Psykologers m.fl. ansvar inom hälso- och sjukvården
Vid behandlingen av proposition 1989/90:81 om
ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården
uttalade socialutskottet:
Också inom psykiatrin kan det finnas enheter som inte
nödvändigtvis måste ha en läkare i ledningsansvar för
verksamheten -- -- --
Utskottet konstaterade vidare att en stor del av den
offentliga hälso- och sjukvården enligt förslaget inte skulle
komma att omfattas av något reglerat ledningsansvar.
Under utskottets utfrågning hade nämnts att hälften av alla
platser i sluten vård kunde väntas falla utanför det
lagreglerade området. Inom den i detta avseende
oreglerade delen av hälso- och sjukvården bedömdes andra
personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och psykologer,
kunna komma ifråga för ett samlat ledningsansvar.
Moderata Samlingspartiet reserverade sig mot beslutet
att förändra § 14 i hälso- och sjukvårdslagen, en förändring
som ledde till att många befattningshavare som tidigare
betrotts med ett ledningsansvar nu fått lämna dessa
befattningar.
Socialutskottet och dess ledamöter lämnade i sina
uttalanden vissa öppningar för att andra grupper än läkare
kunde anförtros ett ledningsansvar. Socialstyrelsen
utformade emellertid de allmänna råden efter
propositionens intentioner och de skrivna lagparagraferna,
inte efter de uttalanden som gjordes från utskottets sida.
I socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 1990:28 sägs
visserligen att ''det är sjukvårdshuvudmännen själva som
har att bedöma hur ledningen av hälso- och sjukvården skall
utformas'' men det sägs samtidigt att det endast är ''enheter
som har till uppgift att ge specialiserad service till de primärt
kliniskt ansvariga enheterna som utan fara för
patientsäkerheten kan ledas av annan befattningshavare
med adekvat yrkeskompetens''.
När det gäller vuxen- resp. barn- och ungdomspsykiatrin
vilar denna främst på två vetenskaps- och kunskapområden,
det medicinskt-biologiska samt det psykologiska inklusive
socialpsykologin. Vetenskaperna tillämpas av alla anställda
inom verksamheten men garanteras främst av två
yrkesgrupper -- läkare och psykologer -- med likvärdig
utbildning vad avser såväl bredd som fördjupning och
omfattning inom sina resp. grundvetenskaper. Läkaren har
genom sin formaliserade specialistutbildning till synes en
längre utbildning men psykologen har ofta en väl så
omfattande vidareutbildning inom relevanta områden, om
ej alltid formaliserad. Båda kompetenserna är nödvändiga i
de nämnda verksamheterna för att bibehålla och utveckla
såväl innehåll som kvalitet i utrednings-, behandlings- och
vårdarbetet. Det är de individuella patientärendena som
indikerar vilken av de båda kompetenserna som lämpar sig
bäst i det enskilda fallet. Ofta blir det en kombination av
båda.
Ledningsfunktionen är av stor betydelse när det gäller
att utveckla inriktningen av den psykiatriska verksamheten
liksom att säkra och förbättra kvaliteten och därvid ansvara
för såväl patienters som medarbetares väl och ve.
De farhågor som vissa personalkategorier hyste, vilka
tidigare hade anförtrotts ett ledningsansvar, har nästan helt
besannats. Resultatet har blivit en betoning av den
medicinsk-biologiska kompetensen genom att enbart läkare
har getts det samlade ledningsansvaret. De relativt få men
fungerande självständiga ledarskap som tidigare utövades
av t.ex. psykologer har nu ofta övertagits av läkare.
Konsekvensen för verksamheterna är ännu ej möjliga att
överblicka. Klart är att plattformen för den psykologiska
vetenskapen och tillämpningen inom psykiatrin kraftigt
försvagas.
Socialutskottets förhoppning om en breddning av
kompetensen i ett samlat ledningsansvar kan redan nu anses
ha kommit på skam för psykiatrins del. Än större blir denna
betoning av en vetenskap med införandet av
patientansvarig läkare, då psykologer med ett direkt
behandlingsansvar ej kan ges det övergripande och
kontinuitetsskapande ansvar som deras patienter har rätt
till. ''Tillsyn'' av patienten utövas idag av en företrädare för
en annan vetenskaplig tradition och kunskap.
Till det ovan anförda kommer att det inom hälso- och
sjukvården håller på att växa upp en ''ledningsbyråkrati'',
som de flesta bedömare torde anse att man borde undvika
inför den omstrukturering av hälso- och sjukvården som vi
står inför.
Beträffande de negativa konsekvenserna för bl.a.
sjuksköterskorna p.g.a. det förändrade ledningsansvaret
inom hälso- och sjukvården hänvisas till annan motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ledningsansvaret inom de
psykiatriska verksamheterna.