats i många år i
riksdagen och ute i samhället, till synes utan att någon
tillfredsställande lösning nåtts.
Vi har inte begärt förbud mot användningen av amalgam
men har i upprepade motioner framförallt påtalat behovet
av forskningsinsatser på området. Vi har krävt att den s k
LEK-utredningens (LEK=Lågdosexponering av
kvicksilver) förslag skulle genomföras, bl a i form av ett
produktkontrollregister.
Vi har framtalat behovet av ett samlat program kring
amalgam som tandlagningsmaterial och en redovisning av
de åtgärder som hittills vidtagits.
Det har funnits anledning att rikta kritik mot den
tidigare regeringens förhalande av frågan. En anmälan till
KU skedde också i anledning härav under fjolåret.
Socialutskottet har i sitt betänkande 1990/91 SoU:4
hänvisat till att socialstyrelsen fortfarande anser att
amalgam kan användas som tandersättningsmaterial i
avvaktan på att andra, bättre material blir tillgängliga.
Vidare redovisas att en s k tungmetallgrupp bildats inom
socialstyrelsen, där samtliga tungmetallers inverkan på
människa och miljö skall beaktas. Regeringen hade vidare
uppdragit åt socialstyrelsen att tillsammans med
läkemedelsverket genomföra en försöksverksamhet med
registrering av biverkningar från dentala material.
Allt detta är gott och väl. Fortfarande är det emellertid
många människor som anser sig ha stora besvär på grund av
biverkningar av amalgam och som upplever att de inte blir
tagna på allvar för sina symptom.
En forskningsrapport presenterades helt nyligen, där det
sades att amalgam inte gav några mätbara biverkningar.
Andra har motsatta uppfattningar. En sak framstår alldeles
klart: det behövs fortsatt, fri forskning på detta område!
Riksdagen beslutade 1990 att patienter med
biverkningar från amalgamfyllningar lättare skulle kunna få
dessa utbytta inom tandvården. Specialistläkarintyg skulle
inte längre behövas. Erfarenheterna har emellertid visat att
någon större lättnad för patienterna inte skett -- troligen på
grund av tolkningen av socialstyrelsens allmänna råd.
Sammantaget finns fortfarande många frågetecken kring
begreppet ''biverkningar av amalgam''. Riksdagen behöver
nu en samlad redovisning kring de åtgärder som vidtagits
efter alla riksdagens beslut och framställningar i ärendet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samlad
redovisning av åtgärder rörande biverkningar av amalgam
som tandfyllnadsmaterial,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fortsatt forskning på
området.
Stockholm den 24 januari 1992
Gullan Lindblad (m)
Birger Hagård (m)