Ett center för diagnostik m.m. av svåra skall/hjärnskador
Varje år skadas cirka 25.000 personer på grund av våld
mot huvudet. Många av skadorna är orsakade av olyckor i
trafiken. Ofta är också alkohol av avgörande betydelse. De
flesta skadorna rubriceras som lätta och fordrar endast
några dygns övervakning på en akutmottagning. Mellan 300
och 500 personer får svårare skador med längre eller
kortare tid av medvetslöshet. Både lätta och svåra skador
kan ge livslånga besvär i efterhand.
Det akuta omhändertagandet av skadade är
tillfredsställande i Sverige, däremot är både den initiala
eftervården och rehabiliteringen eftersatta. Då den akuta
vården är klar kan de skadade placeras på kliniker där man
har ringa erfarenhet av medvetslösa patienter. Antalet fall
per klinik är lågt och personalen har ingen träning i att
handha svårt skall/hjärnskadade personer. Ett annat
problem är avsaknaden av fin-diagnostik för bedömning av
patienternas rehabiliteringsförmåga.
Ett adekvat omhändertagande av skall/hjärnskadade
innebär att dödligheten minskar, svåra handikapptillstånd
förhindras och kostnader för långvarig vård undviks. Det är
angeläget att omhändertagandet och rehabiliteringen av de
svårt skall/hjärnskadade patienterna utvecklas och
förbättras. För att nå detta mål behövs ett center där
forskning och utveckling kan genomföras.
Till ett sådant center kan patienter remitteras från hela
Sverige för vård de första dygnen. Genom en koncentration
av resurser kan både prognos och fortsatt vård bestämmas.
Eftervården kan sedan fortsätta i patientens hemmaregion,
där, i de flesta fall, utvecklingen av vården för
skall/hjärnskadade bör förbättras.
Vid ett center bör både forskning och utbildning
genomföras. Nämnas kan att WHO i sitt internationella
program önskar ett collaborating center gällande
skall/hjärnskador i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av ett center för
diagnostik och rehabilitering av patienter med svåra
skall/hjärnskador.
Stockholm den 22 januari 1992
Ingegerd Sahlström (s)
Sverre Palm (s)
Ulla Pettersson (s)
Gunnar Thollander (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)