Allmänhetens förtroende för naprapatin är stor och
fortsätter att växa. Naprapater är redan idag etablerade
inom företagshälsovården, idrottsrörelsen och
fackföreningsrörelsen. Naprapati är den största och
vanligaste behandlingsformen inom manuell medicin i
Sverige. Verksamheten har nått en sådan omfattning, att
den bör föras in under samhällets tillsyn.
Naprapaterna är en tillgång för snabb och effektiv vård
vid rörelseapparatens sjukdomar. Patienterna belastar inte
sjukvården och därmed minskas också vårdköerna. Årligen
utförs ca. 1 miljon behandlingar, detta motsvarar ungefär
200.000 patienter, varför vårdutbudet ej kan anses ringa.
Dessutom kommer de drabbade snabbt tillbaka i
produktionen, vilket besparar samhället stora kostnader.
Naprapater utgör en av de grupper bland kiropraktorer,
osteopater, läkare och sjukgymnaster med utbildning i
manipulation, som utövar manuell medicin.
Behandlingsteknologierna är gemensamma till stor del. Till
skillnad från kiropraktiken kompletteras
manipulationsbehandlingen med mjukdelsbehandling.
Naprapaten använder, utöver manipulationsbehandling,
fysioterapi i form av rörelseterapi som massage och
elektromedicin.
Det finns för närvarande över 400 utbildade och
verksamma naprapater i Sverige. Enligt uppgift från
Svenska naprapatförbundet har medlemmarna i förbundet
utbildning som Doctors of Naprapathy antingen vid
Colleges of Naprapathy i USA eller vid Naprapathic School
i Stockholm.
För inträde i Naprapathic School i Stockholm krävs
gymnasiekompetens eller motsvarande. Utbildningstiden
är fyra år. De dominerande inslagen i grundutbildningen,
som omfattar de tre första terminerna, är teoretisk
utbildning i de anatomiska, fysiologiska, patologiska och
terapeutiska ämnena som massage, sjukgymnastik och
klinisk praktik. Socialstyrelsen har möjlighet att kontrollera
och påverka utbildningen.
Krav har tidigare framförts på att välutbildade
naprapater skall få legitimation för att därmed kunna
inordnas i den svenska sjukvården. Legitimation eller
liknande torde därmed vara en förutsättning för att den som
blir behandlad av naprapat skall kunna få en viss del av
behandlingskostnaden täckt av sjukförsäkringen.
Redan 1976 uttalade socialförsäkringsutskottet att en
seriöst utövad kiropraktisk verksamhet utgör en resurs.
1984 uttalade socialutskottet att så snart resultaten från
försöksverksamheten med kiropraktorer förelåg, skulle en
motsvarande försöksverksamhet med naprapater
övervägas.
Alternativmedicinkommittén, AMK, vars
huvudbetänkande bereds i regeringskansliet genomdrev i
ett delbetänkande en legitimering av gruppen Doctors of
Chiropractic. Ett av de avgörande skälen bakom
legitimationen var behovet av en varudeklaration. Detta
behov ansåg man dock inte förelåg för naprapater utan man
sa att ''utbildningen i sig ger tillräcklig information om
kompetensen, varför en legitimation egentligen bara skulle
bli en bekräftelse på samma sak''.
Vid behandlingen i socialutskottet (1989/90:24) skrev
man att ''då naprapaterna har en lång utbildning och deras
kompetens är allmänt vitsordad förordar kommittén att
regeringen prövar frågan om deras legitimation när
naprapaterna kan uppvisa studier som konfirmerar effekten
av deras metoder''.
Den vetenskapliga studie som AMK låtit göra vid
Socialmedicinska Institutionen vid Umeå universitet -- en
vetenskaplig utvärdering av manipulationsbehandling --
visar att denna behandlingsform, som ingår som en viktig
del inom naprapatin, har effekt vid akuta bröst- och
ländryggssmärtor. Manipulation är inte synonymt med
kiropratik utan är en behandlingsteknologi. Utredarna
framför även särskilt att man bedömer likheterna mellan
olika manipulationsgrepp som finns beskrivna hos
osteopater, kiropraktorer och ortopedmedicinare som
större än olikheterna (SOU 1989:63).
Under sommaren och hösten 1989 gjordes en utredning
av en opartisk juridisk expert inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Denna utredning visade också att de
krav och kriterier som legat till grund för legitimationen av
Doctors of Chiropractic är väl uppfyllda även för
naprapater och att AMK själv tagit fram den vetenskapliga
dokumentation som efterlyses.
Eftersom AMK inte föreslagit någon legitimation av
naprapater finns det ingen anledning att avvakta
remissbehandlingen och beredningen av utredningens
förslag i regeringskansliet. Riksdagen bör därför ge
regeringen till känna att naprapater snarast bör erhålla
legitimation och ställas under samhällets tillsyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att naprapater
snarast skall kunna erhålla legitimation.
Stockholm den 16 januari 1992
Hugo Bergdahl (fp)
Sigge Godin (fp)