Rätten till en god vård måste tillförsäkras alla människor, oavsett ålder, inkomst eller bostadsort. Det är den enskildes behov och önskemål som i första hand skall styra vårdinsatserna. Resurserna till vården måste fördelas rättvist, också i ett regionalt perspektiv.
Man har sagt att vi har världens bästa sjukvård i Sverige. Men det innebär inte att kvaliteten alltid är bra eller att alla som har kontakt med sjukvården erbjuds lika hög kvalitet. En rad studier har visat att det finns betydande variationer och skillnader i vårdkvalitet mellan olika kliniker, vårdcentraler, sjukhus och landsting. Det är egentligen självklart att kvaliteten i sjukvården kan variera.
Det finns olika perspektiv på vad som kan menas med god kvalitet i sjukvården. Det kan bero på vem man frågar. En läkare kan tänkas svara att god kvalitet i sjukvården är en tekniskt lyckad operation. För patienten handlar god kvalitet troligen också om en vänlig omvårdnad och en lyhörd omgivning. Den anhörige kan svara att det här är viktigt, men även att man får en ordentlig information och kanske avlastning.
Runt om i landet diskuteras hur man skall förbättra arbetet med s.k. kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården. Syftet är att förbättra vården för patienter som är omhändertagna i sluten eller öppen vård. Centralt för att kunna utveckla kvalitet är en kontinuerlig uppföljning och mätning av olika aktiviteter och insatser i en vårdkedja. Vidare att föra samman information som beskriver vårdprocessen och inte minst viktigt att få en återkoppling till all berörd personal. S.k. kvalitetscirklar på en avdelning eller mottagning, där man systematiskt granskar alla led i vårdförloppet och drar slutsatser vilka direkt återkopplas och ger anledning till förändringar, är ett exempel på arbetsmetodik. Framförallt SPRI har verkat för en sådan utveckling. Detta är dock inte tillräckligt.
Den pågående datoriseringen inom vården innebär ökade möjligheter till effektivare uppföljning av den kvalitet som ges i vården. En utveckling mot prislappar inom vården -- DRG-system exempelvis -- måste också innebära krav på ett effektivt och rationellt system som kan ge besked om vårdkvaliteten. Utan översiktliga och genomlysande system för kvalitetssäkring och kvalitetsmätning blir det mycket svårt att arbeta med uppföljning och utvärdering av verksamheten. Eftersom Sverige ställt upp på en överenskommelse med WHO att till 1990 -- två år sedan -- ha ett fungerande kvalitetssäkringssystem i vården, borde detta redan idag vara omfattande. Så är dock inte fallet. I Sverige har vi inget lagfäst, heltäckande system för kvalitetssäkring och därför är det än så länge upp till sjukvårdshuvudmännen att ta initiativ.
Internationellt sett finns det flera typer av kvalitetssäkringssystem som kan appliceras på vårdsektorn. ISI 9000 är ett dokumentstyrt system för kvalitetssäkring. Det skall säkerställa att kvaliteten står i överensstämmelse med specifikationen i varje led av verksamheten. Detta system finns inom olika sektorer men är ej prövat i större skala inom vården i Sverige. Ett annat system är RAMO som används i USA.
För en kategori patienter är det särskilt angeläget med kvalitetssäkring. Det handlar om de många framförallt äldre med ofta flera sjukdomar, som inte känner sig välkomna till sjukhusens slutna eller öppna vård, de som avvisas från akutavdelningarna eller skrivs hem -- enligt kanske egen och anhörigas mening -- för tidigt från intagningsavdelning eller vårdavdelning. Svårigheterna som föreligger med att lösa boende-, omsorgs- och vårdfrågorna för våra äldre accentuerar hur den medicinska vården liksom även omvårdnaden fungerar på våra sjukhus när det gäller just våra äldre.
Att kartlägga konsekvenserna av icke given medicinsk vård på för låg nivå för våra äldre patienter som har vanliga men svåra sjukdomar är ett synnerligen angeläget kvalitetssäkringsområde, benämnt kvalitetssäkring av befolkningsansvarsmodell. Kunskap i dessa frågor kan även användas som underlag för beslut om tilldelning och styrning av resurser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nationell strategi vad det gäller kvalitetssäkring i svensk sjukvård,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av satsningar för säkerställande av god kvalitet i vården och omsorgen för alla.
Stockholm den 22 januari 1992 Chatrine Pålsson (kds)