Det finns ca 400 dietister i Sverige varav 99 procent är
kvinnor.
Yrkesgruppen dietister har funnits i Sverige sedan 1969,
och sedan 1978 sker kontinuerlig utbildning om 120 poäng
på högskolenivå. Dietisterna utgör alltså en välutbildad
yrkeskår, som kan erbjuda kostbehandling vid en rad olika
sjukdomar, t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, uremi
och cancer.
En god kostbehandling kan förebygga
sjukdomskomplikationer och kan avsevärt fördröja olika
sjukdomsförlopp. Behandlingen kan t.ex. medverka till att
patienterna kan bo hemma istället för att vårdas på sjukhus.
Dietisterna skall teoretiskt svara för den kostbehandling
som läkarna ordinerar men i praktiken får dietisten det
största ansvaret, då det är hon som har de specifika
yrkeskunskaperna. Hon har alltså ett mycket självständigt
arbete, som ställer stora krav på yrkesutövaren.
Dietisterna har idag inget skydd för sin yrkestitel genom
legitimation. Arbetsgivaren -- oftast landstinget -- kan
därför i princip anställa vem som helst på en sådan tjänst.
Detta kan innebära att patienterna inte får den kvalitet på
behandlingen som de skulle ha. I sämsta fall kan patienten
bli felbehandlad och skadas av felaktig kostinformation,
t.ex. vid allergier och vissa tarmsjukdomar.
Den nya hälso- och sjukvårdspolitiken sätter hälsofrågor
och förebyggande åtgärder i centrum. Kostens betydelse för
hälsan har också alltmera uppmärksammats på senare år.
Det bör därför ligga ett allmänt intresse i att kraven på
kvalitet hos yrkesutövaren sätts högt. En legitimation för
denna yrkeskår skulle innebära ökad trygghet för
patienterna.
Undertecknad har tidigare motionerat i denna fråga,
men tidigare utskottsmajoritet har avslagit motionen,
främst med hänvisning till att flertalet dietister är anställda
vid landstingen. Denna motivering är något egendomlig,
men en legitimation har främst ansetts ha ett värde som
information till patienter som vänder sig till enskilt
verksamma yrkesutövare. Man har vidare ansett att en viss
restriktivitet bör iakttas när det gäller att ge legitimation till
nya yrkesgrupper.
Argumentet mot att legitimera nya grupper inom vården
är knappast hållbar längre. Kiropraktorerna har t.ex.
anförtrotts legitimation -- om än med viss inskränkning --
och en legitimation av naprapater diskuteras f.n. inom
socialstyrelsen. Dessutom är tendensen inom hälso- och
sjukvården att allt flera yrkesgrupper bedriver egen
verksamhet riktad direkt till allmänheten. Ur tillsynsaspekt
bör en legitimering av vissa specifika yrkesgrupper med
klart definierad kompetens vara en fördel med avseende på
yrkesansvaret.
Många dietister skulle ha intresse av att öppna egen
verksamhet. Legitimationen borde vara ett
''kompetensbevis'' för denna seriöst arbetande yrkesgrupp,
som också borde kunna utföra sitt arbete inom den
allmänna försäkringens ram.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att dietister med kvalificerad
högskoleutbildning bör erhålla legitimation som skydd för
sin yrkestitel.