Kiropraktorer verksamma i Sverige har efter många års diskussioner äntligen erhållit legitimation. Så långt är allt gott och väl men fortfarande återstår en del att göra.
1989 tog nordiska ministerrådet beslut om att snarast genomföra en utredning om möjligheterna till en för de nordiska länderna gemensam utbildning för kiropraktorer liksom likalydande rättsregler rörande legitimation och yrkesutövning.
En nordisk kiropraktorutbildning kommer att starta vid Odense universitet 1993, vilken kommer att leda till titeln legitimerad kiropraktor.
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1991:16) rörande kiropraktorers verksamhet har likheter med men också vissa skillnader gentemot villkoren för de verksamheter som bedrivs i Norge och Danmark.
I Danmark och Norge är titeln kiropraktor lagskyddad, i Sverige endast legitimerad. Detta gör det möjligt för vem som helst att utge sig för att vara kiropraktor utan kontrollmöjlighet för socialstyrelsen.
Den danska definitionen av kiropraktisk verksamhet är ''diagnos, förebyggande och kiropraktisk behandling av biomekaniska funktionsrubbningar i ryggraden, bäckenet och extremiteterna''. Den svenska definitionen lyder:
Verksamhetsområdet kiropraktik omfattar vissa åtgärder för att behandla samt i viss omfattning förebygga och utreda funtionsrubbningar och smärttillstånd i rörelseorganen. Den kiropraktiska behandlingen sker med vissa handgrepp som vid behov kan kompletteras med annan fysikalisk behandling.
Den svenska kiropraktorns verksamhetsområde är alltså klart avgränsat gentemot den danska kollegans.
I Danmark och Norge står det angivet att kiropraktorn inte får förskriva medicin, ge bedövning, utföra kirurgiska ingrepp, ge injektioner eller ta blodprov. De restriktioner som nämns i SOSFS är bara kontraindikationer för manipulation i ryggraden, vilket är ganska självklart då kiropraktorerna i samma skrivelse anses ha ''sådana differentialdiagnostiska kunskaper att de kan arbeta självständigt under eget medicinskt yrkesansvar''.
I Sverige har införts en åldersgräns om 16 år för att få behandla med manipulation. I Norge finns ingen åldersgräns; i Danmark finns en ettårsgräns, men förutsatt att en läkare skrivit intyg att inga kontraindikationer mot manipulation finns, får man använda sådan behandling.
I Danmark är 16 procent av alla patienter barn under 16 år. Att notera är att legitimerade kiropraktorer i Sverige kunde behandla barn under 16 år utan restriktioner efter erhållen legitimation innan de allmänna råden gavs ut.
Alternativmedicinkommitténs delbetänkande Legitimation för vissa kiropraktorer (SOU 1987:12) som låg till grund för regeringens proposition 1988/89:9 och som ledde fram till legitimering av kiropraktorerna fastslog att ''ett fortsatt totalförbud för behandling av barn är onödigt och det skulle bli principiellt stötande, eftersom motsvarande begränsningar inte förekommer för andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Alternativmedicinkommittén anser att regelsystemet om disciplinansvar och de ökade kontrollmöjligheter för socialstyrelsen som införs om kiropraktorerna accepteras som hälso- och sjukvårdspersonal, ger tillräckliga garantier i sammanhanget.''
Denna restriktion medför att t.ex. läkare och sjukgymnaster med eller utan utbildning får behandla barn under 16 år med manipulation, trots att kiropraktorerna anses som en specialresurs för patienter med problem i rörelseorganen. Att sedan icke-legitimerade kiropraktorer får behandla barn ner till 8 år med manipulation framstår som ologiskt och stötande. Dessa personer står ju inte under någon som helst kontroll och saknar dessutom den kompetens som krävs för att diagnostisera, förebygga och behandla med kiropraktik.
I Danmark och Norge får kiropraktorer -- till skillnad mot i Sverige -- använda egen röntgenutrustning. I Norge har kiropraktorerna enligt lag dessutom remissrätt till röntgen. I SOSFS 1991:16 står det att ''en kiropraktor kan i diagnostiskt syfte hänvisa patienten till den övriga hälso- och sjukvården, t.ex. för röntgenundersökningar''. I Sverige är det endast landstingen i Värmlands län, Stockholms län och Östergötlands län som tillåter legitimerade kiropraktorer att remittera till röntgen.
I Sverige har endast fyra landsting, Jönköpings, Kalmars, Älvsborgs och Östergötlands, tecknat vårdavtal med kiropraktorer. I Danmark är kiropraktorerna sedan länge anslutna till sjukförsäkringen och i Norge får patienten viss ersättning för sex behandlingar förutsatt att han/hon har remiss av läkare.
Det finns alltså i Sverige en rad begränsningar i kiropraktorernas verksamhet som inte finns i andra länder, där kiropraktik är legal och accepterad. Alla skäl talar för en snabb översyn av gällande allmänna råd i syfte att jämställa kiropraktorerna i Sverige med deras kollegor i de övriga nordiska länderna. Sådana strävanden förekommer när det gäller andra yrken inom hälso- och sjukvården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de allmänna råden för kiropraktorernas verksamhet bör bli föremål för en översyn i syfte att uppnå likställighet mellan kiropraktorerna i de nordiska länderna.
Stockholm den 27 januari 1992 Gullan Lindblad (m)