Organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet har i
skrivelse till regeringen den 16 december 1991 föreslagit att
Folkhälsoinstitutet skall lokaliseras till
Stockholmsregionen. Särskilt avseende fästs därvid vid
institutets roll som samordnare mellan olika sektorer på det
nationella planet och nödvändigheten av ett gott och nära
samarbete med olika centrala organ.
I proposition 1990/91:175 framhålls bl.a. att
folkhälsoarbetet måste baseras på ett lokalt engagemang
samt kunskapsspridning i ett nära tvärsektoriellt samarbete
med och genom frivilliga organisationer, arbetsmarknadens
parter, kommuner och landsting m.m.
Mycket talar för att ett lokalt baserat och tvärsektoriellt
samarbete skulle underlättas utanför storstadsregionen, i
landsting utan långa avstånd mellan olika delar, och med
goda och nära samarbetsrelationer som finns upprättade
också ute i landet.
Kraven att föra folkhälsoarbetet ut från
programdeklarationer inom centrala myndigheter till ett
sektorsövergripande fältarbete talar för att en mellansvensk
lokalisering, axeln Linköping--Örebro, är ett slagkraftigt
alternativ till en central placering i Stockholmsregionen.
Själva institutet lokaliseras till Linköping, med ett antal
programområden förlagda till Örebro län.
Med våra moderna kommunikationer, både när det
gäller resande och elektronik, kan det knappast vålla några
bekymmer att upprätthålla kontakter och samarbete med
centrala myndigheter ute i landet.
Örebro län och Östergötlands län har många intressanta
förutsättningar för utveckling av folkhälsoarbetet.
Linköping med sitt Hälsouniversitet, med basen i
primärvården och med en pedagogik som främjar aktivt
kunskapssökande och förmåga till kommunikation på
patientens villkor, utbildar framtidens vårdpersonal med en
tydlig inriktning mot folkhälsoarbetet. Ett
samhällsmedicinskt centrum stärker det redan väl
etablerade samarbetet mellan preventionsforskning och
praktiskt folkhälsoarbetet.
I Örebro finns samhällsmedicinska och miljömedicinska
resurser utvecklade. Dessa arbetar dels med epidemiologisk
bevakning och dels med hälsoprogram kring viktiga frågor.
Det finns t. ex. hälsoprogram för tobak, alkohol, kost,
rörelseorganens sjukdomar, olycksfall och prevention och
STD-HIV/aids. Dessutom finns ett särskilt program som
utvecklar samarbete med de olika studieförbunden som
aktiva parter i folkhälsoarbetet.
Samtliga dessa program har skaffat erfarenheter av
tvärsektoriellt arbete med olika former av förankring ute i
lokalsamhället.
I Östergötland bildar landstingets hälsopolitiska
program basen för en folkhälsooffensiv i länet under 90-
talet. Linköping Collaborating Center och det särskilda
avtalet med WHO för folkhälsobefrämjande arbete
markerar ytterligare insatser för en bättre folkhälsa
regionalt, nationellt och internationellt.
Högskolan i Örebro har en profil inom
samhällsvetenskap och ett utvecklat samarbete med hälso-
och sjukvården. Vid högskolan bedrivs sedan länge den
mest omfattande utbildningen i hälso- och
sjukvårdsadministration i landet. Högskolan var också först
att utveckla en högskoleutbildning för
försäkringsadministration och rehabilitering. Vid
Högskolan finns också ett forum för kvinno- och
jämställdhetsstudier.
En av Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter är
lokaliserad till Örebro. Statistiska Centralbyrån har en
betydande del av sin verksamhet förlagd till Örebro och har
en stor kompetens av arbete med statistiska frågor,
registerfrågor och har ett upparbetat system för stora
enkätundersökningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokaliseringen av
folkhälsoinstitutet och dess programverksamhet.
Stockholm den 24 januari 1992
Berit Löfstedt (s)
Håkan Strömberg (s)
Ingvar Björk (s)
Maud Björnemalm (s)
Inge Carlsson (s)
Inger Lundberg (s)