Motion till riksdagen
1991/92:So485
av Gullan Lindblad (m)

Kiropraktorer


Kiropraktorer verksamma i Sverige har efter många års
diskussioner äntligen erhållit legitimation. Så långt är allt
gott och väl men fortfarande återstår en del att göra.
1989 tog nordiska ministerrådet beslut om att snarast
genomföra en utredning om möjligheterna till en för de
nordiska länderna gemensam utbildning för kiropraktorer
liksom likalydande rättsregler rörande legitimation och
yrkesutövning.
En nordisk kiropraktorutbildning kommer att starta vid
Odense universitet 1993, vilken kommer att leda till titeln
legitimerad kiropraktor.
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1991:16) rörande
kiropraktorers verksamhet har likheter med men också
vissa skillnader gentemot villkoren för de verksamheter
som bedrivs i Norge och Danmark.
I Danmark och Norge är titeln kiropraktor lagskyddad,
i Sverige endast legitimerad. Detta gör det möjligt för vem
som helst att utge sig för att vara kiropraktor utan
kontrollmöjlighet för socialstyrelsen.
Den danska definitionen av kiropraktisk verksamhet är
''diagnos, förebyggande och kiropraktisk behandling av
biomekaniska funktionsrubbningar i ryggraden, bäckenet
och extremiteterna''. Den svenska definitionen lyder:
Verksamhetsområdet kiropraktik omfattar vissa
åtgärder för att behandla samt i viss omfattning förebygga
och utreda funtionsrubbningar och smärttillstånd i
rörelseorganen. Den kiropraktiska behandlingen sker med
vissa handgrepp som vid behov kan kompletteras med
annan fysikalisk behandling.
Den svenska kiropraktorns verksamhetsområde är alltså
klart avgränsat gentemot den danska kollegans.
I Danmark och Norge står det angivet att kiropraktorn
inte får förskriva medicin, ge bedövning, utföra kirurgiska
ingrepp, ge injektioner eller ta blodprov. De restriktioner
som nämns i SOSFS är bara kontraindikationer för
manipulation i ryggraden, vilket är ganska självklart då
kiropraktorerna i samma skrivelse anses ha ''sådana
differentialdiagnostiska kunskaper att de kan arbeta
självständigt under eget medicinskt yrkesansvar''.
I Sverige har införts en åldersgräns om 16 år för att få
behandla med manipulation. I Norge finns ingen
åldersgräns; i Danmark finns en ettårsgräns, men förutsatt
att en läkare skrivit intyg att inga kontraindikationer mot
manipulation finns, får man använda sådan behandling.
I Danmark är 16 procent av alla patienter barn under 16
år. Att notera är att legitimerade kiropraktorer i Sverige
kunde behandla barn under 16 år utan restriktioner efter
erhållen legitimation innan de allmänna råden gavs ut.
Alternativmedicinkommitténs delbetänkande
Legitimation för vissa kiropraktorer (SOU 1987:12) som låg
till grund för regeringens proposition 1988/89:9 och som
ledde fram till legitimering av kiropraktorerna fastslog att
''ett fortsatt totalförbud för behandling av barn är onödigt
och det skulle bli principiellt stötande, eftersom
motsvarande begränsningar inte förekommer för andra
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården.
Alternativmedicinkommittén anser att regelsystemet om
disciplinansvar och de ökade kontrollmöjligheter för
socialstyrelsen som införs om kiropraktorerna accepteras
som hälso- och sjukvårdspersonal, ger tillräckliga garantier
i sammanhanget.''
Denna restriktion medför att t.ex. läkare och
sjukgymnaster med eller utan utbildning får behandla barn
under 16 år med manipulation, trots att kiropraktorerna
anses som en specialresurs för patienter med problem i
rörelseorganen. Att sedan icke-legitimerade kiropraktorer
får behandla barn ner till 8 år med manipulation framstår
som ologiskt och stötande. Dessa personer står ju inte
under någon som helst kontroll och saknar dessutom den
kompetens som krävs för att diagnostisera, förebygga och
behandla med kiropraktik.
I Danmark och Norge får kiropraktorer -- till skillnad
mot i Sverige -- använda egen röntgenutrustning. I Norge
har kiropraktorerna enligt lag dessutom remissrätt till
röntgen. I SOSFS 1991:16 står det att ''en kiropraktor kan i
diagnostiskt syfte hänvisa patienten till den övriga hälso-
och sjukvården, t.ex. för röntgenundersökningar''. I
Sverige är det endast landstingen i Värmlands län,
Stockholms län och Östergötlands län som tillåter
legitimerade kiropraktorer att remittera till röntgen.
I Sverige har endast fyra landsting, Jönköpings,
Kalmars, Älvsborgs och Östergötlands, tecknat vårdavtal
med kiropraktorer. I Danmark är kiropraktorerna sedan
länge anslutna till sjukförsäkringen och i Norge får
patienten viss ersättning för sex behandlingar förutsatt att
han/hon har remiss av läkare.
Det finns alltså i Sverige en rad begränsningar i
kiropraktorernas verksamhet som inte finns i andra länder,
där kiropraktik är legal och accepterad. Alla skäl talar för
en snabb översyn av gällande allmänna råd i syfte att
jämställa kiropraktorerna i Sverige med deras kollegor i de
övriga nordiska länderna. Sådana strävanden förekommer
när det gäller andra yrken inom hälso- och sjukvården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de allmänna råden för
kiropraktorernas verksamhet bör bli föremål för en översyn
i syfte att uppnå likställighet mellan kiropraktorerna i de
nordiska länderna.

Stockholm den 27 januari 1992

Gullan Lindblad (m)