Tusentals patienter i flera länder hävdar att det
kvicksilverinnehållande tandlagningsmaterialet amalgam
orsakar allvarliga hälsostörningar. Uppfattningen får allt
större stöd av seriösa forskare, läkare och tandläkare.
Oorganiskt kvicksilver är ett potent gift och landets främsta
toxikologiska expertis har angett att endast obetydligt
förhöjda kvicksilverhalter i cellerna allvarligt stör de
biokemiska signaler som reglerar cellernas funktioner och
överlevnad.
Samtidigt visar djurförsök (får, apor) att isättning av
amalgam orsakar en ansamling av kvicksilver i alla organ
och framkallar njurstörningar. Isättning av amalgam på
apor ändrar tarmens normala bakterieflora så att
kvicksilver- och antibiotikaresistenta stammar utvecklas.
Dessa resistenser följs åt i det ärftliga materialet, DNA.
Utsätter man djur för endera kvicksilver eller antibiotika
blir bakteristammar antibiotikaresistenta.
Antibiotikaresistens anses som ett allvarligt medicinskt
problem och är bl a orsak till att antibiotika i djurfoder inte
är tillåtet. Nu har amerikansk bakteriologisk expertis alltså
visat att isättning av amalgam på apor ger samma effekt.
Bakterierna skyddar sig mot kvicksilver genom att
omvandla det till gasform vilket ökar upptaget i kroppen.
Inga riskvärderingar för kvicksilver har tagit hänsyn till
sådana faktorer. De största mängderna kvicksilver från
amalgam vandrar igenom matsmältningskanalen.
Minst 150 fall av kvicksilverförgiftning från amalgam
finns beskrivna i vetenskaplig litteratur. Hade amalgamet
varit klassificerat som läkemedel, skulle man inte kunnat
strunta i sådana uppgifter som hittills lämnats. Det kan inte
vara rimligt att behandlingen av sjuka patienter skall bero
på en klassificeringsfråga. Beskrivningarna i litteraturen
stämmer överens med dem som redovisats av
amalgampatienter i Sverige. Samstämmiga uppgifter från
flera studier visar att ca 80 %
av dem som insjuknat i amalgamförgiftning blir bra
eller bättre efter amalgamsanering.
Enbart Tandvårdsskadeförbundets ca 12 000
medlemmar har kostat samhället minst en miljard kronor.
Över 6 %
av befolkningen anser sig ha medicinska problem av
amalgamet. Patienterna visar sig i sådana här frågor oftast
ha rätt, efter åratal av strid och nya offer. Det är ett oerhört
slöseri med knappa sjukvårdsresurser att feldiagnostisera
och felbehandla amalgampatienterna och att genom en
häpnadsväckande byråkrati söka förhindra att patienterna
får amalgamet utbytt.
Amalgamresterna skall på tandklinikerna förvaras i
burkar med speciella lösningar för att fånga upp giftig
kvicksilverånga, och rester får inte komma ut i avloppet.
Amalgamet i en kemiskt och mekaniskt påfrestande
munmiljö hävdas däremot vara fullkomligt ofarligt. Sjuk-
och tandvård skall ske i samråd mellan vårdgivare och
patient.
På grund av kvicksilvrets giftighet och dess stora
belastning på vår miljö måste vi en gång för alla utröna om
vi skall tillåta att kvicksilver används i mänskliga munnar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skyndsamt låta utreda
förutsättningarna för att tillåta kvicksilver i mänskliga
munnar.
Stockholm den 20 januari 1992
Kenneth Attefors (nyd)