I Folkhälsopropositionen 1990/91:175 föreslogs att det i
en kommande tobakslag skulle införas förbud mot reklam
för tobaksvaror.
Det är en bred uppfattning att ett förbud mot reklam av
tobaksvaror med all sannolikhet skulle få positiva effekter
på folkhälsan. Framför allt gäller detta ungdomars attityder.
Enligt Tobaksutredningen, Läkare mot tobak och bland
andra WHO skulle en sådan åtgärd få positiva effekter på
hälsan.
WHO har slagit fast att ingen annan enskild
förebyggande åtgärd i industriländerna kan bidra mera till
en förbättrad folkhälsa än minskad tobaksrökning.
Barn i familjer där föräldrar röker drabbas av fler
sjukdomar än andra barn. Kvinnor som röker under sin
graviditet riskerar i stor utsträckning att föda barn med
lägre vikt.
Förutom kosten är tobak den enskilt största orsaken till
en rad sjukdomar som drabbar främst den enskilde, men
också samhället i form av kostnader för hälso- och
sjukvård.
Folkhälsopropositionen bygger på att enskilda skall
kunna få kunskap och information om risker för att kunna
göra sitt eget fria val om en livsstil som gynnar hälsa och
välbefinnande.
Det krävs en rad åtgärder för att bygga upp en sådan
strategi, och dessa finns beskrivna i
Folkhälsopropositionen.
Till dessa hör förbud mot reklam för tobaksvaror. Den
centrala frågan när man skall ta ställning till om reklam och
andra marknadsföringsåtgärder som avser tobak skall
förbjudas eller inte är vilken inverkan reklamen kan antas
ha på den totala konsumtionen. Av särskild betydelse är i
vad mån ungdomar påverkas. Även om det är svårt att med
absolut säkerhet dra slutsatser från empiriska studier då
sådana när det gäller reklam inte kan utföras i experimentell
miljö utan inverkan av andra faktorer, finns det vissa
djupgående studier som talar för att totalkonsumtionen
påverkas.
När det gäller ungdomars tobakskonsumtion spelar
reklamen helt avgjort en tydlig roll. Reklamen presenterar
ofta tobaksvarorna som lyxbetonade konsumtionsvaror och
antyder att bruket av dessa är statusfyllt, oproblematiskt
och allmänt accepterat av vuxenvärlden. Härigenom bidrar
reklamen till att försvaga medvetandet om tobakens
skadlighet.
Socialutskottet framför i sitt betänkande att något
förbud mot tobaksreklam inte bör införas innan man inom
EG nått enighet om ett motsvarande förbud.
Det är enligt min uppfattning en passiv inställning. Ett
svenskt ställningstagande i denna mycket viktiga
folkhälsopolitiska fråga skulle på ett postivt sätt kunna
bidra till ett ställningstagande också inom övriga länder i
Europa.
I Folkhälsopropositionen framförde den
socialdemokratiska regeringen att ett antal juridiska frågor
måste klargöras innan en konkret lagstiftning kan utformas.
Detta arbete bör rimligtvis vara avslutat nu.
Det är enligt min uppfattning viktigt att regeringen i sitt
arbete med att lagreglera frågor kring tobak också för in
reklamförbud för tobaksvaror.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot reklam för
tobaksvaror.