Motionen gäller beredskap inom äldrevård och omsorg
inför den förväntade ökningen av antalet gamla fram till år
2000.
År 1979 antogs antalet 80-åringar och äldre i vårt land
vid sekelskiftet komma att uppgå till cirka 367 000. Enligt
den senaste prognosen (SCB 1991/92) är denna siffra
väsentligt högre -- cirka 470 000. Utifrån detta perspektiv
måste man ställa sig frågan vilken beredskap sjukvården
och omvårdnaden av äldre har för att möta en sådan
utveckling.
Vi har idag stor kunskap om det friska och det sjuka
åldrandet. Den i Göteborg sedan 1971 pågående
tvärvetenskapliga undersökningen av 70-åringar och äldre --
H70 -- bekräftar att under de senaste decennierna har våra
äldre blivit allt friskare till både kropp och själ samtidigt
som de nått allt högre åldrar. Tack vare medicinska framsteg
har man lyckats skjuta upp åldrandet och debuten av vissa
kroniska ålderssjukdomar. Även psykosociala orsaker
ligger bakom denna förändring. Men samtidigt som vi
betraktar detta som något positivt kommer effekten -- den
s.k. åldersparadoxen -- att bli att allt fler kommer att
drabbas av kroniska ålderssjukdomar och att allt fler
kommer att dö den ''långsamma döden''.
Incidensen per åldersgrupp av flertalet kroniska
ålderssjukdomar har inte minskat. Detta gäller bl.a.
åldersdemens, parkinsonism, benskörhet, hjärninsult,
cancersjukdomar. Det finns förhoppningar att man genom
förebyggande åtgärder skall kunna minska risken för vissa
av dessa sjukdomar, främst benskörhet, men det finns inga
tecken på att vi under det närmaste årtiondet radikalt skall
kunna påverka incidensen av dessa kroniska
ålderssjukdomar per åldersgrupp.
Redan idag har äldrevården stora problem.
Utbildningen om åldrandet och dess villkor är ofta satt på
undantag. Ekonomiska liksom personella resurser är ofta
otillräckliga. Att vara äldre liksom att arbeta bland äldre
har under de senaste decennierna inte haft hög status i vårt
land. Det är med dessa förutsättningar vi skall möta den allt
större skara äldre som kommer att vara i behov av goda
bostadsförhållanden, god service, och inte minst god
sjukvård.
Detta framtidsperspektiv kommer att ställa stora och
delvis nya krav på äldrevården och äldreomsorgen under
den närmaste tioårsperioden och långsiktiga åtgärder för att
möta dem har ännu inte blivit föremål för en allsidig politisk
debatt, trots att det idag finns vetenskapligt väl underbyggt
underlag för bedömning av denna utveckling. Vissa av dessa
beräkningar och uppskattning av behov redovisades av
Äldreberedningen, utan att detta ännu lett till påtagliga
åtgärder från samhällets sida. Överförande av delar av
äldrevården till kommunerna kommer att lösa vissa
problem, men långt ifrån alla.
Det är därför angeläget att vi skyndsamt söker
långsiktiga samlade lösningar på problemen som är
förenade med den snabba ökningen av antalet mycket
gamla i vårt samhälle.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en genomgripande
översyn av hälso- och sjukvården med beaktande av det
ökade antalet äldre i höga åldrar.
Stockholm den 23 januari 1992
Jerzy Einhorn (kds)
My Persson (m)