Riksdagen har senast under föregående riksmöte
behandlat en motion om problem i samband med att
personer försöker frigöra sig från sekter. Utskottet och
sedan riksdagen vidhöll då sin tidigare ståndpunkt att den
som behöver psykologisk hjälp kan vända sig till den
allmänna hälso- och sjukvården.
Som framgått av många inslag i massmedia växer
efterfrågan på relevant vård. Både de vårdsökande,
anhöriga och läkare har i olika inslag visat på behovet av
insatser.
Antalet sekter som aktivt söker värva medlemmar i vårt
land ökar för närvarande. De riktar främst in sig på mycket
unga människor. Sekterna utmärks av att de erbjuder olika
former av religiöst färgade livsåskådningar. De präglas ofta
av en starkt auktoritär styrning och krav på närmast total
underkastelse och uppgivande av det egna jaget från de
enskilda medlemmarnas sida. Medlemskap i dessa sekter
leder ofta till en stark personlighetsförändring och till en
brytning med familj och tidigare vänner. Enligt uppgift
förekommer det också att medlemmarna med komplicerade
kontrakt och på annat sätt blir ekonomiskt beroende av
sekten.
Att lösgöra sig ur en sekt av den art vi här talar om är, så
vitt vi förstår, oerhört svårt även för den som så önskar.
Detta inte enbart på grund av den formella bindningen till
sekten utan kanske främst på den allvarliga psykiska
belastning och den psykiska ohälsa individerna råkar ut för.
Vi vill understryka att det gäller personer som själva vill
lämna sekter och frågan berör alltså inte på något sätt de
gränser som den i grundlagen förankrade religionsfriheten
sätter för samhällets möjligheter att påverka enskilda
individers uppfattning i religiösa eller principiella frågor.
Tvärtom handlar det om samhällets skyldigheter när en
person önskar lösgöra sig från en sekt och då behöver
kvalificerad psykologisk behandling för att klara
frigörelseprocessen och för att återuppbygga sin
personlighet och sin hälsa. På frivillig väg har olika
stödgrupper bildats och tagit som sin uppgift att utifrån
medmänsklig utgångspunkt vara till hjälp. Däremot saknas
fortfarande tillgång till den professionella psykologiska
hjälp som kristillståndet kräver. Detta har medfört att
frivilligorganisationerna får ställa upp med en orimligt stor
arbetsinsats eller att den drabbade sänds utomlands för att
få erforderlig hjälp. Självmord förekommer bland dem som
inte får tillgång till denna hjälp. I flera fall har patienter
remitterats till medlemmar i FRI eller RISK för att få hjälp
med behandlingen då patienterna ibland inte passar in det
vanliga sjukdomsmönstret.
Både behandlingen utomlands och den privata hjälpen
måste dessutom bekostas av den enskilde eller av andra
privata medel. Det går alltså inte att för närvarande hänvisa
till samhällets hälso- och sjukvård.
Mot bakgrund av det vi ovan anfört anser vi motionärer
att frågan om hur professionell hjälp till människor som
blivit offer för sekter skall organiseras och finansieras måste
utredas. Enligt vår uppfattning bör den allmänna hälso- och
sjukvården och socialtjänsten ta det grundläggande
ansvaret för dessa uppgifter. Detta kan ske genom att det
finns Rehab drivet av kommun eller landsting som del av
annan psykiatrisk vård eller att man betalar vårdkostnaden
till ett brukarkooperativ eller liknande som organiserar och
driver vården.
Man bör också starta utbildning i behandling av
sektpatienter så att det inom varje landstingsområde finns
någon instans till vilken man kan remittera sektmedlemmar
som mår dåligt. Vid denna utbildning kan man med fördel
förutom medlemmar fråm FRI och RISK också använda sig
av av Sankt Lukas-stiftelsen som har erfarenhet av
problematiken.
Eftersom ingen vet hur stor omfattning problemet har är
det lämpligt med en utredning. I t.ex. Linköping har man
försökt kartlägga frågan men någon landsomfattande
uppskattning har inte gjorts.
Vi vidhåller således vår tidigare framförda åsikt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
behovet av professionell psykologisk behandling efter
utträde ur sekter.
Stockholm den 24 januari 1992
Inga-Britt Johansson (s)
Berit Löfstedt (s)