I allt högre grad har uppmärksamheten riktats mot ett av våra större folkhälsoproblem -- kanske det största -- den psykiska ohälsan.
Psykiatriutredningens rapporter fäster uppmärksamheten på flera stora olösta problem för de psykiskt störda människorna.
Det är oftast frågor som inte enbart kan hänföras till hälso- och sjukvårdsområdet, där landstinget har ansvaret, utan vad som hör till den enskildes normala liv.
Det kan gälla sådana naturliga behov som meningsfull sysselsättning, bostad och någon person som kan vara ett stöd. Detta är, för andra än människor med psykisk störning, naturliga förutsättningar för ett bra liv.
När förut svaga människor har brister i sin närmiljö blir deras situation mycket svår och tillståndet förvärras.
I regeringens prop. 1990/91:75 om vissa folkhälsofrågor redovisas den psykiska ohälsans orsaker, omfattning och kostnader. Bland annat framgår av nedanstående tabell över kostnader att psykisk ohälsa är det största folkhälsoproblemet, även ur ekonomisk synvinkel.
nSjukdomskostnader i miljarder kronor för de fem största diagnosgrupperna (år 1983)
Sjukvård För tidig Sjukför- Totalt
död säkring
Psykisk ohälsa 13,5 0,6 14,0 28,1 Rörelseorg. sjukdom 2,5 0,1 21,2 23,8 Hjärt-kärl sjukdom 7,9 5,7 6,3 19,9 Olycksfallsskador 3,1 7,5 5,5 16,1 Cancer 3,3 6,0 1,9 11,2 Totalt 30,3 19,9 48,9 99,1 Källa: SCB, Hälsostatistisk årsbok år 1989
Genom att människors psykiska ohälsa har en sådan omfattning och utvecklingen visar på ökade problem för flera grupper får hela området en större uppmärksamhet och betydelse. Den tilltagande arbetslösheten påverkar också utvecklingen. Det står nu helt klart att alla krafter måste användas för att nå resultat. Vidare måste insatser och stöd i människornas närmiljö prioriteras. Då är det viktigt att samordning sker i större grad än för närvarande.
Kommunen och landstinget måste samarbeta. Likaså måste stöd i olika former ges till de handikapporganisationer som arbetar med psykiskt störda, studieförbund och andra folkrörelser.
Deras insatser måste ges samma ställning och prioritet som den verksamhet samhället ensamt svarar för. Handikapporganisationer, studieförbund och andra folkrörelser bör också ges särskilt samhällsstöd för att i egen regi bedriva informationsverksamhet om psykisk hälsa och ohälsa samt för åtgärder i förebyggande syfte och som stöd för redan drabbade.
Därför föreslås att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur statens insatser för stöd till människor med psykisk ohälsa bör utformas. Det kan gälla lokala samverkansprojekt som arbetar med information och upplysning om psykisk hälsa och ohälsa. Vidare kan det röra sig om olika former av lokal verksamhet med syfte att förebygga psykisk ohälsa samt stöd till redan drabbade människor.
Projekten skall planeras och genomföras i samverkan enligt ovan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om statliga insatser för stöd av människor med psykisk ohälsa.
Stockholm den 25 januari 1992 Jan Fransson (s) Anders Nilsson (s) Birgitta Johansson (s) Sven-Gösta Signell (s)