Familjär amyloidos är en sjukdom som inte är så känd på grund av att den är koncentrerad till övre Norrland. Sjukdomen blev uppmärksammad i mitten av 1960-talet. Den är inte ny, men man blandade ihop symptomen med andra sjukdomar.
Förekomsten av anlaget i Skellefteåområdet synes vara ca 2 %, men endast 1 av 20 anlagsbärare insjuknar. Ärftligheten är ej av s.k. könsbunden typ, vilket innebär att sjukdomsanlagen ärvs från den ena föräldern och förs vidare till hälften av barnen. Men det finns ändå ett avsevärt hopp för den enskilde att anlaget skall bli ''vilande'' och aldrig leda till klinisk sjukdom. Sjukdomen kan dock vandra vidare till nästa generation.
Med hjälp av den förnämliga svenska kyrkobokföringen har man kunnat följa sjukdomen till ett par som bodde i en Skellefteby i slutet av 1600-talet. Denna sjukdom drabbar ofta unga människor mellan 25 och 55 år. Man blir mycket svårt handikappad och sjukdomen leder oftast till döden.
I Sverige finns några forskare som är intresserade av familjär amyloidos, men det saknas för närvarande långsiktiga ekonomiska resurser för att kunna bekämpa och lindra sjukdomen. Det är mycket viktigt att denna forskning intensifieras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning kring sjukdomen familjär amyloidos.
Stockholm den 21 januari 1992 Rinaldo Karlsson (s) Carin Lundberg (s)