I motionen föreslås att vårdgarantin utvidgas till att
omfatta alla hjärtsjukdomar som kräver kirurgi samt att det
totalt får ta 3 månader från det behov uppstått till det att
operation utföres.
Bakgrund
Drygt 50 %
av befolkningen avlider till följd av hjärt-
kärlsjukdomar och av denna anledning är det väsentligt att
vårdgarantin för sådana sjukdomar utformas på ett optimalt
sätt. Regeringen och Landstingsförbundet har träffat en
överenskommelse om en vårdgaranti från och med 1 januari
1992 gällande vissa sjukdomar. Genom ett tillfälligt statligt
bidrag på 500 miljoner kronor till sjukvårdshuvudmännen
under år 1992 skall genomförandet av vårdgarantin
underlättas. Enligt överenskommelsen skall den patient
som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre
månader från det att patienten satts upp på
vårdplaneringslista. Ursprungligen avsåg man att en patient
med koronalsjukdom skulle få vänta högst 3 månader på
den kirurgiska väntelistan. Man tog ingen hänsyn till
väntetiden för utredning som ofta var mycket längre än
operationskön. I Norrbottens län var väntetiden för
utredning 13,5 månader medan själva operationskön var 4
månader. En vårdgaranti enligt den ursprungliga modellen
skulle således avkorta väntetiden från totalt 17,5 till 16,5
månader! Ansvariga politiker har därefter uppenbarligen
tagit intryck av den kritik som motionären framfört i
riksdagen och på annat håll. Man har infört en vårdgaranti
för utredning och en för operation av koronarsjukdom så att
den totala väntetiden maximalt får bli 3+3 = 6 månader.
Vårt förslag var att väntetiden totalt skulle få vara maximalt
3 månader.
Stockholms län införde en vårdgaranti för bland annat
koronarsjukdom den 1 juli 1991. Man har genom olika
åtgärder som inköp av operationer från privata sjukhus,
bonussystem för personalen på Thoraxkirurginska Kliniken
på Karolinska sjukhuset (länets enda landstingsägda
sjukhus som utför dessa operationer) samt vissa
omprioriteringar lyckats mer än halvera väntetiderna. Vid
slutet av året var operationskön drygt 2 månader. Under
denna tid hade dock väntetiden för andra hjärtoperationer
kraftigt ökat! Väntetiden för en operation av exempelvis
aortaklaffen hade mer än fördubblats till cirka 7 månader!
Detta är mycket allvarligt eftersom risken för plötslig död
är mycket vanligare vid aortaklaffsjukdom än vid
kranskärlssjukdom!
Väntetiderna för en hjärttransplantation eller en
hjärtlungtransplantation har även varit mycket långa. I
många fall har man förvägrat patienter en sådan operation.
Numera har även Socialstyrelsen tagit ställning mot att
finansiera exempelvis en hjärtlungtransplantation hos
Professor Magdi Yacoub i London som har synnerligen stor
erfarenhet av sådana operationer.
En av motionärerna som själv under åren 1983-84
arbetade hos Professor Shumway vid Stanford University
med hjärtlungtransplantationsfrågor är övertygad om att en
vårdgaranti även för denna patientgrupp skulle underlätta
en tillfredsställande lösning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vårdgarantin bör omfatta alla hjärtsjukdomar som kräver
kirurgisk behandling och att väntetiden för utredning och
behandling maximalt får vara tre månader från det tillfälle
behovet uppstått.
Stockholm den 27 januari 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)