Utredningen om folkhälsoinstitutet har föreslagit en förläggning till Stockholm. Det andra diskuterade alternativet var Malmö.
En förläggning till Malmö skulle innebära betydande fördelar. I Malmö finnes en synnerligen välfungerande samhällsmedicinsk institution och därutöver professurer i såväl klinisk epidemiologi som hälsoekonomi med betydande kringresurser, resurser som torde vara synnerligen angelägna för folkhälsoinstitutet.
Malmö är tillsammans med Mayokliniken i USA med sitt Olmsted County om l68.000 invånare unika i världen i det faktum att hela befolkningen vänder sig till ett och samma sjukhus och får huvuddelen av öppenvården på samma ställe. Data om befolkningen från BB-journalen till obduktionsprotokollet finns samlade och behandlingen har varit likartad för hela patientgruppen. Detta ger helt speciella möjligheter för uppföljningsstudier. Lunds universitet är den största samlade enheten för forskning i Skandinavien. Malmö har en professur i socialfarmakologi och läkemedelsmissbruk. WHO:s stora kost-cancerprojekt är förlagt till Malmö. Tandvårdshögskolan i Malmö är WHO-centrum för utbildning och forskning i oral hälsa.
Allt detta talar klart för att en lokalisering till Malmö erbjuder betydande fördelar före den valda. Till detta kommer det principuttalande som riksdagen gjort att nya statliga institutioner skall förläggas utanför Stockholm om inga särskilt tungt vägande skäl talar däremot. Vi finner det utomordentligt angeläget att regeringen ingående prövar möjligheten att förlägga folkhälsoinstitutet till Malmö.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhälsoinstitutets förläggning till Malmö.
Stockholm den 23 januari 1992 Margitta Edgren (fp) Bertil Persson (m)